Kapitel 5

387 17 1
                                    

"Okej, någonting som kan söva en 3 meters lång människa lär ju finnas i Apoteket, och det drivs av människor så ingenting behöver bli stulet". När jag öppnar dörren och kommer in så möts jag av en enorm kö av folk. Faaaan. Okej. Då får jag väl vänta......

Typ 2 timmar senare....

ÄNTLIGEN, MIN TUR. "Goddag herrn, vad behöver du?" frågar kvinnan vid disken. "Jag kan ta sömnpilar som kan söva en 3 meters lång männi- Ähum, jag menar en björn". "Jaha, det blir 300 guldmynt, tack och adjö".

När jag kommer ut så ser jag några adelsmän stå och diskutera. Den ena värkar vara bekymrad och den andra ser helt jävla förbannad ut. Hmmm, den första verkar vara rättså rik..... Jag smyger långsamt fram och glider ner handen i fickan och drar snabbt ut den med en påse pengar i handen. Han märker det efter en stund och börjar skrika "Hallå! Vem tog mina pengar?!" Jag går snabbt in i folkmassan och sätter mig på närmsta bänk, adelsmännen springer förbi mig med några vakter som följer efter. Jag småler, så enkelt men ändå så avancerat. Okej. Dags att bryta sig in i tornet!

EFTER NÅGRA TIMMARS LÖPNING

"Okej, äntligen framme. Jag får smyga mig upp till vakten och söva honom". Snabbt smyger jag fram, tar fram en pil med sömnmedlet på och trycker in den i ryggraden. Han flämtar till, sen lägger han sig långsamt ned. "Nu var det klart, mot slussen". Jag går fram runt tornet och ser slussen, hoppar ner och dyker.
Du må undra hur kallt det var, om jag säger det så här, det är nåt jag kommer minnas, till och med i graven.

Jag simmar fram tills jag ser en trappa leda uppåt, när jag kommer upp öppnar jag en dörr som verkar gå in i tornet, när jag kommer in så ser jag en lång korridor med flera dörrar längs väggarna, som slutar vid en SKIT stor dörr, och jag tror det jag söker finns där.

Jag känner pulsen och nyfikenheten stiga när jag öppnar dörren, och där, mitt i rummet ligger Noshörningens Gyllene Horn. Jag går fram, drar efter andan och lyfter upp hornet, ÄNTLIGEN.
Plötsligt hör jag dörren öppnas bakom mig. "Inte så snabbt, tjuv".

TJENARE, nu har jag gjort ännu ett kapitel, och jag hoppas det uppnådde dina förväntningar ( om du nu hade några )
Jag tar emot all kritik / beröm / idéer i kommentarerna och om det är nåt du undrar kan du skriva det också ^.^

Medeltidens RåttorWhere stories live. Discover now