Endless love

Kap 4

Jag öppnade ögonen och kämpade för att vänja mig vid det starka solljuset. Jag måste bara ha somnat igår kväll för jag hade fortfarande mjukiskläderna på och hade inte tagit bort mitt smink. Jag hade inte dragit ner gardinerna heller, de va anledningen till de starka ljuset i mitt rum. Jag klev upp och sträckte på mig och gav ifrån mig en diskret gäsp. Jag kollade på klockan och den var 07:43. Jag börjat inte för ens klockan 10:00 så jag kan ta det lugnt. Med släpande steg så tog jag mig till badrummet. Jag gav ifrån mig ett tyst skrik när jag såg mig själv i badrumsspegeln. Jag såg hemskare ut än vanligt. Hade maskara i hela ansiktet och mitt hår va all over the place. Jag tog av mig gårdagens kläder och hoppade in i duschen. Jag schamponerade håret o hade i hårinpackning, medans den va i så passa jag på o raka mig under armarna och benen. Sen tog jag min makeup remover o tog bort mitt smink när jag ändå var i duschen lixom. Jag stängde av vattnet och tog en av dem vita handskarna som hängde på kroken och virade den runt håret, sen tog jag en till som jag torkade mig med. Sen satta jag fast den runt bysten och tassade in på mitt rum. Jag tog fram ett par spets trosor och en matchande bh. Nu lät jag stegen styra tillbaka till badrummet och tog bort handduken. Jag började borstade mitt hår och till slut hade jag lyckats få ut alla tover. Medans jag nynnade på Fade ~ Timeflies så gjorde jag en snabb sidofläta och toppade de hela med en vit bandana. Sen så var de sminkets tur o påbättras. Jag kände för att vara fin idag av någon okänd anledning. Jag tog conseler, puder, eyeliner, maskara och fyllde i mina ögonbryn. Jag tig även ett ljus rosa läppstift över mina fylliga läppar. Sen va de dags för kläder. Jag gick till min WIC och kollade efter passande outfit. De fick bli en grädd vit stickad lång kofta, en svart vit randig croptop och ett par blåa lite slitna jeans och mina runda solglasögon. Till de tog jag även ett par vinröda Vans och en svart skinrygga. Jag kolla på mig i helkropsspegeln och såg att något saknades. Jag gick till min hylla med alla mina piercingar och hämtade min läpppiercing och de va som pricken över i:t. Jag kollade på klockan som hängde över min säng och såg att klockan bara va 08:30 och min buss går inte för ens 09:45. Jag går ner till köket och tar ut apelsinjuicen ur kylen, sen hämtar jag ett stort glas. Jag tar med mig juicen till vardagsrummet och sätter på Tv. När klockan hade blivit halv tio så trippar jag upp på mitt rum för att hämta väskan och min mobil. Sen nästan ramlar jag ner för trappan och ut i hallen. Så himla smidig som jag är. (😂)
Jag tar på mig mina Vans och min svarta skinnjacka, går ut genom dörren ut i solen och låser dörren. Jag styr stegen mot busshållplatsen. På vägen så pluggar jag in hörlurarna på högsta volym. Vill inte riskera att få nån taskig kommentar på vägen.
När jag väl hade kommit fram till hållplatsen så va den inte tom som den brukar,utan de stog en as snygg kille där, jävla änglar utseende. Svart lite lockigt hår, klar blåa ögon, läpppiercing, lång, muskulös, och en klädstil som e to die for. Under dem minuterna jag stått och rå stirrat på denna ängel så har han vänt sig om och är nu påväg emot mig. Jag försöker att inte stirra så mkt elr rodna men misslyckas med båda på bara mindre än några sekunder. Good start Alexa.
-" Tja, vet du var *****skolan ligger?" Oh gaaash, hans röst. Han kollar mig i ögonen o jag nästan smälter, jag ger ett försök till ett någorlunda bra svar.
-" eeh aa, jag går där. Ska du eeeh börja där?" Jag ger migsjälv en mental face palm, måste jag alltid bli nervös. Jag börja frenetiskt hålla på med mina vitmålade naglar. Men denna ängel framför mig väcker mig ur mina funderingar.
-" Japp, då kanske vi kan åka tillsammans eftersom jag nt hittar"
-" eeeh visst" fan, om han åker med mig kmr han fatta vilken looser jag är men jag kan jue nt säga nej.
-" Jag är Simon btw, va heter en sån söt tjej som dig" sa han o blinka sådär charmigt så att benen viker sig dubbelt under en. KALLA HAN MIG JUST SÖT?? Jag känner att mitt ansikte tar färgen som en tomat. Great! Jag kollar ner i marken för att minska risken att han ser mitt knallröda ansikte.
-" Alexandra men kallas lite olika" mumlar jag fram med ansiktet fortfarande riktat ner mot marken.
-" Så jag kan kalla dej Lexy?"
-" Aa visst" Jag kollar upp och möter hans klarblåa ögon. Han är nog den snyggaste killen jag sätt, och han pratar med mig. Siiick! Men när han väl börjat i skolan så kommer Amanda och hennes gäng klänga på honom och han kmr bli en av mina älskade mobbare. Men njuter av stunden så länge han inte vet någon om mig.
-" Vad tänker du på? Du ser rätt Depp ut, hänt nått?" Han kollar på mig med oro i blicken. Jag överväger om jag ska öppna upp mig för denna okända kille eller pussla ihop en lögn. Utan att jag hinner tänka igenom så har jag börjat berätta allt. Allt från mobbningen till mina föräldrar. Han ser mer o mer arg ut för varje sekund och jag känner rädslan krypa fram. Detta kanske inte var en sån bra idé ändå.
-" Du låt inte fittorna trycka ner en sån fin och cool tjej som dig. Du kanske ser annorlunda ut än dem men du är så jäkla unik." Efter han hade uttalat de sista ordet så tog han ett steg fram o kramade om mig. Den mysigaste kramen ever! Hans lukt!!! GAAASH!
Men bara för att avbryta den bästa kramen ever så kommer busshelvetet. Vi kliver på och sätter oss längst bak. Vi babblar på som om de där ute aldrig hänt och som att vi känt varandra hur långe som helst. Men lyckan jag hade varade nt så länge för nu hade Amanda anlänt på bussen och hon såg mig i ögonen o avfyrade ett hånflin. Hon styrde stegen mot oss.
-" Nämen hej fuling. Du lever än och fulare än vanligt är du oxå." Hon tog ett fast grepp om min fläta och drog, jag gav ifrån mig ett pip för smärtan i hårbotten.
-" Hörru lägg av, vad är ditt problem??" De va Simons röst. Amanda släppte mitt hår och de tackade jag för, jag trodde ett tag att de skulle lossna från mitt huvud.
-" Tja snygging" Hon bytte ut sitt äckliga flin till ett gulligt leende och tindrade i ögonen. Hon slog ner sin äckliga rumpa i Simons knä. Jag hatar allt med henne, jag har nog inte vågat erkänna de för mig själv men nu vet jag. Jag hatar henne, hennes flin, hennes alldeles för perfekta hår och översminkade ansikte. Hon är vidrig. Men nånstans inom mig gnager sanningen. Eftersom alla verkar hålla med henne om att jag är värdelös osv så måste hon väl vara mycket finare och underbarare än mig. Bara och inse fakta lixom.
För att stoppa dem oinbjudna tankarna i min alldeles överfulla hjärna så slår jag på Monster~ Timeflies (sjukt bra låt, lyssnar på den när jag skriver) på högsta volym. Den låten har hjälp mig så mycket att klara av att leva detta helvete till liv. Utan att tänka så börjar jag le. Jag tänker på hur min bror brukar få mig att skratta när pappa slog mamma när jag va liten. Okej de var en hemsk tid men ändå så ler jag. Mamma lämnade aldrig Pappa och nu lever dem sitt fantastiska liv tillsammans. Deras 2 barn existerar typ inte för dem. Plötsligt rycker någon ut min ena hörlur men innan jag hinner protestera så får jag svar på vem de va.
-" Eyy Alexandra, vi ska av nu" De va Simons röst och där med va de han som väckte mig ur mitt tänkande. Han går mot dörrarna med mig tätt efter. Amanda går lite längre bak med sina kompanjoner. Hon ler ondskefullt mot mig när jag är så dum nog o kollar bak. Jag vänder mig om och kollar upp mot skolan. Happ, nu börjar helvetet, undrar hur länge jag kommer klara detta egentligen.
Just i denna sekund så slår en kylig vind emot min kropp och jag påminns om mitt klädval. Inte så smart av mig, magtröja o jeans. Jag känner mig genast besvärad och drar hopplöst i min tröja i hopp om att den ska bli längre, men nej de blir den inte.
Jag känner en arm slingra sig om mina axlar och jag möter ett par klarblåa ögon. Simon.
-" Du är jätte fin Lexi, du har inget att skämmas för okej? Du är stört cool och skit i alla som trycket ner dig. Nuuuu måste vi gå in, jag hittat Lixom nt här" han avslutar meningen med att bita lite på sin piercing. DAMMN!! Jag känner hur hela mitt huvud blir rött och jag tittar genast ner i marken och mumlar ett svagt " yeah Right"
Vi börjar gå mot ingången och vidare mot rektorns kontor. Efter kanske 20 minuter står jag med matte boken tryckt mot bröstet och väntar på att matte läraren ska släppa in mig. Eller oss, men Just nu är de bara jag här. Kan bero på att vi inte börjar för ens om 10 min.
Simon skulle få sitt skåp och schema så han sa till mig att gå före. Oklart vilken klass han hamnar i men den frågan får jag reda på snart. Hoppas ju såklart att han hamnar i min klass. Skulle underlätta. Men hur kan han "gilla" mig. Jag menar han e sjukt snäll mot mej efter bara 1 dag, med de kanske bara är en mask. Han kanske är en del av Amandas plan. Att få mig att vilja dö, skulle klart vara nått Amanda skulle göra, men Simon! Åååh jävla tankar! Blir fan snurrig!
Han är inte taskig som alla andra, skärp dig nu förfan Alex!
Jag och mitt undermedvetna har en het diskussion om detta ämne.
De har gått ytligare 20 minuter av tänkande och nu sitter jag med blicken i matteboken och försöker att lägga all fokus på matte talen men de är långt ifrån lätt med en ängel sittandes brevid en. Ja, de är Simon. Är de så uppenbart?

________________________________________________________________sorry för att de har tagit så lång tid men har tänkt på o sluta skriva men ska fortsätta 😂😂