Phone-The Fooo conspiracy

Kapitel 28

---Oscar---

Ett kvävt ljud hörs. Jag snurrar runt. Kisar för att se noga. Och då ser jag det. Omar måste också ha sett det för han börjar att springa i riktning mot den liggande gestalten. Han sjunker ner på knä.
"Det är hon!" Utbrister han lättat. Mira ligger matt på marken. Hon verkar ganska packad. Jag drar upp mobilen.
"Jag ringer Felix" Slänger jag ur mig med en snabb blick på bruden. Jag trycker fram Felix nummer. Det går fram exakt sju signaler sen svarar Felix.
"Vi har hittat henne"

---Zelda---

Jag hamrar panik slaget på dörren. Tunga fotsteg hörs genom rummet. Jag skriker högt när jag känner två händer på mina höfter.
"Ogge! Felix! Snälla hjälp mig, få ut mig!" Skriker jag panikslaget. En röst skrattar hest och drar mig bakåt. Jag skriker igen. Sparkar vilt med benen. Fäktar med armarna.
"Jävla äckel" Slänger jag ur mig.
"Du anar inte" Rösten är välbekant.

---Oscar---

"Stanna här!" Befaller jag och springer mot huset. Felix hade låtit så panikslagen. Det enda jag uppfattat var att de var på andra våningen. Snabbt knuffar jag mig fram i trängseln. Tar trappstegen två i taget. Jag ser dem direkt. Jag rusar förbi en dörr sen är jag framme.
"Vad har hänt" Jag hör ett skrik. Ogge står och sparkar på dörren. "Hon är inlåst där, med någon" Felix röst är kvävd. Jag fryser till. Ogge sparkar hårt till dörren en gång till. Det hjälper inte. Helt plötsligt reser sig Felix upp och skyndar iväg ner för trapporna.
"Men stick då" Gormar Ogge efter honom. Jag försöker få upp dörren tillsammans med Ogge.

---Zelda---

En hand fumlar efter dragkedjan i bak på min klänning. Jag vrider mig vilt. Skriker igen. Faller bakåt. Landar i en säng med människan på mig.
"Det är lönlöst" Nynnar rösten omelodiskt. Jag drar bak handen och slår till. Den träffar hårt personens käke. Ett kvidande hörs hörs, tyngden flyttar sig till min mage där den blir sittandes.
"Låt mig vara" Gråter jag. Jag försöker röra mig men sitter fast. Ett par stora händer tar tag om mina smala handleder. Håller fast dem.
"Lägg av du kommer ändå inte här ifrån. Jag vet att du vill detta. Man såg det på dig" Killen från hallen. Jag skakar på mitt huvud. "Släpp mig" Kvider jag. "Men håll käft!" Fräser han och tar upp något som blänker till i ljuset från månen som fönstret släpper in. Något blankt och metalliskt.
"Antingen håller du käft och gör som jag säger eller så har du en dejt med den här" Hotar han med kall röst. "Förstått" Jag nickar med tårarna rinnandes ut med kinderna. Jag skakar av rädsla.
"Om du skriker, gråter eller kämpar emot kan du säga hejdå till solen igen okej" Jag nickar igen. Jag vet inte om han ser det. Han rullar av mig.
"Sätt dig på mig" Befaller han. Jag trevar motvilligt tills jag hittar hans kropp. Sen sätter jag mig gränsle över honom. Knackningar och rop på mig hörs från dörren. Felix och Ogge! En smäll från fönstret får mig att rycka till. Han drar händerna över min rygg. Jag blir äcklad. Snyftar till. Hans hand rör sig mot mitt bröst. Jag  kvider till. Han skrockar lågt. Det svider till längs min handled. Jag skriker till.
"Men fan, håll bara käften! Hora" Hans röst är äcklig. Hans andedräkt luktar sprit. "Kyss mig" Jag böjer mig äcklar ner och trycker mina läppar mot hans sliskiga. Ett kras hörs och fönstret fladdrar upp.
"Släpp henne" Rösten är skakig. Han stelnar till. En gestalt kommer mot oss. Jag sitter på hel spänn.
"Stick här ifrån" Slänger äcklet ur sig. Jag rullar av. Han tar tag runt min handled. Jag kvider till. Smärta. Det blänker till. Rött och metall. Mera rött. Jag skriker kvävt till.
"Släpp henne annars ringer jag polisen" Rösten är högre nu. och mer desperat greppet om min hand hårdnar. Det snurrar i mitt huvud.
"Jag menar allvar" Jag drar loss min hand. Sen gör jag något jag aldrig trott att jag skulle göra. Jag slår till honom hårt på näsan. Känner benet knäckas under mina knogar. Det hörs ett lågt kras och ett förvånat skrik, sen ett stön av smärta. Inte från mig denna gången. Sen vänder jag mig om och skyndar skakigt bort till Felix. Personen i sängen stönar av smärta. Felix tänder lampan. Sen låser han upp dörren och öppnar den. Ogge och Oscar står utanför. Fortfarande ropandes. Båda tystnar tvärt när de får syn på oss. Dörren går igen med en smäll efter Felix. Han spottar på golvet.
"Hur mår du?" Frågar han mig skakigt. Flera tårar rinner ner för mina kinder. Han stryker bort dem med tummen. Jag sjunker skakigt ihop på golvet. Felix sjunker ner bredvid mig. Kramar om mig. Ogge och Oscar står fortfarande orörliga.
"Hur går det, kom får jag se" Mumlar han. Han tar min handled. Kollar på den. Det syns två snitt i den där blod sipprar fram. Ganska mycket faktiskt. Mina knogar är ömma. Det börjar att träda fram blåmärken.
"Jävlars skit" Svär Felix och drar av sig tröjan. Han binder den snabbt om min handled. Jag kollar förundrat på hans magrutor. Ogge tar sig samman. "Hur mår du?" Jag vänder mig mot honom. Rycker på axlarna. Detta gjorde inte ont någonstans. "Gör det ont?" Jag skakar på huvudet. Allt känns så avlägset. "Jag tror att hon kommer att svimma" Oscar sjunker också ner på golvet. Hans röst låter avlägsen som om den var under vatten. Allas ansikten är ofokuserade. 'Felix. Hans ansikte träder fram klar och tydligt. Oro, rädsla, sorg? Han rör på munnen men jag hör inte vad han säger. Sen blir det liksom bara svart. Svart och inget mer.