Blue Blood Art

Combat 3 |Varmt Blod|

Kvällen började bli dimmig och grå. Medans Evangeline har nyss haft våldsam Sex Med sin mästare. Evangeline svimmade. Ronny var inte nöjd med det han gjorde mot henne men han hade tanken på att det var den enda lösningen att fixa problemet. Vilket var onödigt, för det fanns andra sätt och lösningar men Ronny är efterbliven. Han var klar med sitt och slängde ut henne från rummet och spottade på henne. Hon låg där på marken och vaknade upp, hon kände en stark smärta igen på hennes ben. Evangeline var shockad att se hur hennes ben blöder så pass mycket, det var rivmärken och allt över allt på dom. Hon var ju aldrig medveten om vad som har begått sen hon åt den där fisken, hon minns bara små bilder och inga mer detaljer från förut. Evangeline gick ut ur grottan och snubblade och föll på marken. Hon reste på sig och gav en suck. Hon gick och sen försökte klättra upp på sitt träd där hon sov, men hon hade sånna exem på sina ben och lår så det funkade bara inte. Evangeline försökte klättra upp åter igen men bara misslyckades, hon insåg att det inte var någon idé att försöka. Hon gick till ett mindre träd som var mindre komplicerat att klättra upp på och det var simpelt. Evangeline hängde sin svans runt om en stark gren på trädet som kunde hålla henne upp och ner. Hennes svans var runt om den här starka grenen och Evangeline var som en fladdermus, typ. Hon somnade fort. Hennes sömn var djup fast obekväm, hon hade mer mardrömmar än tidigare. Det var många om hennes mästare Ronny och mer saker om hennes obehagliga framtid. Det var morgon, Evangeline vaknade tidigt och sträckte på sig. Hon ville ta en simpel kort morgon promenad så hon kom ner från trädet och började gå på sin dagliga tur. Hon försökte slappna av, hennes födelsedag ifrån igår var ju hemsk, speciellt i slutet när hon blev utsatts för sexuell våld. Hon ville dock inte tänka på det och fortsatte att gå på sin fridfulla tur. Dagen var grå och dimmig, i skogarna var det rätt så dimmigt men Evangeline hade inga speciella problem med att ha en promenad igenom all dess dimma.

Det tog en stund och Evangeline var rätt så självständig med att gå igenom skogen. Efter ett tag så stannade hon för att ta en snabb paus, hon tittade ner på marken och såg någonting. Evangeline sträckte sig ner och kände nån bekant luft, hon luktade lite på marken. Det var svårt att se igenom dimman, så hon kunde inte se vad det var för något, men kunde känna doften. Lite vind blåste så lite av dimman försvann, menas att hon kunde se vad det var. Det var en färsk skalle! Evangeline hoppar till av rädsla från den oväntade synen på marken. Det var en skalle av en Scaliesaur (såg precis ut som en dinosaurie fosil) hon vart fundersam om varför det var en skalle helt liggandes på marken här runt omkring och varför hade den en bekant doft. Evangeline förstog inte situationen. Hon gick närmare för att se vad för typ av skalle det var, det var en Mapusaurus skalle. När hon insåg det fick Evangeline en plötslig flashback. Tillbaks till hennes spår när hon var som ung, i 14 års ålder. Då när Evangeline var kidnappad av 3 Mapusaurus män eller Erassic folk. Hon fick dom hemska Flashbacken och hoppade till, det tog en stund för henne att lugna ner sig. Hon gick fram för att se mer på skallen. Evangeline bestämde sig för att ta en närmare titt. Hon tog upp den och höll i den framför ansiktet så hon kunde se den bra i detalj. Skallen var från honom som just kidnappade henne, Evangeline kunde se det pågrund av en flashback slog till igen. Och den här var mer baserad på Mapusaurus mannen som kidnappade henne. Hon slog sig ner och blev livrädd, att se allt detta på en gång var en mardröm. Evangeline lugnade ner sig och sen bestämde sig för att åter igen, ta en titt på skallen. Hon bara tog upp den och stirrade på den, I runt 10 sekunder utan att göra någon plötslig rörelse. Evangeline tillslut flinade åt skallen, sen började skratta. Hennes skratt blev som ett psykopatiskt skratt och Evangeline älskade det, mannen som kidnappade henne var död, hurra! Tänkte mest Evangeline för sig själv på grund av detta. Hon fortsatte att leda ut garv, hon tittade på skallen igen. Hon började bilda en blå eld boll i form av hennes händer, hon bildade den med kraften av sina blåa konst krafter, bollen blev stor och nu var det dags att skjuta. Hon kastade/skjöt sin blåa eld boll och den fick mapusaurus skallen att spränga i tusen bitar. Evangeline var lättad och tog ett djupt andetag. Hon gick fram till en av bitarna från Mapusaurus skallen. Hon flinade åt den.