Efter att ha sovit en stund så går jag mot staden. Strax vid stadsmurarna klättrar jag upp i ett träd och hoppar över till muren. Konstigt, inga vakter ute.....
Jag kikar runt omkring mig, fast bitter ändå inga vakter. "Vart fan är alla?" frågar jag. Jaja, hursomhelst så är mitt mål att sno nåt från De Tysta inte att ta reda på vakternas toapauser. Jag hoppar snabbt ner till ett av hustaken och tittar runt. "Draken sa ju att basen var under marken, så kloakerna är nog min bästa chans. Bakom huset fanns det ett lock som gick att lyfta på. Däremot när jag lyfta på locket fylldes min näsa av en hemsk doft. "Fy fan, har den här stadens befolkning diarré eller?" hostar jag. Utan att släppa min näsa så hoppar jag ner i kloakerna. Eller vad jag trodde var kloakerna.......
Jag faller några meter innan jag träffar vatten ytan. När jag sticker upp mitt huvud har jag landat rakt i....... De Tystas bas. Typ. Jag kollar omkring fast skymtar inga människor. Tyst stiger jag upp ur vattnet och går längre in. Efter en stunds vandring ser jag några medlemmar av De Tysta som står och vaktar en dörr. Dom står helt stilla utan att röra en fena. Jag tar fram min pilbåge och lägger två pilar på strängen ( ja, jag är rättså bra med pilbåge ) och siktar. Dom står fortfarande helt orörliga så jag släpper ljudlöst strängen och pilarna ilar iväg. Dom träffar deras mål, för snart har båda medlemmarna pilar i ansiktet. Jag stiger fram till dörren och öppnar den. När jag ser innehållet av rummet fylls min blick av glädje!
För där ligger inget mer en föremålet jag skulle sno! Eller vad jag trodde jag skulle sno, för det var nån sorts krona av guld och den var broderad med de finaste snideriet jag nånsin sätt. Snabbt haffar jag till den och springer därifrån. Jag springer ända tills jag når till öppningen i taket. Och därifrån så klättrar jag upp för några stenar som sticker ut ur väggen. Snabbt ler jag och sätter mig i ett träd. Jag kunde ju inte gå till draken på dagen så jag sprang hem till mig istället.
När jag kom fram så ska jag märke till hur fint min lilla stuga är. Nöjd av dagen så hoppar jag in i sängen och somnar. Timmarna gick och jag snarkade hela tiden. Men plötsligt så vaknar jag till av att nån petar på mig. Jag slår upp ögonen, och finner till man fasa att jag stirrar rakt in i två iskalla ögon. Jag försöker skrika men personen trycker upp en läderbit med nåt sorts sömnmedel. Jag slumrar till och faller i djup sömn. Det sista jag hinner lägga märke till är att personen verkar vara nån sorts kvinna.
Vet ni vad? Jag är jävligt seg
Jag är lat, och dum i huvudet och egoistisk. För jag tänker inte på ER! Mina fans!
Jag vet att mina kapitel är korta och tråkiga, och jag ska försöka skärpa mig!
Tack för att ni läser och röstar! Älskar er <3! BYE
/Waaawww
ESTÁS LEYENDO
Medeltidens Råttor
Fantasía"Han springer mot dörren, snabbare en jag någonsin sett" Det var orden som först kom upp i mitt huvud. Fan, måste döda honom på det "snabba sättet". Tyst kravlar jag upp ur mitt gömställe precis där den där killen är på väg mot. Innan han hinner rea...
