The city >> f.s

Kapitel 9 - Jag kommer sakna dig

Kapitel 9 – Jag kommer sakna dig

Flygplatsen var nästintill tom och stjärnorna stod fortfarande högt på himmeln utanför fönstret.  På Arlanda som nästan alltid kryllade av folk satt bara ett trettiotal människor. Fansen stod utanför glasdörrarna och väntade exalterat för att få en blick av killarna. Jag och Katia hade gått in på baksidan av flygplatsen för att ingen skulle lägga märke till mig runt killarna. Jag och Felix höll ju trots allt vårt förhållande hemligt. Killarna var extremt pratglada och pigga även om de vanligtvis sov vid den här tiden. Klumpen i halsen växte desto närmare klockans visare fördes mot fem. ”Killar det är dags att dra sig” mumlade Daff och sneglade på mig och Felix där vi satt ihopkrupna på en av plaststolarna. Jag reste tungt på mig och vände mig mot Felix med blanka ögon. ”Jag kommer sakna dig” viskade jag och virade armarna runt hans nacke. ”Jag kommer sakna dig också” mumlade han svagt och begravde huvudet i mitt hår med en suck. Jag lyfte huvudet från hans axel och kysste honom mjukt på läpparna. ”C’mon Felix, vi måste dra” Muttrade Oscar och tittade med medlidande ögon på oss över rummet. ”Men lugna dig” fräste Felix och pressade en mjuk kyss mot min panna. Jag blinkade flertals gånger för att hålla tårarna borta och snyftade svagt när en varm tår rullade ner för min kind. Felix stirrade ner på mig med sorgsna ögon, torkade bort tårarna och kysste mig mjukt en sista gång innan han vände sig om och följde efter killarna längre bort i flygplatsen. Jag log sorgset mot Tomas som sneglade medlidande ner på mig och log svagt. Tårarna forsade ner för kinderna och jag torkade inte bort dom med tröjärmen förs Felixs rygg inte längre var i synhåll. Jag tog ett djupt andetag innan jag följde efter Tomas ut genom bak dörren och fram till bilen vi åkt hit i.

Hela vägen tillbaka till lägenheten var tyst och det enda som hördes var våra tunga andetag och radion som lågt spelade i bakgrunden. Tomas hade försökt prata med mig men gav tillslut upp när han insåg att det var som att prata med en vägg. Vad skulle jag nu göra på dagarna? Nästan varje dag under de senaste tre veckorna hade jag umgåtts med killarna. Jag suckade lågt, lutade kinden mot den kalla bilrutan och stirrade upp på stjärnorna som fortfarande lyste upp himmeln.

Direkt när jag kom tillbaka till lägenheten klev jag in i duschen och dränkte ut omvärlden med Ed Sheerans musik. Jag flätade mitt blöta hår, drog på mig kläderna som hängde över sängkanten och tassade ut i hallen för att dra på mig mina helsvarta vans. Jag drog ner en svart beanie över öronen och tog ner skinnjackan från kroken och tog på mig den. Jag tryckte ner mobilen i fickan på jeansen och puttade upp dörren med båda händerna. Jag joggade ner för den mörka och tysta trappuppgången med The 1975 spelandes högt i mina hörlurar. För första gången på veckor lyste solen på himmeln och fåglarna kvittrade. Jag fiskade upp mobilen och log svagt när bilden på mig och Felix poppade upp. Jag skrattade och Felix log brett upp mot mig där jag satt placerad i hans knä. Det var Oscar som tagit bilden den dagen i studion.

07.01, Alice:

Är du i skolan? Är på tunnelbanan just nu, ska vi öva lite innan skolan börjar? Behöver få tankarna på annat.

07.03, Kevin:

Tur för dig att jag bara bor 5 minuter från skolan. Vi ses där.

Jag joggade upp för trappan till kulturama och log mot Kevin där han stod lutad mot stenväggen med en vinröd beanie över håret. ”Godmorgon” muttrade jag och puttade upp dörren med blicken fast vid honom. ”Sen när är du en morgon person?” muttrade Kevin och följde efter mig in i den tomma korridoren. Det var ovanligt att se korridoren så tom och så tyst. Efter några månader blev man mer van av att det alltid var höga röster och skratt som fyllde ens öron. Dunder och gnissel från gamla skåp som smälldes igen och fotstegen som sprang eller gick på stengolvet. ”Sen imorse” suckade jag och kastade in väskan i det öppna skåpet. Jag lutade mig mot skåpet och stirrade på Kevin där han stod vid sitt skåp och våldsamt tryckte in trunken. Det var knappt fem skåp mellan oss och så fort Kevin var klar gick vi mot danssalen längst ner i korridoren. ”Vad hände imorse?” frågade han förvirrat och höll upp dörren för mig att gå in igen. ”Ah inget”

16.17, Felix:

Nu har vi landat i L.A. Imma miss you

16.18, Alice:

Saknar dig redan fan. Ha det så kul

Heyyyyyyy, Första skoldagen avklarad. Felix & killarna drog iväg till USA för andra gången i det här kapitlet. Hoppas ni gillar det:) Kram // ElviraSandman

-> Outfiten