Endless love

Kapitel 9

✖️ 2 veckor senare ✖️

~ Simons perspektiv ~

2 fucking veckor har gjort sen den kvällen hemma hos Alexandra. Den natten va hemsk, aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv men jag är över henne nu. Iaf vad jag försöker intala mig. Hon var inte som jag trodde, hon är som alla andra, exakt som alla andra. En jävla idiot.
Så måndagen efter så börja jag att vara med  Amanda. Hon var inte så hemsk som jag trodde, hon är så snäll mot mig.
Jag har sätt Alex i korridoren men jag iggar henne totalt, hon förtjänar de. Jag sa till henne vad jag kände för henne och hon sket fullständigt i de.

Nu är det fredag så de är exakt 2 veckor har gått men jag är med Amanda typ varje dag. Hon klänger på mig och vill vara hela tiden, jag gillar inte henne men hon hjälper mig att sluta tänka på Alex. När Alex tittar på mig försöker jag igga o skita i henne som hon sket i mig men helst av allt vill jag bara springa fram till henne i omfamna henne. Se hennes fina leende.
-Simon. SIMON. Lyssna då!, Amandas gälla röst avbryter mig i mitt tänkande och jag kollar upp på henne. Hon sitter på en stol framför mig i den halv tomma cafeterian.
- öööh vah? , svarar jag eftersom jag inte alls hänger med på vad jag skulle ha lyssnat på.
- kan du sluta tänka på dendär horan och koncentrera dej på mig?!
- horan?!?!, känner frågeteckena snurra runt i mitt huvud. Vilken hora?
- ja hon den fula Alexandra., de säger Amanda med avsmak i blicken. Men dem orden hon säger gör mig ganska så irriterad. Alexandra är inte ful o hon är framförallt inte en hora!
- Amanda förfan sluta kalla Alex sånt. Hon är inte de!
- jo de är hon, hon dissade dig Simon. Hon är hemsk.
- nej! Ba skärp dig förfan! Pallar fan inte med dej.
Med dem orden sagda till Amanda så ställer jag mig upp och går. Går bort från allt.

~Alexandras perspektiv ~

Jag sitter ensam i korridoren som vanligt. O de ända jag har tänkt på dem senaste 2 veckorna är vad som hände den kvällen för 2 veckor sen hemma hos mig. Simon sa att han gillade mig, jag tvivlade o han drog. Sen dess har han iggat mig totalt och han är med Amanda exakt hela tiden. Precis som jag trodde. Han o Amanda bara drev med mig för att krossa mig ännu mer. Och dem lyckades. Mitt liv som redan var ett helvete har om ännu inte blivit ännu värre. Att jag ens går upp på mornarna är ett mysterium. Att jag inte bara tar livet av mig. Dem tankarna har dock funnits där som dem alltid gjort. Så dem här senaste 2 veckorna så har min samling på ärr blivit ännu större.
- Alex!
Någon ropar mitt namn o jag väcks ur mina tankar. Kommer säkert vara vara någon som ska säga nått taskigt så ingen idé att ens Tro något annat, de är mig vi snackar om. Den mest hatade personen i hela värden.
- Alex kan vi prata?
Jag hör mitt namn igen och kollar upp på personen som nu står placerad framför bänken
där jag sitter. Personen jag ser är Simon.
- vad vill du Simon, snälla lämna mig ifred?
Min röst låter otroligt skör och liten.
- Alex, kan vi inte bara snacka?
- okej, men vi har inget att snacka om. Du o Amanda lyckades med eran lilla plan. Jag började gilla dig o när du sa att du gillade mig blev jag chockad och glad. Men sen drog du. De va bara ett spel. Ni lyckades. Jag hatt mitt liv ännu mer nu än innan. Grattis förfan!