Självporträtt

Självporträtt Del 6

Ella kom hem, satte på datorn och googlade " besläktad själ".
Hon hade för vana att kolla bilder först, nätet var lite segt men efter ett par sekunder var skärmen full av rutor. Den första bilden föreställde ett svart vitt bokomslag, en flicka som satt med ena handen som stöd för huvudet och läste med boken i knät. Boken hette just " Besläktade själar - läsupplevelser av Anne på Grönkulla".

Anne på Grönkulla.., tänkte Ella, hon hade ett vagt minne av att ha sett den boken, hon gick ner till bokhyllan i vardagsrummet och tittade bland de gamla böckerna som hennes mamma ställt dit, där var den.
Flickan på framsidan hade flätor och såg tankfull ut, hon tänkte på Edit, att hon kanske sett ut så när hon var ung, hon undrade om den handlade om besläktade själar, skulle hon vara tvungen att läsa den för att få reda på vad Edit menat?

Just då slog det i ytterdörren och Betty stampade av sig gruset på dörrmattan. Tydligen såg hon genast vad Ella höll i handen för hon utbrast; " Å, ska du läsa Anne på Grönkulla, den är ju bara så bra!"
Ella skulle just säga att hon bara kollat en grej, när Betty kom emot henne med jackan på sig och något varmt i blicken, hon fortsatte, "jag fick den där av min morbror när jag fyllde elva och jag bara älskade den, har inte tänkt på den på evigheter..." Hon tog boken ur Ellas händer och satte sig i soffan och Ella satte sig bredvid.

Betty tittade på omslaget och drog med högerhanden över framsidan, sedan vände hon upp blicken mot Ella och sa, "har jag berättat att jag ville att du skulle heta Anne egentligen?" Ella hade aldrig hört det förut och skakade förvånat på huvudet, Betty fortsatte, " det bestämde jag nämligen redan då, vid elva års ålder, att om jag fick en dotter, så skulle hon heta Anne."
Ella kände det som om hon fått en passning i VM men inte visste vad hon skulle göra med bollen, det var så sällan hon och mamma satt så här, bara de två. Till sist fick hon fram, " varför blev det Ella då?". Betty skrattade till, " Johan tyckte Anne lät för hurtigt... Och ja, det kanske är sant, Ella är nog lite mera du!"
Ella tänkte; hur tycker du att jag är mamma? Men högt sa hon ingenting och hux flux hade Betty ställt sig upp, börjat klä av sig jackan och samtalet var slut.

Utan att veta riktigt varför, ställde Ella inte tillbaka boken i hyllan igen, utan tog den med upp till rummet. Den kvällen när hon låg i sängen och hade släckt lampan, snurrade tankarna runt runt. Dagen kändes som minst tre dagar, Skolan, Edit och stunden med mamma... Ella hade en känsla av att något viktigt höll på att hända men hon visste inte exakt vad. Precis innan sömnen skulle ta henne, mindes hon skoluppgiften och vaknade till, nej! Den var hon ju tvungen att göra i helgen... Ett självporträtt i ord...

På helgerna hade oftast de andra i familjen mycket att stå i, Henrik hade teatern och sina spelningar, Betty gick på yogan och Johan och hon skulle dessutom hinna se så mycket som möjligt av vad kulturlivet hade att erbjuda. Ella träffade ibland tjejerna från klassen men oftast var hon mest hemma, om hon inte blev medtagen på nåt som föräldrarna hittade på förstås.
Denna helg var inte annorlunda, vid frukosten tyckte Betty att Ella skulle hänga med på en dansfestival, " jo, häng med på det Ella, det blir störthäftigt!". Just då var hemuppgiften en gåva från ovan, "nej, jag måste jobba med en svenska grej"... Svarade hon.

Svenska grejen var visserligen bra som ursäkt men känslan inför att sätta igång med den, var allt utom bra eller lätt. Ella mindes alltför väl känslan i klassrummet och hon ville inte känna så igen, som om hon inte var någon. Som om hon inte fanns... Hur skulle hon börja?
Hon satt på sängen och blicken föll på boken med flickan Anne på...