Endless love

Kap 2

Halva skoldagen hade nu gått . Så just nu var de lunch och jag och Izza satt nu i cafeterian och smuttade på varsin kopp te och åt på en varsin macka. Izza hade varit vid min sida hela tiden, och då menar jag HELA tiden. Hon hade inte ens lämnat mig för att gå på toa, jag va tvungen att följa med in. Samma sak när jag skulle på toa. Men sån är min kusin, lite halvt galen. Men jag älskar henne ändå, för jag är lika dan, eller var innan jag börja bli mobbad. Nu är jag tyst mestadels och vågar inte synas för mycket.
Jag väcks ur mina tankar av att jag får en pappersboll i bakhuvudet så jag vänder mig om och möt utav ett par bruna hemska ögon som tillhör Amanda, den värsta mobbaren. Hon har sina följeslagare med sig, Hanna, Sofia och Maja. Alla 4 hånler emot mig och jag känner rädslan ta plats i magen.
- "Nemen titta girls, där är jue våran favorit tönt! Hon har med sig en kompanjon! Så patetiskt!" Skrattar Amanda fram och ler sedan nöjt mot mig
-" Kan du inte bara gå och dö så vi slipper se dig?" Sekunden efter så får jag ett slag över kinden, handen som gav den tillhör Hanna. Jag känner hur tårarna bränner i ögonen. Jag kämpar för att inte börja gråta men rätt som de är så rinner en ensam tår ner för min kind. Jag snyftar till omedvetet och känner hur flera tårar rinner ner för mina kinder.
-" Ska du springa hem till mamma, nej just de hon bryr sig ju inte!! Där ser du, ingen vill ha dig, inte ens dina föräldrar!" Nu är de inte bara Amanda och hennes gäng som skrattar utan hela cafeterian. Jag ställer mig hastigt upp och springer ut från skolan men stoppas av att någon greppar tag runt min handled. Jag slungas bakåt och kraschar in i en varm famn. Den famnen tillhör min älskade kusin och jag känner hur hela jag slappnar av i hennes starka armar.
-" Kom vi går hem, vi stannar inte här en sekund till"
-"NEJ! Vi kan inte gå hem! Pappa kommer bli galen. Han är hemma idag" Skriker jag panikslaget fram och vänder mig om för att gå in igen.
-" Sakta i backarna, vi går INTE tillbaka in unga dam. Vi går till stranden. Kom!" Izza tar tag i min arm och drar mig över skolgården bort mot stranden. Efter kanske 10 minuters promenad i tystnad så är vi äntligen framme. Vi sätter oss ner på en bänk och bara tittar ut över vattnet. Medans vi var i skolan så hade de slutat regna så nu var de solsken ute och hyfsat varmt. De var ju ändå i mitten av Maj.
Efter en stund så börjar en telefon ringa och Izza drar upp telefonen för att svara.
Efter att Izza har pratat i telefon ett tag och lagt på så ser jag tårar rinna ner från henens kinder. Hon snyftar till och kastar sig i min famn och där brister allt. Efter att vi suttit i total tystnad och bara kramats i ett tag så har hon lugnat ner sig tillräckligt mycket för att kunna berätta vad som har hänt.
-" Det var sjukhuset i new york, mamma ligger i koma. Hon har varit med om en bilolycka. *snyft* Jag måste åka hem igen, pappa behöver mig. Jag vill inte lämna dig nu när jag vet vad som händer i skolan, men jag måste."
Jag känner hur glädjen rinner ur mig och jag känner klumpen i magen växa. Jag kommer bli ensam igen!

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Kapitel 2 är ute, ni får gärna kommentera om vad ni tycker!