Du sa föralltid...

Kapitel 6

Där stod han, framför mig och kollade nervöst och hatfullt ner på mig. Gud vad jag är nervös. Jag flyttade mig en bit längre bort på bänken då han kunde sätta sig ner.

"Hej" sa jag och kollade på honom medans han satte sig ner.

"Hej" sa han med en tyst röst, bara högt nog så jag kunde höra honom. " Kan ana att du har gråtit hela natten" jag fick panik när han sa det, jag hade totalt glömt att jag hade sminket kvar på ansiktet. Gud så pinsamt, bara ingen annan har sett det.

"Ehh ja de gjorde jag, hur kunde du veta de? Förutom sminket i ansiktet då alltså" sa jag och torkade  bort så mycket jag kunde med jack ärmen.

" med tanke  på sminket ju, plus att jag känner dig Hailey" Han kollade på mig med ledsna ögon, vi tittade bort från varandra och kollade på fåglarna som gick fram och tillbaka med deras små fötter i vattenpölarna. Jag log när ett barn kom förbi och skrämde alla fåglarna så de flög iväg, den lilla killen såg skräckslagen ut så han sprang till sin mamma igen. Där var en lång stund av tystnad mellan oss innan jag sa något.

"Harry, finns där någon chans att vi någonsin kommer bli tillsammans igen?"

Han tog ett djupt andetag och kollade på mig innan han svarade.

"För att vara ärlig så vet jag inte. Vad du gjorde mot mig fick mitt hjärta att gå i bitar, och jag vill inte att det ska hända igen." Hans ord fick mitt hjärta att sjunka till botten i min mage, jag har verkligen klantat till mig.

"Jag förstår det Harry, men kan du snälla ge mig en chans att bevisa att jag verkligen älskar dig? Snälla..."

"Du hade den chansen att bevisa att du älskade mig Hailey och du sabbade den"

" men jag låg ju inte med killen med flit. Snälla tro mig" sa jag med tårar i halsen, allt jag ville var att bli älskad igen, älskad av honom.

"Ja men du gjorde det ändå och jag kan inte förlåta dig för det" sa han och reste sig från bänken och gick sin väg. Jag reste mig upp och sprang efter.

"VAD SKA JAG GÖRA FÖR ATT BEVISA ATT JAG ÄR FUCKING LEDSEN FÖR DET JAG GJORT?!!!" Skrek jag, han vände sig om och kollade mig djup in i ögonen ett tag innan han gick sin väg. Han bara lämna mig där, ensam i parken med ett brustet hjärta.