Du sa föralltid...

Kapitel 30

Jag kan inte fatta att de orden kom ut från hennes mun, var det Taylor som ligger bakom alltihopa nu? jag är så förvirrad. Så Taylor fick Niall packad bara för att få mig i säng med honom så hon kunde få Harry för sig själv? Jag började bli spänd och knöt min hand och tog ett steg fram mot Taylor.

''Du gjorde vad?'' sa jag med en hotfull röst.

''Precis det jag sa!'' sa hon och tog ett steg fram så vi stod näsa mot näsa. Harry såg att jag var nära på att slå henne så han drog tillbaka mig och viskade i mitt öra att jag inte skulle sjunka till hennes nivå, det skulle jag ej, jag ville bara gestikulera henne i ansiktet, med min knytnäve, ingen stor deal liksom.

''Taylor, Sophia, ut ur vårt hus snälla, och lämna oss i fred föralltid.'' sa Harry och kollade argt på de 2 tjejerna. De tvekade ett tag men Taylor gav upp och drog Sophia med sig.

''Kom Sophia vi går, vi lovar att aldrig störa er igen'' sa hon och drog i Sophia som kollade på Liam med en mördarblick. Efter ett par minuter till av dragande och tvekande från Sophia så gick dem äntligen. Alla pustade ut och tog handen över hjärtat, jag stod bara och blundade och hade fortfarande mina händer knutna.

''Hailey hjärtat, e allt bra?'' frågade Harry nervöst och lade sin hand över min axel.

''Ja jag bara lugnar mig för att inte jaga bitchen och slåner henne i marken'' alla skrattade åt mitt svar.

''Lilla vän du vet att ingen kan ta mig ifrån dig va?'' sa Harry och lyfte min haka, jag öppnade ögonen och fick se hans gnistra av lycka. Hans gröna ögon är bara att smälta för.. sakta nickade jag och kysste honom.

''Hörni! sluta äta upp varandra och kom hit så spelar vi FIFA!'' skrek Louis medans de andra skrattade åt Nialls tabbe på spelet. Harry lade sin arm runt min axel och vi gick in till de FIFA älskande killarna.

***

*2 år senare*

Det har gått 2 år nu sedan allt det knäppa hände i mitt liv, idag så är allt prima fint! Jag och Harry är förlovade sedan 1 år tillbaka och vi ska gifta oss i sommar, Niall och Scarlett är tillsammans, jag och min familj har löst sina fejder ( ja några av dem iallafall) så allt är prima fint! Harry och jag satt just nu och kollade på Tv och bara njöt i vår stuga nere i Cheshire, snön faller lätt utanför. På TV.n visades gamla musikvideos, just nu spelades We are never getting back together, vilket inte jag gillade. Harry stängde av Tv.n och kollade ner på mig som låg i hans knä.

''Varför stängde du av?'' sa jag och gjorde en fejkad ledsen min. Han bara skrattade medans jag satte mig upp i hans knä.

''För jag hatar henne'' sa han simpelt.

''Jag med'' sa jag och gnuggade min näsa mot hans.

''Hon kommer aldrig att splittra oss hjärtat''

''Jag vet Harry, jag vet'' sa jag och lade mina armar runt hans nacke.

''Du och jag föralltid?'' sa han och lade sin panna mot min.

''Föralltid''

***

Såååå! det var slutet på denna berättelsen! :( Men de goda nyheterna är att jag har en ny som heter Where Do Broken Hearts Go? och den handlar om 17 åriga Nathalie Tomlinson som lever i skuggan av sin storebror Louis. 1.a kapitlet är uppe på den nu!

Hoppas ni läser den och jag hoppas att ni gillade denna fan-fictionen! love yall!!! <3

***