The city >> f.s

Kapitel 19 - Bamsekramar och tårar

Kapitel 19 - Bamsekramar och tårar

Det var äntligen den dagen jag längtat efter i veckor. Redan när jag vaknat i morse hade jag ett sms från Daff, som bad mig att stanna i bilen tills de kom dit. Och det var precis vad jag gjorde. Jag trummade otåligt fingrarna i takt mot lädersätet och nynnade med till musiken som svagt spelade från radion. Felix är snart hemma, Felix är snart här. Min Felix. Jag sneglade för åttonde gången ner på den upplysta mobilskärmen och log exalterat när jag skrollade igenom Twitter och möttes av hundratals tweets om killarnas landning på hemma plan. Jag lutade kinden mot den kalla fönsterrutan och stirrade på baksidan av Stockholms flygplats där bilen var parkerad. ”Titta vilka som kommer där!” utbrast Tomas. Jag tryckte upp bildörren med min lediga hand och sprintade i full fart fram mot killarna. Ett leende sprack ut på Felix läppar när han fick syn på mig och han släppte resväskan. ”Felix!” ”Alice!” Jag kastade armarna runt hans nacke och kysste honom mjukt över läpparna. Han är äntligen hemma. Jag begravde belåtet huvudet i hans nacke och pressade läpparna försiktigt mot hans nyckelben. Varma tårar brände bakom ögonlocken och några små rullade ner för mina kinder. ”Jag har saknat dig” viskade jag. ”Jag har saknat dig också” Jag lyfte mitt huvud och tittade upp på honom med ett svagt leende på läpparna. Han drog mig tätt intill sig och placerade sina varma läppar mot mina.

12.48, Pappa;

Du kommer väll ihåg att vi ska äta middag med Jennis familj idag? Dom du träffade i förrgår. Har Felix kommit än?

13.49, Alice;

Ja jag kom ihåg det, hemma hos Jenni? Kommer Wilma o Emanuel va där?

Ja Felix är här hos mig, hurså?

13.50, Pappa;

Hemma hos Jenni klockan halv två, klä dig fint men inte för fint. Ja Emanuel och Wilma är redan här. Bjud med Felix, vi vill jättegärna träffa honom.

13.50, Alice;

Jag hör av mig.

”Min pappa vill träffa dig” mumlade jag tyst och lutade huvudet mot hans axel. Vi har legat här på min obäddade säng i snart två timmar, och jag kunde inte vara lyckligare. ”Jag vill träffa din familj” Han tittade ner på mig och smekte försiktigt tummen längst min käke. Jag log svagt.

13.55, Alice;

Jag och Felix kommer, skäm inte ut mig snälla

”När ska vi träffa dom?” mumlade han svagt mot mitt hår och snurrade en hårlock runt fingret samtidigt som han nynnade på en välbekant melodi. ”Om en halvtimme” viskade jag tyst och begravde huvudet i hans nacke med en suck. Jag stönade högt innan jag skakade av mig hans armar och gled av sängen. Fint men inte för fint? Vad betyder det ens. Jag började rota igenom garderoben innan jag tillslut hittade vad jag letade efter och placerade det på stolen framför mig. ”Felix .. uh jag ska byta om” generat stirrade jag ner i mattan. Han sneglade upp från resväskan där han stod i bar överkropp och drog på sig den vita printade t-shirten. Jaja. Jag drog Felixs tröja över huvudet, kastade den på honom och klev ur pyjamasshortsen. ”Sluta stirra på mig peddo” skrattade jag svagt och drog på mig kläderna framför mig. Han log och skakade på huvudet. ”Du är så fucking vacker” suckade han och drog fingrarna igenom håret i försök att fixa det. Mina kinder blossade och jag vände mig mot spegeln, sprayade på ett svagt lager med parfym och sminkade mig lätt innan jag studerade min profil i spegeln. Voila. ”Redo?” jag virade armarna runt hans kropp bakifrån och pressade kinden mot hans rygg med ett brett leende över läpparna. ”Let’s go!” Jag joggade efter honom ut i hallen, drog på mig bomberjackan och snörade på de helsvarta, slitna vansen. När min blick mötte hans bubblade ett skratt ur mig och jag log mot våra matchande jackor.

Det bekanta vita huset tornade upp framför oss och jag sneglade skeptiskt på Felix. Är jag allvarligt mer nervös än vad han är? Ugh. Flertals tankar snurrade runt i huvudet på mig när vi gick närmare huset med sammanflätade händer och skickade nervösa blickar mot varandra. Den vita dörren flög upp och två knubbiga armar virades runt mina ben. ”Alice!” utbrast Alex muntert och sträckte fram armarna mot mig. ”Hey bud” skrattade jag och lyfte upp hans lilla kropp i min famn. ”Är dju Felis?” sa han nyfiket och sneglade med glittrande ögon på den främmande pojken. ”Det är jag det, och du måste vara Alex” Jag log brett och klev längre in i huset med Alex fortfarande i min famn och Felix hand fortfarande i min. Jag placerade försiktigt Alex på golvet i hallen innan jag sparkade av mig vansen och slätade till kjolen. ”Han älskar dig redan” viskade jag svagt till Felix och virade armarna runt hans nacke. ”Han är en kopia av dig, han har dina ögon” jag slöt mina ögon och log när jag kände hans varma läppar mot mina. ”Nejmen hej sis” hastigt skakade jag av mig Felix armar och tittade generat upp på Kaspian och Benjamin i dörröppningen. Båda tittade roat med flin på läpparna och höjda ögonbryn mot oss. ”Du måste vara den berömda Felix, trevligt att träffa dig” Kaspian gav Felix en lätt klapp på axeln innan han försvann tillbaka in i köket.

”Min familj älskar dig” ”Och jag älskar dom”

__

Hejni, jag vet att jag igår sa att det inte kommer några fler kapitel förrän på Onsdag. Men jag kunde inte hjälpa det, det är tyvärr bara ett kapitel kvar i denna fanfic. Det känns både tråkigt och skönt faktiskt, men jag har nya ideer och det kommer komma upp en ny fanfic om mr Sandman vid namnet You and I. Älskar er, Kram // ElviraSandman

-> Outfiten