Blue Blood Art

Evangeline's spår 6| Gammalt övergrepp |

Mannen log när han såg Evangeline. Han såg väldigt otäck ut med tanke på hans gamla likt utseende. Han hade ett horn på huvudet och var lime grön. Hans ögon var förstörda och han hade ärr. Han såg väldigt gammal ut och såg ut som att han har svältit ihjäl.

Han hade på sig en förstörd tröja som var bara runt om hans hals. Han höll i boken och flinade åt Evangeline.

- "Hehe, så, du är en sån..."

Sa han och flinade ondskefullt. Evangeline blev väldigt nervös, hon antog direkt att han har läst boken och speciellt om hennes art. Hon visste inte ifall hon skulle flyga iväg eller stanna kvar. Mannen bara fortsatte att flina och sa då till henne.

- "Mhm! Heheheheee ~ Åh, vad jag har längtat. I alla dessa år, kan jag äntligen ha min egna betjänt. Du ser, jag läste om din art, Du måste då vara den sista eftersom ni är utdöda. Pågrund av dina fantastiska krafter och vingar så kan du göra allt för mig!"

Mannen lät som en ren psykopat när han talade. Hans skratt var otäckt och hans röst var bara obehaglig att lyssna på, speciellt nu vid den här situationen. Evangeline var väldigt obekväm och äcklad av honom. Hon backade undan och frågade ifall hon kunde få tillbaka sin bok, Mannen vägrade att ge tillbaks den och flinade bara åt henne. Evangeline blev väldigt osäker om situationen, hon flög upp iallafall och tänkte flyga iväg. Men, Mannen använde nån slags träd kraft och drog tillbaka Evangeline med sina rot krafter. Stora rötter växter från marken och greppade tag i henne, övergreppet var starkt och drog ner henne tillbaks på marken igen. Mannen var redan irriterad över att Evangeline försökte fly, han grinade lite åt henne bara för det.

- "Du din lilla! Och varför skulle du tro att du kan fly från mig huh? Du flyger ingenstans! Du är min betjänt nu, förstått? Bara pågrund av din art som är nästan utdöd så ska jag vara försiktigt med dig, jag lovar ~ "

Evangeline suckade och antog att hon inte hade något val. Hon reste sig upp från marken och såg nedstämd ut.

- "Vad är ditt namn, Vad är du för något? Berätta för mig vad du vill att jag ska göra!"

Evangeline frågade en massa med aggression i hennes ton. Mannen blev bara mer grinig och bad henne att hålla käften.

- "Men ugh.. Jag heter Ronny, kalla mig mästare annars-... Jag är en grön urskogsdrake. Så, fatta."

Evangeline bara tittade ner.

- "Visst, mästare. Jag heter Evangeline, kalla mig snälla mitt namn, tack. Du vet redan vad jag är, och det där är min bok! Kan jag få tillbaka den?!"

Svarade Evangeline till honom. Han bara suckade och var fortfarande grinig, men också verkade vara rätt så frustrerad över situationen med henne.

- "Sluta fråga frågor! Ditt namn får bli 115, fråga inte varför, uppfattat! Bra, så nu. Ska du följa med mig hem, lyssna på mina komands och göra allt jag ber dig att göra, fatta."

Evangeline nickade. Han blev lite gladare iallafall. Han tog tag i henne och bad henne att lyfta upp honom i luften. Men om hon gör fel, så stänger han in henne i ett rum, i 5 dagar sträck men det beror på. Evangeline suckade och lyfte upp Ronny i luften. Han var väldigt tung att flyga med, eftersom hon bar honom i axlarna med hennes ben så hade Evangeline svårt att flyga högt upp. Han pekade åt vilka håll hon skulle flyga till, Hon gjorde precis som han sa och flög.

Detta blev en speciell sak. Evangeline började jobba som slav för sin så kallade "Mästare". Hon gjorde det ett väldigt långt tag Och blev fysisk skadad av alla händelser med honom.

Evangeline under åren som slav var utsatt för våld. Hennes mästare, Ronny var hemsk mot henne och gjorde många saker som var väldigt olämpliga.