Phone-The Fooo conspiracy

Kapitel 3 Artist house

Jag följer med dem tillbaka.

"Tack så jättemycket"

"Det är lugnt" Säger han. "Men det är mitt fel att din telefon ser ut som den gör!" 

"Jag har lärt mig att aldrig mer gå och sms:a" Felix hummar och kollar ner i sin telefon. Ogge ler menande mot honom. Vi går upp för trappan och sen hörs en lätt duns och något som låter som svårdomar. Jag och Ogge vänder oss om och ser precis Felix böja sig ner och ta upp en sprucken mobil. Ogge börjar att gapskratta och Felix ger honom långfingret innan han inspekterar telefonen noggrant. 

"Fan den är död" Mumlar han irriterat. 

"Vad det inte någonting med gå aldrig och sms:a?" Säger jag lite retsamt.

"Jag sms:ade inte!" Muttrar han irriterat och smäller till telefonen mot handflatan som om det skulle hjälpa. 

"Jag tror inte det där hjälper" Säger jag.

"Nä tack för att du berättar att det inte hjälper att slå till telefonen för att få den att fungera!" Säger han med drypande ironi. Jag ler brett mot honom.

"Det var så lite" Han prövar att sätta på den men den fungerar inte.

"Vi syns där uppe sen" Ogge kollar frågande på mig och jag följer efter honom och lämnar Felix i trappan.

Det känns lite elakt men jag tänker inte mer på det sen. Ogge tar med mig genom rummet jag varit i innan och sen in i ett till rum med inspelnings studio. Jag kollar mig fascinerat omkring. Detta är typ allt jag har drömt om.

"Visst är det coolt" Ogge kollar med road blick på mig.

"Coolt är bara för namnet på det, detta är fantastiskt!" Jag snurrar runt och försöker ta in allting. Det är så mycket. 

"Vad brukar du göra på fritiden då?" Frågar han mig. Jag rodnar lätt.

"Uhm jag brukar faktiskt sjunga men jag är inte så bra på det, men det är roligt" Han nickar lätt och ler mot mig. Två killar kommer in genom dörren pratandes i mun på varandra. De får snabbt syn på mig och blir tysta. Sen frågar någon:

"Vem är hon?"

"Zelda" säger jag

"Lång historia" Ler Ogge. Jag håller upp min mobil. Ogge förklarar snabbt för dem.

"Men vad var det med Felix då?" Jag brister i skratt. Ogge förklarar att han gått och gjort något med sin mobil och tappat den. Vi brister i skatt. 

"Omar" Säger killen i mörkt hår och sträcker fram handen. Han ler mot mig. Jag ler tillbaks.

"Zelda" Den andra killen håller upp handen och säger: "Oskar". Han vinkar lätt och jag vinkar tafatt tillbaks. Felix kommer med surmulen blick in i studion och jag måste lägga handen för munnen för att dölja ett leende. De börjar snacka och jag hänger med lite sådär. Till sist går de äntligen in bakom glaset. En man kommer in och hälsar på mig. Jag kollar fascinerat på medan han berättar för dem hur de ska göra och vad de ska träna på idag. Efter ett tag sätts musiken på och jag sätter mig på en stol och kollar storögt på dem. Felix börjar och hans röst klingar klar genom luften. Snart smälter den in i Oscars och det låter ljuvligt. De kollar oftast på mig vilket får mig att rodna och bli lite blyg. Det ser ut som om de har väldigt roligt och jag önskar att jag också hade ett band eller något sådant. 

"Vad tycker du?" Frågar Oscar och kollar på mig samtidigt som han sätter sig bredvid mig.

"Hon tycker att vi var fantastiska!" Säger Felix med ett stort leende. Hans humör går upp och ner vilket gör mig förvirrad. Jag nickar och ler.

"Ni var jätte bra herregud!"

"Sa ju det" Kommenterar Felix. Jag himlar med ögonen och Oscar kastar något på honom. På något sätt känner jag mig hemma här med ett par killar jag knappt känner. Jag kollar på klockan som hänger på väggen. Det börjar att bli sent.

"Jag borde gå" Säger jag och reser mig upp. "Redan?" Frågar Ogge och ser bedjande på mig.

"Tyvärr, jag har haft jätte trevligt och skulle jätte gärna stanna längre men jag har så mycket att packa upp hemma, och imorgon ska jag skriva in mig vid den nya skolan" Säger jag med en lätt suck. Jag börjar att gå mot utgången med Ogge i släptåg. Jag vinkar hejdå till de andra innan vi går ner på gatan tillsammans. Många kollar på oss och jag känner mig lite bort kommen.

"Tack för allt" 

"Nej det är jag som ska säga tack" Han kollar ner på mig. "Vi kanske kan hitta på något igen någon gång?"

"Det skulle vara mig ett nöje!" Ler jag. Vi byter sen snabbt nummer med varandra innan han återvänder upp och jag går gatan fram, bort till tunnelbanan.