Blue Blood Art

Evangeline's spår 4 |Hyacintho monstrum|

Evangeline flög runt lite. Hon var trött och behövde en paus efter allt flygande men också upplevelserna hon fick utmana innan. Evangeline flög ner och hon var inte medveten om hur länge hon flög. Evangeline flög hela vägen till, "dom Blåa bergen" vilket var en plats där Evangeline's drakart var som ny. Alltså Evangeline's plats där hon växte upp som barn, det var ungefär 15 kilometer från där hon brukar vara i nuvarande tider. Evangeline kände sig trött, Hon flög ner och satte sig på något blå och vackert träd som växte på en av bergen. Evangeline vilade lite och satte sig inuti Trädet, Hon somnade efter en stund. Det var dock inte så himla sent, efter att ha flugit i ungefär 2-4 timmar som har ju tiden gått en massa, klockan var bara ungefär 8 eller 9, men Evangeline's energi drogs ju en massa medans hon flög i nån timme eller mer. Hennes sömn var djup, Eftersom där Evangeline sov så var det väldigt fri och lugnt, ingen stress eller press. Runt om var det någon fullvuxen Scaliesaur som var någon typ av Dinosaurie, alltså hans art var baserad på en dinosaurie. Inga Scaliesaurs som är födda på Barassic är något baserat eller relaterat till dinosaurier så han var antagligen en flykting från Erassic eller någon av dom planeterna. Han var dock rätt så lugn, han klättrade på bergen.

Det blev mörkt, Himlen var blå och svart och bergen blev vita. Dom ändrar färg under tiderna på tiden just. Så på dagen var dom mörkblåa och senare till kvällen blir dom från ljusblåa till helt vita och så går det. Och det finns en andledning varför dom gör det, kortat, så är det en grej för Barassic-folket att ha koll på tiden. Dom är ju fattiga och har inga telefoner, klockor eller något så dom har magiska Berg som ändrar färger för att förklara tiden. Mannen som klättrade på bärget verkade vara en växtätare, han hade två horn på huvudet och en på nosen, antagligen var han en helt vanlig Triceratops. Evangeline fortsatte att sova i det blåa trädet, fridfullt.

Triceratops mannen klättrade ner för berget och kom fram till en vacker utsikt, när han kollade så såg han en väldigt fin och härlig utsikt av halva av dom magiska skogarna. Bredvid honom var ett blått träd, han satte sig vid det och somnade. Evangeline fortsatte att sova.

Natten gick och det blev morgon. Klockan 6:16 så vaknade Evangeline, hon sträckte sig och gäspade lite. Hon var dock inte medveten om att hon satt i ett träd, så Evangeline råkade ramla ner. Hon föll ner på triceratopsen. Han hoppade upp och vaknade också med rädsla av att något hade fallt på honom. Evangeline blev rädd och hoppade av honom direkt, detta kom helt plötsligt efter allt. Mannen var förvånad att se Evangeline, han gjorde inga plötsliga rörelser heller. Evangeline vart rädd och började flyga upp, Triceratops mannen reste upp på sig hastigt och tittade upp på henne.

- "Nej! Flyg inte iväg, jag vill fråga en grej."

Säger han. Evangeline vart väldigt osäker på ifall hon skulle stanna för han skull eller flyga iväg, men Evangeline är trotsalt ingen fegis så hon suckade och flög närmare honom.
- "..."
Han log lätt och gav henne en komplimang om hennes utseende. Även om Evangeline är bara 14 år och han var säkert runt om i 50+ ålder så blev hon ändå glad, hon tackade honom och frågade ifall det var något annat.

- "Jo! Ehm.. Jag har Hört att scaliesaurs som ni har krafter! Eftersom ni är drakvarelser och magiska, är det verkligen sant?!"

Frågade Triceratopsen. Evangeline ville inte vara överdriven eller något men hon nickade.

- "..Ja. Jag är någon okänd sort av drake som faktiskt kommer här ifrån, dom Blåa bergen har jag hört än så länge är mitt hem eller hemmet till min art men- jag kan väl inte vara den första du ser här omkring?"
Evangeline svarade men sen gav en oväntad fråga. Triceratops mannen blev lite förvånad.

- "Heh ja? Jag har inte sett någon annan blå Scaliesaur drake och inte någon som är så särskilt ung som dig, eller du är väl ung va?"

Sa mannen till Evangeline.

- "ja ja jag är ung men, finns det inte någon annan som ser ungefär ut som jag här bland Det blåa bergen? Det är här hela min art liksom lever. Jag var född här och uppfostrad (antar jag) och har flyttat lite längre bort till dom magiska skogarna. Men hur menar du? Jag kan väl inte vara den första du har sett omkring här?!"

Säger Evangeline till Triceratops mannen. Han svarade.

- " Du hörde mitt ord, Jag har bara sett dig omkring här. Men det finns en bok som handlar om Barassic och den här platsen och i den står det att-"

Mannen skulle börja beskriva en bok, Han öppnar sin ryggsäck han hade på ryggen och visade den för Evangeline och läste upp den för henne.

"Hyacintho monstrum, är en utdöd  art som levde i Barassic. Vid öster, så fanns bara arten vid "De blåa bergen" Arten var fridfull och optimistisk. Dess färger var blåa, lila, ljusblåa och halvt gråa. Deras beteende var unikt, första dagen kunde dom vara lyckliga och fulla av positivet, nästa dag var dom ångestfyllda. Hyacintho monstrum levde blan stora höga berg som var matchande till deras utseende och energi. Dom hade väldigt specika och unika krafter med annorlunda magiformer. Dom kunde ha upp till max 10 stycken av olika sorters krafter. För en Hyacintho monstrum kunde det ta från 5-60 år för dom att lyckas lära sig alla steg och magiformer. Forskare är fortfarande osäkra på varför dom dog ut, Men mest av allt kan det vara pågrund av radioaktiva ämnen."

Triceratops läste upp information om Evangeline's sort och Evangeline kunde inte tro sina ögon. Är hon den sista av sin art? Är dom utdöda, är detta varför hon inte hade en familj? Evangeline fattade noll. Hon svimmade plötsligt och slutade flyga. Triceratops mannen tog tag i henne och höll henne.