Endless love

Kap 5

Att ha en levande ängel tätt intil sig gör en lite smått galen. Man kan inte ha fokus på de man ska ha fokus på. Totalt omöjligt. Jag höjer musiken i lurarna i hopp om att Demi Lovato ska lyckas byta ut de faktum att världens underbaraste kille sitter några cm ifrån mig till låttexten av Two Pieces.
Matte talet jag har framför mig fattar jag inte ett skit av, bara en jävla massa siffror som snurrar runt. Inte min grej kanske. Eller egentligen, är skolan någons grej? Nej tänkte väl de.
Utan att jag vet ordet av de så rusar alla ut ur klassrummet som ett gäng vilda tigrar. Ahaa, vi har slutat. De va andledningen till tiger grejen Hahaha. Va lite för inne i mina tankar för att lägga märke vid det, Wooops.
Men jag är inte ensam, Simon sitter o kollar på mig med sina fina blå ögon. Jag känner genast hur jag rodnar o blir nervös. VARFÖR HAR HAN DEN EFFEKTEN PÅ MIG FÖR? Vill fan inge skämma ut mig mer än nödvändigt. Eller kommer väl göra de förr eller senare. Sån e jag😂.
-" vi slutar nu. Vill du eeh typ hitta på nått?" Frågar den fina ängeln brevid mig och Jag kollar upp och möter Simons blick, han rodnar. Vänta vah? Rodnar HAN?!? Varför? Rodnar han för mig?
Samla dig Alex för fan! Han fråga dig nått, juste om jag skulle hem. Skriker mitt undermedvetna till mig o jag samlar kraft för att svara.
-" Eeem AA visst" klämde jag fram lite halvt nervöst sådär. Ååh vilken underbart svar... Great Alex, sååå bra svar. Jag gav mig själv en mental face Palm för den underbara förmåga jag har att stamma fram saker.
-" vill du följa med mej hem? Jag e typ ensam hemma" klämde jag fram och sneglade upp på Simon för att se va han tyckte men insåg rätt snabbt att dedär " jag e ensam hemma" kunde tolkas på en jävla massa olika sätt. Så jag e lika snabb med att kasta ur mig en fortsättning.
-" eller alltså inte för att de spelar någon roll men mina föräldrar är ganska jobbiga och de kanske inte är så kul och träffa en tjejs föräldrar första gången man träffas O sen är mamma inte ett stort fan av att jag tar med kompisar hem. Därför är de väl bra att jag är ensam. Antar jag". Jag pillar med mina långa naglar och vägrar kolla upp på Simon för han tycker säkert att jag e ett creep. Varför ska jag bli såhär runt killar? Inte för att vi någonsin kommer bli något. Eller kanske? Fast nej, han e underbar och jag är....jag.
Jag tror även att jag glömde att andas mellan orden eftersom jag sitter och flåsar som en jävla hund. Charmigt.
-" Haha wow Lexy, andas Haha. De blir bra att va hos dig, ensamma." Svara Simon sådär lagom charmigt och blinkade. Är de ens lagligt o va sådär perfekt?
Nej jag tänkte väl de. Varje gång han ler så springer ett zoo omkring i min mage. Varför? Är jag kär? Fast nej de har bara gått en dag. Fast de finns jue nått som heter kärlek vid första ögonkasten smarthead! Skrek mitt undermedvetna till mig.
Jaa jag brukar snacka med mig själv inuti mitt huvud, de brukar vara jävligt intressanta konversationer. Så blire o va ensam haha. True shit.

---------------------------><-------------------------
Efter kanske 30 min va vi nu hemma hos mig, i mitt hus. I mitt kök om jag ska vara mer exakt. De hade inte varit lika stelt som jag trodde mellan oss, vi har pratat om allt möjligt men ingen av oss har nämt de som hände imorse. Alltså när jag berättade mitt liv på mindre en 3 minuter. Jag vill nämna de men vågar inte, jag menar tänk om han tycker illa om mej.
Och sen dehär med pirret i magen Simon ger mej. Är jag kär? Alltså på riktigt, är jag kär i Simon? Efter 1 dag....