The city >> f.s

Kapitel 10 - Hem ljuva hem

Kapitel 10 – Hem ljuva hem

16 oktober, 11.18. 2014.

Snart hemma

Hej internet peeps.

Som jag sa i gårdagens inlägg ska jag hem till la familia idag, det är studiedag idag & imorgon och det gör att det blir en perfekt helg för mig att åka hem. Jag har inte varit hemma på två månader och har endast träffat Kaspian & pappa sen jag flyttade. Så det ska bli extremt skönt att komma hem i några dagar. Det är en minimal chans att mina syskon saknat mig, jag är seriös. Jag tror dom njuter av att bara va killar hemma + mamma ofc.

Mamma ska hämta mig på tågstationen om tio minuter då jag är framme och jag kommer attackera henne med kramar. Vi hörs mer imorgon;*

Tack o hej! KRAM

-       Alice

Tåget saktade in på tågstationens perrong och jag log brett när min blick föll över mamma där hon stod och stirrade ner i mobilen. Jag kastade ryggsäcken över axeln och rusade exalterat ut på perrongen tillsammans med några få personer. ”Mamma!” utbrast jag och viftade mina öppna armar mot henne. Hon lyfte blicken från mobilen, log varmt och drog in mig i hennes famn. Den välbekanta doften av vanilj och kanel fyllde min näsa och jag log svagt ner i hennes nacke. Det var inte förrän nu jag insåg hur mycket jag saknat att ha min familj runt mig. Hur ensamt det egentligen var att bo ensam och ha sin familj mer än fyra timmar bort. ”Min älskling” viskade hon tyst och stirrade på mig med blanka ögon. Underläppen började svagt darra och hon torkade skrattandes bort en tår som rullade ner för hennes kind. ”Jag har saknat dig” Hon smekte försiktigt bort en hårlock ur mitt ansikte och kysste mig ömt på pannan.

”Hur mår Lovisa?” sa mamma med ett leende på läpparna och sneglade på mig från där hon satt bakom ratten. Hennes bruna korta hår blåste i vinden som smög sig in genom den lilla springan som fönsterrutan var nervevad och ett tjockt lager rött läppstift låg över hennes läppar. ”Båda mår bra, dom är nog också väldigt upptagna med skolan just nu” suckade jag och lyfte min blick från den breda vägen bilen rullade fram på. Jag såg hur hon nickade i ögonvrån och jag stirrade ner i mobilen som nu låg upplyst i mitt knä. Bilden på Felix stirrade tillbaka på mig och jag drog smidigt fingret över skärmen.

11.35, Alice:

Busy dag idag också?

11.38, Felix:

Ja, jag ska sova nu. Talk to yah later, Kram.

Killarna hade varit borta i över två veckor och för varje dag som gick saknade jag Felix mer. Men familjen borde i alla fall i några dagar kunna dra mina tankar mot annat. ”Mamma jag har pojkvän” mumlade jag och sneglade skeptiskt på henne. Jag pillade otåligt med änden av koftan och väntade på att ett svar skulle fylla mina öron. ”V-va? Pojkvän? Varför har du inte sagt något tidigare?” mumlade hon med höjda ögonbryn och log snett mot mig. ”Eh, jag hade ingen lust att ta det över telefonen. Vi har varit tillsammans i lite mer än en månad” Den bästa månaden i mitt liv.

Det tog mindre än tio minuter innan mamma körde in på garageinfarten och den vita trävillan reste sig framför mina ögon. Leendet på mina läppar växte direkt och jag kastade mig ut ur bilen med ryggsäcken hängandes tung över axeln. Det ser precis likadant ut som hon minns det. Lamporna i köket var tända och jag såg en suddig gestalt som stirrade ut på oss. ”Gå in du, jag tar dina väskor” skrattade mamma och gav mig en lätt knuff mot trappan. Jag tryckte ner det bekanta metall handtaget och drog upp dörren. Doften av stekt kyckling fyllde direkt mina näsborrar och jag sparkade av mig skorna innanför dörren innan jag med ett leende på läpparna tassade in i köket. Ett bekant huvud med mörka lockar satt med ryggen mot mig och munnen gick fort till de främmande killarna som satt mitt i mot över bordet. Det var inte förrän jag harklade mig som de tvärt slutade skoja och tittade upp på mig med förvånade ögon. ”Hey” mumlade jag varmt från där jag stod lutad mot den vita väggen och snurrade en hårlock runt fingret. ”Alice?” Benjamin reste sig från köksstolen. Han förde sig sakta över rummet och virade armarna runt mig i en varm kram. En marinblå beanie satt snett över hans mörka lockar och han hade minst vuxit 10 centimeter sen jag senast såg honom. Hans glödande ljusbruna ögon strålade ut mildhet och hans leende sa till mig att han var glad över att jag var hemma. Men efter vad som kändes som evigheter skakade han av sig mina armar och sjönk ner i stolen vid bordet igen. ”Hey. jag är Alice, Benjamins äldre syster” sa jag muntert mot de två killarna som med förvirrade ögon sneglade mellan mig och Benjamin. ”Aha hey, jag är Alfred” mumlade en av killarna kaxig och lutade hakan mot handflatan med ett flin på läpparna. ”Och den stumma killen bredvid mig är Robin. Han är nog bara stum av hur het Bens syster är och vet inte riktigt hur han ska bete sig” Killen bredvid honom log svagt mot mig med blossande kinder och kliade sig generat i bakhuvudet. ”Jasså det säger du” Mitt skratt ekade mellan väggarna och vibrerade över luften. ”Oh hej pojkar” mumlade mamma och slank förbi mig in i köket. ”Hey Kristin, du ser strålande ut idag!”