Du sa föralltid...

Kapitel 10

Slampa? Jag är ingen slampa! Hur kan han bara säga så! Jag skrek ut av ilska och sorg medans jag satte mig ned på marken med mina händer täckta över ögonen och bara grät, grät ut allt som bara går. Min magkänsla säger att Harry aldrig kommer att komma hem till Niall igen, och aldrig kommer prata med honom heller. Jag kände en han på axeln och massa fotsteg, killarna har tydligen kommit ut. Fint, mer drama.

"Hailey? Vad är det?" Frågade Niall nervöst med sin hand strykande på min kind medans han satt framför mig.

"Nä det är inget" sa jag och reste mig upp från marken och började gå in.

"Hailey?!" Kallade de efter mig och följde mig.

"Lämna mig ifred!!" Skrek jag och slog igen ytterdörren och sprang upp för trapporna och in i sovrummet. Jag lade mig ner på sängen och grät ner i min kudde och tänker.. allt detta har gått för fort fram. Anledningen till att jag nog har fått känslor för Niall är att han stöttade mig och att jag var osäker på mina känslor, det blir nog bäst om vi bara är vänner för detta är fel, jag har precis gått ifrån Harry och gick direkt till honom så det är ju såklart självklart att Harry sa som han gjorde. Ett par timmar senare väcktes jag ur mina tankar av en knack på dörren, det var Niall, lika bra och säga som det är.

"Hailey vad är det?" Sa han och satte sig ned på sängkanten. Jag tog ett djupt andetag och satte mig upp och kollade han in i ögonen.

"Niall, det är bäst vi förblir vänner. Anledningen till att jag gick så fort ifrån Harry till dig var att jag var osäker på mina känslor och att jag visste inte riktigt vad jag ville. De ända jag ville var att slippa bli sårad igen. Jag är ledsen för jag vet att du har känslor för mig men mitt hjärta kommer alltid tillhöra Harry, jag gillar dig Niall det gör jag men jag kan inte göra så mot honom." Niall vred bort sitt huvud från mig och kollade ut genom fönstret, han var tyst ett tag innan han svara.

"Jag förstår Hailey, jag ber om ursäkt att jag fick dina känslor i spel. Så länge vi fortfarande är vänner så är jag glad"

"Så klar vi är Niall" sa jag och log mot honom. Han log tillbaka och gick mot dörren.

"Åhh Ehh Niall, jag flyttar hem igen till mina föräldrar i Cheshire, jag vill inte vara en börda här mer. Ta det inte fel men jag vill komma bort från allt här i London" han gick mot mig igen och kram mig.

"Jag förstår Hailey, du vet att jag finns här för dig om det är något" sa han och log mot mig.

"Jag åker imorgon bitti". Han nickade och gick ut ur rummet, jag började packa mina grejer i min väska och satte allt vid sängen sålänge. Det var lika bra att jag åker hem till Cheshire till mina föräldrar, de flyttade dit förra året för att vara närmare Harrys föräldrar för de står varandra nära våra familjer, så jag undrar hur de kommer ta allt detta. Det fanns inget kul att göra och klockan var bara lite över 6 så jag bestämde mig för att gå ner och äta något. Halvvägs ner för trappan hörde jag Niall prata med någon i telefon.

"Nä planen gick åt skogen, och sluta ställa frågor om det hon kan komma ner när som helst."

Vad i helsike pratar han om? Vilken plan?, Sakta vände jag klacken och gick upp tyst och smidigt för trapporna. aja han kanske pratar om någon mat plan för tro mig, det har han gjort förr.

Morgonen därefter vaknade jag av att min mobil ringde, och jag hade glömt sätta mobilen på ljudlöst så Wake Me Up av Avicii hördes nog ända till Kina.

"Liam vad fan vill du?!" Svarade jag och satte mig upp i sängen.

"Hailey, möt mid vid klubben klockan 11 imorgon bittiga."

"Men varför?"

"Inga men bara kom" sa han och lade på.

Vad är det som försegår?