Blue Blood Art

Evangeline's spår | 2 | Stad? |

- "Du har fan inget med detta att göra men jag antar att jag inte har något val att förklara. Du ser, vi är fan trötta på era jävla fina och magiska skogar, du fattar väll att vi också vill ha några jävla magiska skogar okej?! Fatta, så just nu tänkte vi bygga en stad här mitt i alla skogar. Jag har sett omkring mig och inte ens någon stans i närheten fanns det en by eller stad, Så jag bestämde mig att var en av dom första som skapar en här, en gång för alla! Så flyg iväg."

Medans arbetarmannen förklarar så är han rätt så taskig i sin röst, han var väldigt kräsen och dryg av sig för Evangeline. Han tittade lite med händerna också för att försöka få bort henne medans han sa till henne att flyga iväg. Evangeline var bara frustrerad över vilken attityd han hade, Men också hur hans idé var.

- "Du fattar noll! Alla dom här skogarna kring om det här stora området är tillträde förbjudet för byggande! Det har sina gränser, och det naturreservat här omkring. Hoppas du förstår det gubben, du får nog ge upp på din idé för det här är inget ställe för en stad. Detta är Barassic's natur och jag, Evangeline, tänker inte låta dig ta över! Ge upp med din idé!"

Evangeline hade ett flyt i sin mjuka röst medans hon talade det rätta orden för byggarmannen. Men han bara grinade åt henne och bad henne att gå igen. Evangeline nickade nej och sa.

- "Inte innan du har gett upp med din idé! Jag kan flyga här enda tills du dör, sluta med dina planer med att ta över våra skogar."

Den andra mannen som morrade förut gick fram till en av verktygen och han tog ut en yxa. Evangeline blev lite orolig, Hon flög bakåt lite. Mannen gick fram som om han skulle slänga den på henne, medans då började han ryta för att skrämma bort Evangeline. Hon blev inte rädd, mest nervös pågrund av yxan så Evangeline antog att hon inte hade något val med att flyga iväg.

Hon flög iväg tillslut och dom två byggarmännen fortsatte att ha en konversation om sina planer med att riva skogen för att placera en stad. Det var rätt så sent fortfarande, eftersom Evangeline vaknade under natten pågrund av läterna från byggarmännen så var hon ju fortfarande trött. Hon flög ner i en vacker skog och la sig ner, men Evangeline kände sig inte säker på att vara bara på marken för att sova, Så hon flög upp till en stor magisk blå gran och satte sig i den. Där var Evangeline både trygg men också bekväm, hon somnade fort. Hon vaknade och var fridfull i sitt sikte. Hon tittade sig omkring, det var en rätt så grå dag, vindarna flödade i området och regn kom lite här och där. Evangeline flög ner från granen hon sov på och flög ner till en bäck, bäcken lede en lång dam så Evangeline satt och drack lite vatten.

Allting var fridfullt ända tills stormen slog till, Evangeline kände hur vinden Tryckte verkligen. Evangeline försökte flyga iallafall men stormen bara fortsatte med sitt och hon hade det svårt att flyga så Evangeline bestämde sig för att gå istället. Hon gick rätt så lugnt i skogen, hon log lätt. Det gick ett tag Och Evangeline kom äntligen fram till något, dom här 2 lägenheterna hade blivit redan mycket mer. Redan, var det mycket mer Erassic folk där som skulle passa sig in i staden, skräp var överallt runt om och det gjorde vissa av skogarna rutna. Evangeline var rätt så chockad att se detta, hon ville verkligen inte se detta alls. Evangeline gick till staden och kollade runt, hon var chockad, tänk att bara några timmar gick och redan en stad var skapad. Det var väldigt misstänksamt folk där inne i staden. Evangeline kände sig inte alls trygg där inne och fick en obehaglig känsla av Erassic-folket som var där inne.

Hon fortsatte gå och började bli nervös, Evangeline tänkte faktiskt gå hem igen. Men då så greppar någon tag i hennes högra vinge. Evangeline kollar bakåt hastigt, det var en köttätare som var en Mapusaurus. Evangeline tittade på han med en rädd och nervös blick, hans grepp blev tajtare i hennes högra vinge och han höll hårt. Evangeline blev lite arg men var fortfarande nervös över den här mannen.

- "Men hallå! Låt mig gå!"

Säger Evangeline till mannen medans hon försöker lossa hans grepp. Mapusaurusen eller mannen ignorerade bara henne och tillslut tittade sig omkring, han log elakt och satte på en påse helt plötsligt på hennes huvud så Evangeline inte kunde se något. Han tog med henne och slängde i sig i en bil, han satte henne i bagarsluckan på bilen. Och så satte han sig där fram, han log elakt medans han nyss hade fått i en drake-Scaliesaur i bilen.

Han fortsatte att åka i bilen och Evangeline fattade ingenting, allt hände så plötsligt. Det gick ungefär 1 och en halv timme och sen slutade han köra. Han tog ut Evangeline och sen gick in i något okänt hus. Evangeline vaknade upp, hon var fast på en stol, Hon försökte dra sig loss men kunde inte, Evangeline försökte använda sina vingar men dom var fasta i rep. Evangeline bara väntade för att något skulle hända, det tog en stund och en okänd man dök upp. Han var också en Mapusaurus precis som han andra som kidnappade henne men det här var nån ny. Han gick fram och log åt Evangeline, han hastigt steg fram till Evangeline och tog upp en stor militär kniv. Han tittade på henne och log ondskefullt.

- "Nu ska du lyssna på oss, annars har får du smaka på denna, fattar du det."

Säger mannen medans han sträcker den stora militär kniven upp i ansiktet på henne. Evangeline blev väldigt nervös och nickade ja hastigt, han log lätt och sen gick från henne. Han lämnade till och med rummet. Evangeline satt kvar där, det var antagligen en källare hon var fast i. Eftersom det var helt svart runt om och bara en lampa som var över henne, menas att all ljus var riktat på Evangeline. Efter ungefär runt 20 minuter så dyker tre Mapusaurus män upp, först den första dom kidnappade henne, sen den andra från förut och den tredje var någon hon aldrig har sett förut. Evangeline visste att hon inte kunde göra något åt detta, hennes panik började komma igång medans den okända av dom stiger fram till henne och slår ner henne av stolen så hennes knutna rep lossnade.

Han tittade ner på Evangeline och log, han drog upp henne av hennes hår och höll hennes hår hårdt. Han log ondskefullt och tog fram en militär kniv, riktar den mot henne medans han höll upp henne i håret, han sa då.

- "Nu lyssnar du och gör det vi säger åt dig att göra, uppfattat."