Endless love

Kap 7

~ Fredag morgon ~
Usch, skola igen. Jag orkar inte! Dessutom gör händelsen från igår mig alldeles snurrig och faktumet att jag somnade i badrummet och vaknade i min säng gör mig riktigt förvirrad. Jag e ensam hemma. Gick jag själv? De är ett mysterium som nog kommer förbli det också...
Tillbaka till verkligheten. Vad händer nu? Juuusteee, skola vare ja. Varför har vi ens skola? De är bara ångestfyllt, massa stress och dessutom måste man gå upp mitt i natten. Sen så mobbningen, den är ju mysig. Få höra alla ens fel varje dag, kuuuul! Måste bara älska skolan...

Jag samlar alla mina krafter o reser mig upp ur sängen, känner de kalla golvet mot mina fötter och en rysning går igenom min kropp. Jag överväger för en sekund att lägga mig ner i sängen o sova hela dagen men skjuter snabbt bort den tanken. Istället styr jag mina steg mot min WIC för att välja dagens outfit. De kommer bli varmt idag så de får bli ett pösigt kort grått linne, slitna blå jeans shorts som går upp en bit i midjan, en blommig kofta ( bilden) och till de ett par svarta Vans. Skönt men ändå snyggt. Precis min smak.
Under de tar jag på mig svarta spetsstring och en matchande bh. Bara för att jag av någon okänd anledning vill va snygg. Inte för att underkläderna förbättrar saken direkt... Jaja back to Work.
Efter att ha frågat mig själv vad jag nu skulle göra så gick jag till min mobil och satte på ~Fatta de - Tomas stenström~ och den ljuva musiken fyller rummet. Nynnandes går jag till mitt sminkbord och gör en basic sminkning. Conseler, puder, bronser, eyeliner, lite grå glittrig ögonskugga, maskara och ljusrosa läppglans. Till skillnad från ansiktet så va håret ovanligt fint idag. Även fast  den lilla händelsen igår borde ha påverkat den så såg det extremt bra ut, måste fan ha en liten ängel som kollar på mig där uppe. De låg lixom perfekt över axlarna i små söta lockar. Så de lät jag vara mer än att jag drog handen genom de ett par gånger.
Brrrr brrrr brrrrr
Min mobil börja vibrera och jag går till nattursbordet och tar upp den och svarar utan att kolla vem de är.
-" hej de är Alexandra"
-" Heey Lexy, it's Simon. Remember me?"
Jag kan nästan höra hur han ler på andra sidan luren o de smittar såklart över sig på mig.
-" ja jo, de ringer en liten klocka. Du är den nya killen i min skola va? Elr kanske är de du som jobbar på fiket?" Jag kan inte hålla mig ifrån att fnittra till.
-" Ha ha Alex. Kul kul. Men va klar om 10 minuter för då hämtar jag dig, c ya."
Jag hinner inte säga ett ljud innan Simons underbara röst utbyts mot ett irriterande pipande. Efter 2 minuter av drömmande så återkommer jag till verkligheten och inser de Simon sa. Han kommer och hämtar mig om 10 minuter. Eller nu är det 8. Panik!
Direkt börjar jag noja mig om dagens klädval. Är shortsen för korta och linnet för litet? Är håret inte fint trots allt? Gaaaah de är en kille, som dessutom säkert inte gillar mig. Varför ser jag de som en stor grej, han är en kompis. En KOMPIIIIIS. Men liite fin kan jag väl va?
Med de i tankarna går jag till min hylla med piercingar i jakt på en av mina favvo näsringar. Efter ungefär 1 minuts letande hittar jag den och springer till spegeln för att sätta den på plats. Voilà! Den är silvrig med små diamanter på. 👌🏼
Efter en sekund studerande av min egna spegelbild kommer jag på att Simon skulle hämta mig, typ.... NU! Genast springer jag i riktning mot trappan som leder ner och i farten får jag med mig min väska och och mobil. När jag e nere i hallen tar jag på mig mina svarta Vans o min skinnjacka och går ut i solskenet. När jag stängt dörren så låser jag efter mig och placerar sedan nycklarna i min väska. Sedan styr jag stegen ner för den lilla trappan och ut till vägen. Det är bara några meter över min infart till vägen så de tar bara några sekunder att ta mig dit. Där ser jag de som gör mig riktigt besviken. Ingen Simon e här och det får mig genast att tvivla, han kanske bara lurade mig och nu sitter han och Amanda och skrattar åt mig runt hörnet. Vad trodde jag egentligen, att han faktiskt skulle gilla mig? Dum var jag. Vem fan kan gilla mig, en ful och fet idiot. Det är vad jag är, ett stort mongo!
Jag vänder mig för att börja gå till bussen för att inte komma alldeles för sent till skolan och behöva höra mr Morris irreterande stämma hålla ett föredrag om vad som händer om man är sen till hans lektioner. Bakom mina ta kar hör jag ett svagt brummande men lägger ingen som helst energi i det för ens brummandet tystnar brevid mig. Då vaknar jag upp från mina ta kar och för upp blicken mot föraren på denna mackapär och ser dem extremt fina ögonen som får mig att smälta. Det faktum att han faktiskt kom gör mig alldeles varm inombords. Han glömde inte mig.
Han tar av sig hjälmen och skakar på huvet och drar sin hand igenom håret. Undrar hur hans hår känns? Undrar om hans läppar är mjuka, lika mjuka och fylliga som dem ser ut.
Men gaaash Alex, käften. Skärpning förfan! Här står du och fantiserar om en kille som inte alls känner samma som dej och som du dessutom bara känt i en dag.
Jag skakar på huvudet för att återkomma till verkligheten och inte för ens då märker jag att Simon faktiskt pratar, med mig. Och jag har inte hört ett skit. Här står jag o ser dum ut! Vafan ska jag säga nu då? "Nä tyvärr Simon, ta om detdär, hörde inte vad du sa för att jag stod och fantiserade, om dig" Skulle inte tro de, han skulle fan tro jag va ett jävla sär... Jävligt bra start. Jag suckar och ger mig själv en mental bitchlap. Jag tror Simon märker de eftersom han nu står o flinar mot mig. Sådär lagom Akward....
-" sååå, när hade du tänkt placera din lilla runpa på min moppe? Ska jag vänta hela dagen? " under hela meningen hade Simon ett alldeles för brett smile, men ändå var han sjukt snygg i det. Jag känner även hur mina kinder blir alldeles varma och jag slår vad om att jag är rödare än en tomat vid detta tillfälle. Jag slår direkt ner blocket i marken och sparkar lite på småstenar med foten.
-" nåå, ska vi dra?" Jag nästan hörde hur han log, ville kolla efter men ville inte möta hans blick för då skulle väll mitt ansikte explodera av överhettning. Till frågan Simon precis hade frågat så nickade jag bara. Han ger mig ett leende och vänder sig om till moppen och öppnar luckan under och tar fram en extrahjälp och ger mig den. Jag bara stirrar på den. Ska jag ta på mig denna? Jag har en känsla av att Simon ser min osäkerhet för sekunden efter har han tagit upp hjälpen och placerat den på mitt huvud. Sedan tar han tag i min haka och vinkar upp ansiktet så han ska kunna knäppa den under min haka.