Blue Blood Art

Evangeline's spår 5 | Annan start |

- "..."

Mannen höll i henne, Han gav en suck och la ner henne på marken. Evangeline låg där. Triceratops mannen backade undan lite, och lämnade platsen. Han lämnade boken med informationen i sig för hennes skull. Det gick några minuter och Evangeline var fast inuti en dröm, efter hon svimmade så somnade hon om. Hon var helt fast i drömmen.

Jag var fast, i en väldigt otäck dröm. Jag var ungefär i 18 års åldern, och mitt utseende hade förändrats. Mina klor var mycket längre än vanligare, mitt vackra krulliga hår var varken långt eller krulligt längre. Och mitt utseende var fruktansvärt. Jag tittade upp och såg en hund lik person, han var en dinosaurie person precis som jag men, Han hade en hatt med klockor på sig och hans ögon var rå lila. Han hade två små hundöron som var nere, han hade också en nos istället för näsborrar som jag. Jag sprang iväg från han så fort som möjligt men då verkade jag gå igenom saker, jag gick igenom mitt liv. Jag springer och springer. Saker bara flyger förbi mig, min art, min sort, min familj. Var borta för evigt, jag är den sista av min art och jag vill inte dö ut pågrund av det. Men hur ska jag kunna ta mig igenom denna röra?! Vad vad! Berätta för mig!!

- "Sluta."

Huh? Någonting sa till mig. Jag tittade mig omkring, men insåg en udda sak. Hela rummet var kolsvart och när jag kollade ner så försvann det svarta golvet och jag fall. Jag fall ner i flera minuter ändå tills jag ramlade och skadade mig rejält. Det var en sån extrem smäll så jag bröt mina två ben. Jag kunde knappt röra på mig. Hela jag var bruten. Jag insåg också hur mina horn inte existerade. Jag märkte hur något starkt ljusblått ljus kom framför mig, ovanför mig. Jag tittade upp och såg en man, klädd i ärr. Han tittade ner på mig och plötsligt så sprack allting. 

Evangeline vaknade med ångest. Hon andades högt och fattade ingenting, det tog ett tag för hon att inse att allt var bara en hemsk mardröm. Hon andades högt och hade mild ångest vid den här punkten. Det tog en stund och Evangeline lugnade ner sig. Hon satt där och övertänkte om allt som har skett i hennes dröm. Allt kändes som att det var över för henne. Efter några minuter så reser hon på sig. Hon stog upp och tog ett djupt andetag för att få bort hennes panikkänsla. Hon var lugn vid det här tillfället nu och flög upp i luften. Evangeline ville gärna veta mer om hennes såpass skuma dröm, hon ville ha mer svar.

- "Vänta lite."
Säger Evangeline och stannade flygandes i luften, Hon flög tillbaka till platsen hon vart vid innan och flög ner för att söka efter en grej. Hon hittade boken från innan, den här Triceratops mannen visade henne. Evangeline plockade upp den, Hon höll i den och flög upp igen. Medans Evangeline flaxade lite omkring i luften så läste hon vad det stog i den, hon läste om sin utdöda art. Evangeline har ju nu insett att hon är den sista av sin art, så hon ville få mer svar om hur den dog ut och varför.

" Arten's status var vid liv, för 20 tusen årsen. "

Stog det. När Evangeline läste det, fick hon en klump i magen. Hon var obekväm och nervös nu.

- "10 tusen år sedan?!"
Sa hon och flög. Hon upprepade vad hon sa 3 gånger till.

- "10 Tusen år sedan?! 3x "
Evangeline kunde knappt tro sina ögon när hon läste informationen. Hon var fortfarande desperat att få veta mer om sitt slag. Hon fortsatte att komma in med att läsa, men det Evangeline inte tänkte på, var att hon fortfarande flög.

"Deras senaste fossiler och skelett var hittade vid "Mörk blåa sjöarna" vid ett mysterium, det skelettet var den senaste varelsen som dog ut. Det var den sista av alla i hela släkten, men forskare har en konspirationsteori om att det kan fortfarande finnas mer. Pågrund av skydd, så kan arten's ägg överleva extrem kylla som går upp till 160- grader. Deras ägg brukade innehålla en viss blå magi som kunde överleva grov kylla, pågrund av okända anledningar till varför."

Evangeline blev chockad. Men hon tänkte efter för en minut.

- "Tänk om jag, som var född för 14 år sedan. Fanns i ett ägg som var nerkyllat i 20 tusen år. Och kom ut senare, hm?"

Evangeline tänkte en stund för själv, hon kom in i sin egna lilla bubbla.

- "HALLÅ!"

Skrek någon framför henne när hon flög. Evangeline tänkte inte att hon fortfarande var uppe i luften och flög. Evangeline råkade flyga in i någon. När hon gjorde det så tappade hon boken, men det märkte hon inte.

- "Se dig för, tjejen!"

Sa Scaliesaurn hon flög in i. Det var en kvinno pteranadon (alltså en Scaliesaur från Erassic) Evangeline blev skämig över sig själv för hon inte tänkte för.

- "Åh, så klumpigt av mig, fö-förlåt. Jag var helt borta i huvudet, ber om ursäkt att jag råkade flyga in i dig-"

Beklagade Evangeline och avbröt sig själv med att stirra på pteranadonen i 2 sekunder.

- "Du är inte härifrån va?"

Frågar Evangeline.

- "Lite väl oförskämt av dig att fråga! Nej jag är inte härifrån, flyttade in igår, Det är en helt ny stad här och jag flyttade in dit. Jag tog en promenad i luften och stötte på dig."
Sa Pteranadonen och gav en suck.
- "Det är lugnt dock, oroa dig inte. Du ser hemskt ung ut, hur gammal är du?"

Evangeline blev lite osäker på den här pteranadon kvinnan. Men hon gav sitt svar.
- "Jaha- oj..Mm, ja-jag är 16..."

Ljög Evangeline för pteranadonen. Pteranadonen såg lite misstänksam ut men hon tog det, hon flög förbi Evangeline och hälsade henne en trevlig dag. Evangeline gav en suck. Hon insåg en sak, vart är boken? Hon tittade sig omkring i nervositet för att hitta boken men den var inte där någon stans! Evangeline fick panik. Hon tänkte efter lite och fick en tanke att antagligen hade hon tappat boken när hon stöttade på den här pteranadonen. Evangeline dök ner i hastighet som en falk, under henne för att hitta boken.

Hon dök ner i snabb hastighet och kom ner till skogen. Evangeline gick omkring lite för att hitta boken. Hon hittade den men det var redan försent. Någon annan hade hitta boken innan henne, Evangeline fick en klump i magen med att se en okänd man som höll i boken. Han såg väldigt misstänksam ut när han höll i boken. Evangeline var orolig.