Bring me back!

Bring me back del 7

Från förra delen -
"Ledsen för det där, jag-" mer hann Felix inte säga fören jag avbrutit honom.

"Det är okej" sa jag lugnt och sedan fortsatte vi mot klassrummet.
---
"Så det här är alltså, Vanessa" sa min nya lärare, Kristina, när vi stod längst fram i klassrummet.
"Du kan väl berätta lite om dig själv" la hon sedan till och jag kände hur nervositeten bildades inuti mig. Hjärtat började slå dubbelt så fort och jag kände mig illamående. Fan att jag ska va så blyg.

"Um, okej" började jag. Snygg start Vanessa, verkligen!
"Jag heter då Vanessa, kommer egentligen ifrån Sverige men har bott i USA sen jag var 4 år tills förra veckan då jag kom hit"
En brunhårig tjej, som var helt översminkad räckte upp handen.
"Ja Moa?" Sa Kristina och den brunhåriga tjejen sträckte på sig.
"Varför flyttade du tillbaka till Sverige?" Frågade hon mig, och en klump i magen började växa inom mig.

Varje gång jag tänker tillbaka på mitt liv i USA mår jag dåligt. Alla hemska dagar, alla hemska nätter, alla hemska minnen. Allt var hemskt.
"Vanessa är inte riktigt bekväm med att prata om det" Felix besvarade Moas fråga åt mig. Moa tittade oförstående på oss men hann inte säga något innan Kristina fortsatte.
"Vanessa, du kan sätta dig bredvid Felix" Sa Kristina och Felix gick mot sin plats, längst bak i klassrummet, med mig tätt efter.

Felix P.O.V
Torsdag, underbara torsdag. Äntligen dags för lite nya danser.
Jag och Nessa satt på bussen på väg mot studion. Jag kollade på bilarna som körde förbi utanför bussfönstret. En röd, en svart och en gul.
"Gul bil" sa jag, och slog Vanessa på armen.
"Aj!" Utbrast hon. "Du vet att mina armar är känsliga". Jag började skratta.
"Det är inte kul" sa Vanessa tjurigt, vilket gjorde så att jag skrattade ännu mer, och till sist kunde inte ens Vanessa hålla sig ifrån att skratta.
Vi skrattade under hela bussresan, och sedan även på vägen från busshållplatsen till studion.
När vi var framme vid studions portar, slog jag in koden och vi gick in.

Oscar's P.O.V
Jag, Omar och Ogge satt alla samlade runt soffbordet. Alla satt och väntade på att Vanessa skulle komma, och Felix förstås! Men mest Vanessa. Ingen sa något, det var helt knäpptyst i hela studion. Till sist hörde vi hur ytterdörren öppnades och alla sprang mot hallen, och kastade sig över Vanessa.
"Åh jag har saknat dig så myckeeeet" sa Omar samtidigt som han kramade Vanessa lite extra hårt.
"Jag har saknat dig med" sa Vanessa, men man hörde på hennes röst att hon var lite osäker.
"Hej Oscar" sa hon sedan när hon gick mot mig, och gav mig världens mysigaste kram. Jag drog in hennes lukt, lukten av en ängel.
"Hallå, har ni glömt mig?" Hörde jag sedan en välkänd röst säga. Vanessa släppte taget om mig och flyttade sig så att vi kunde gå och hälsa på Felix, som stod vid dörren och tittade på när vi andra gav all vår uppmärksamhet åt Vanessa.
"Tjena bror" sa Ogge och gav Felix en brohug, som vi andra sedan också gjorde.
Vi gick sedan och satte oss i soffan där vi suttit innan Felix och Vanessa kommit.

Tråkigt kapitel jag veeet! Men jag kunde inte komma på något som skulle hända i detta kapitlet. Har skrivkramp också så det gjorde ju inte saken bättre.
Men nu är iallafall detta kapitlet färdigskrivet så vi får hoppas att nästa blir bättre ☺️
Ha det bra så länge så hörs vi :)))