Phone-The Fooo conspiracy

Kapitel 6 Grönalund

Jag sträcker fram en sedel mot honom men han puttar undan min hand.

"Lägg av!" Han betalar för mig med. 

"Det där var onödigt" Säger jag. Han skakar bara på huvudet och drar med mig in. Det är många som skriker till och kommer fram till oss. Eller rättare sagt Felix. Jag kollar oförstående på honom. Han ler mot dem, pratar och tar några bilder innan han gör sig en väg bland allt folk fram till mig. Många följer efter och vissa kollar avundsjukt på mig. 

"Hur kända är ni exakt?" Frågar jag. 

"Typ så här kända" Säger han samtidigt som han lägger en arm om mina axlar och styr mig mot en bergochdalbana. Vi ställer oss längst bak i kön.

"Hur kända är ni egentligen, för jag kan inte vara riktigt så snygg eller?" Jag biter mig löst i läppen och kollar upp på honom. Han kollar mig rakt i ögonen.

"Typ ganska kända" Mumlar han. Jag kollar undan och kollar upp mot attraktionen. Den ser mycket läskig ut. på en skylt läser jag Insane. Jag känner mig liksom lite insane att jag tänker åka den här. Det blir snabbt vår tur och jag sätter mig i stolen med Felix bredvid mig. Jag når knappt ner med fötterna till golvet och känner det pirra till i magen. Jag knäpper fast mig och vrider sen på huvudet för att kolla på Felix. Någon kollar att allt står rätt till innan vi långsamt backar och börjar åka uppåt.

"Varför gör man ens något sådant här?" Det kryper lite i mig av obehag.

"Ä du skraj?" Frågar han och flinar åt mig. Jag svarar inte utan kollar mig omkring från min plats. Mina ben hänger fritt från attraktionen och jag gungar de lätt fram och tillbaks. Sakta rör sig attraktionen framåt, Helt plötsligt åker vi snabbt ner åt och jag skriker oförberett till. Felix skrattar lite lätt bredvid mig. Nästa gång är jag mer beredd och biter mig hårt i kinden för att inte skrika. Varför betalar man ens för något sådant här? Fast jag tänker alltid den tanken...

"Jag har åkt värre!" Skrattar jag när vi går av. Men jag känner mig lite skakig.

"Säker på det?" Han ler lite åt mig och jag rodnar. "Jag tycker att AtmosFear är värre!" Säger jag lite kaxigt. Han tar min hand och drar med mig på ett högt ton. "Då utmanar jag dig på vem som kan åka mest saker, försten som fegar ut får...Får göra vadå?" 

"Försten som fegar ut får..." Jag tänker efter innan jag svarar. "Får bjuda på pizza på vägen hem" Han "Deal" Säger han.

"Deal" Svarar jag." Jag bestämmer först" Utropar han och ställer sig i en kö. Jag ställer mig bredvid honom och försöker att inte tänka på att vi ska bli släppta från den höjden. Det pirrar i min mage som det alltid gör när jag åker  bergochdalbanor och karuseller. Jag och min kompis brukade alltid åka till Liseberg på helgen och åka så mycket vi bara orkade. Tanken får mig att bli lite nedstämd. 

Jag sätter mig i stolen och får lite hjälp av en kille (som jobbar där) som inte ser så mycket äldre än.  mig. Han ler lite flirtigt åt mig när han försäkrar sig om att allt sitter som det ska. När vi sakta höjer oss över parken säger jag till Felix.

"Erkänn han va het" Han höjer ett ögonbryn och skakar på huvudet. Jag tänker på killen. Han hade perfekta vita jämna tänder, brunt hår och långa ögonfransar. Hans ögon hade varit onaturligt blå.

"Hur tycker du att en tjej ska se ut då?" Frågar jag. Han tänker efter en stund. Han öppnar sen munnen men stänger den hastigt.

"Sexiga" Säger han sen lite skämtsamt. Jag slår till honom lätt och skrattar lite.

"Nej du hade tänkt säga något annat!" Envisas jag. Vi är högst upp och jag hinner bara peka på slotter innan vi försvinner ner. Det går fort, mina ögon tåras av fart vinden. Det känns som om min mage sitter uppe i halsen. Jag spänner skakigt av mig allting som håller kvar mig i stolen. 

"Min tur!" Säger jag nu och kollar mig omkring. Jag kollar på ett hus som ser läskigt ut men det känns som fusk att välja det. Jag kollar vidare och pekar sen mot en karusell. 

Vi går skrattande ut från Grönalund. 

"Du betalar" Jag skrattar ännu mer och han puttar vänligt till mig. Jag puttar tillbaks. Vi går längs gatan där det nu börjar mörkna.

"Jävlar, det glömde jag!" Han kollar på mig med frågande blick.

"Var det något viktigt?" Jag skakar på huvudet.

"Jag borde ha packat upp några av mina flytt lådor!" Jag sätter min hand för pannan. Han frustar till.

"Du chillpill, det är ingen fara, jag kan hjälpa dig, om du vill alltså" 

"Det vill ja jätte gärna!" Jag kramar honom oväntat. Han stelnar till men kramar sen tillbaks. När vi går kollar ganska många på oss och jag känner mig lite stolt på något oföklarligt sätt. Vi tar bussen hem till mig. På vägen stannar vi och köper pizza. Jag puttar undan honom när han ska betala. Han ser oförstående på mig.

"Jag betalar"

"Varför vi hade ju en deal"

" Det är inte rätt du betalade vid Grönalund"

"Var inte löjlig" Han schasar undan mig och jag ser förolämpat på honom.

"Det där var onödigt" Säger jag. Det tar max tio minuter innan våra pizzor är färdiga. Jag tar kassen i handen innan han hinner säga någonting.

"Varför kan inte jag få betala?" Frågar jag oförstående. Han kollar bort en stund innan han kollar tillbaks. "Idag är det jag som bjuder okej"

Han tittar på mig medan jag låser upp dörren och kliver in i hallen. Jag tar och bökar fram två tallrikar från en låda efter att jag tvättat händerna på toan. Felix lägger upp pizza bitar på varsin tallrik.  Sen sätter vi oss framför TV:n med tallriken i knät. Jag slänger åt honom fjärrkontrollen. "Du får bestämma" Tar en tugga. Han sätter på och zappar mellan kanalerna men hittar ingenting. Han slänger tillbaks den. Jag tar och bläddrar fram till en amerikansk kärleks komedi. Han stönar.

"Så du tycker om dåliga kärlekskomedier?" Jag rycker på axlarna.

"Vad tycker du om då?" Han bläddrar fram till en actionfilm. "Det är också helt okej" Säger jag och tar ett bett på min pizza.

"Jag tycker bäst om komedier" Svarar han med ett leende.Killen på filmen klättrar upp för en lyftkran jagandes en annan kille. Min mamma skulle säga att hon får svindel av höjden. Vi kollar med anda på filmen medans vi äter upp våran pizza. När jag ätit halva kan jag inte få ner en tugga till. Jag sätter min tallrik på bordet och kollar sen på Felix som nästan ätit upp hela sin.

"Hur orkar du?" Frågar jag oförstående med ett leende på läpparna. Han säger något med munnen full. Jag skakar leende på huvudet. När han ätit färdigt reser han sig upp.

"Vilka lådor ska vi packa upp nu" 

"Du behöver verkligen inte de, ja fixar det annars" Jag tar med båda tallrikarna in i köket.

"Men jag vill!" Envisas han och följer med mig ut i hallen. 

"Vi kan väl ta den här lådan då? Jag tror att det bara är böcker" Vi hjälps åt att skjuta den bort till bokhyllan som står i vardagsrummet. Han öppnar lådan. 

"Hur mycket böcker har du?" Säger han imponerat. 

"Typ så här många" Jag kollar bort mot pianot som står vid väggen och ser lockande ut. Jag hoppas att jag kan hitta mina piano noter snart. Han tar och ger mig böcker från lådorna och jag ställer in dem i hyllorna. Jag vänder mig om och väntar på flera böcker men brister i skratt. Felix håller upp två bh:ar. Jag rodnar lätt men vi börjar skratta. Han går in i mitt sovrum för att lägga dem i min byrå men kommer sen tillbaks med den ena bh:n på huvudet och den andra på sig utanför sin hoodie. Jag börjar storskratta och han brister också i skratt. Han ser så gullig och har sådant härligt skratt vilket får mig att skratta ännu mer. Sen börjar vi prata samtidigt som vi fortsätter att packa upp. Vi börjar att säga olika skämt och den som skrattar först förlorar. Jag förlorar och börjar att skratta ännu mer. Felix viker sig skrattande och jag sjunker ner på golvet. Vi skrattar tillsammans åt typ vad som helst. Han öppnar munnen för att säga något och det får oss att brista i skratt igen. Hans leende når verkligen ögonen på ett så rart och sött sätt så att jag håller på att smälla av.