Du sa föralltid...

Kapitel 18

Jag vaknade av att någon satt bredvid mig på sängen, det var pappa som kollade så jag mådde bra, jag sa att jag mådde bra så han gick ut igen. Jag tog upp min data och började kolla på Love Actually, det har alltid varit min favorit film. Egentligen vill jag inte vara här hemma p.g.a att jag lever i skuggan av alla, men vad ska man göra när man inte har någonstans att ta vägen. Jag måste skaffa ett eget ställe asså, långt bort från mina föräldrar och långt bort från Harry. Jag stängde ner filmen och gick in och kollade på massa olika hus och lägenheter i London, där finns en lägenhet i södra London, den var ganska fin, men priset var för dyrt.

''Jaha... jag får väl bo här ett tag till då'' mummlade jag för mig själv. I samma stund öppnades dörren och Cameron stack in sitt huvud och kollade på mig för en berkräftelse att gå in, jag nickade och han kom och satte sig bredvid mig.

''Mamma vill att du gör dig i ordning''

''Varför?''

''Vi ska till Lilly'' sa han och gav mig ett litet leende men hade fortfarande en ledsen blick på hans ansikte. Han vet hur jag känner om allt detta med Lilly och honom för han var den ända som märkte något i familjen. Han har försökt att hjälpa att få allt till rätta men det blev bara värre. Cameron gick ut ur rummet så jag kunde byta om ifred, jag tog  på mig mina favorit demin blåaa jeans med en rosa topp med fåglar på. Jag gick ner till min familj som stod och väntade på mig vid dörrem, de såg inte glada ut.

''Hailey du ska alltid vara sen! varför kan du inte vara punktlig som din syster?!'' skrek mamma på mig medans jag tog på mig mina skor och hängde mig jacka över axlen.

''Ursäkta mig att jag inte fick reda på det tidigare...'' sa jag och gick ut till bilen. På resan så pratade min mamma och pappa hur kul det skulle bli att äntligen se Lilly igen, de sågs förra månaden. Men när jag bodde med Harry i 4 år och sedan kom hem så var det inget ''åhh Hailey jag har saknat dig''. Vi svängde upp på Lillys uppfart, hennes hus var mittemot Harrys mamma, vilket jag totalt hade glömt. aja, ingen av dom såg ut att vara hemma så. Vi gick in till Lilly och hon välkomnade oss alla med en stor kram och med ett leende på hennes läppar, hon ledde oss till köket där hennes man Luke stod och rörde runt i en gryta. Vi alla satte oss ned vid bordet, jag satte mig ned bredvid Cameron och hade mamma och pappa mittemot mig, på varsin sida vid änden av bordet satt Luke och Lilly.

''Nåå Hailey, hur går det med dig och popstjärnan?'' frågade Lilly. Hon sa alltid popstjärnan istället för Harry för hon tyckte inte riktigt om att jag dejta en popstjärna och inte hon, de ända hon fick var Luke, han var en advokat.  Jag svalde salladen jag tyggade på och kollade snätt på henne och sa;

''Vi gjorde slut''

''Så tråkigt! varför?'' sa hon med ett flin på läpparna, som om hon visste precis vad som hänt.

''Det vill jag inte ta upp'' sa jag tyst och tog en tugga av köttgrytan Luke lagat.

''Hon var otrogen, omedvetet såklart, och han lämnade henne. Klokt val om jag får säga'' sa min mamma och kollade snett på mig och sedan på Lilly som hade sin mun öppen och kollade förvånat på mig.

''Vem berättade det för dig?'' frågade jag och kollade på henne med en förvånad blick själv, jag har inte berättat för henne och ingen av folket på sociala medier vet det, Liam rättade upp det om att det bara var ett rykte på en intervju igår, så ingen misstäker något. Mamma pekade på Cameron som satt och lekte med sin mat med sin gaffel, han kollade upp på mig med tårar i sina ögon.

''Förlåt Hai hon tvingade mig att berätta'' sa han medans tårar rann ner på hans kinder. Nu får det vara nog, tvingar min bror att berätta och  förudmjuka mig för Lilly och Luke som egentligen inte har med detta att göra. Jag bara nickade mot min bror och viskade att jag förstod att han gjorde så, jag vill inte bi arg på honom, för han ville egentligen inte berätta det för henne. Lilly satt och klandrade mig och mamma och pappa hängde på, jag knöt mina händer till knytnävar och slog den ena handen i bordet samtidigt som jag reste mig upp.

''NU RÄCKER DET!!''