Självporträtt

Självporträtt del 4

Nästa dag var fredag och efter skolan skulle Ella hem till Edit. Hon ville bjuda på något som tack för hjälpen, hade hon sagt. Det hade Ella nästan glömt, att hon hjälpt Edit, det kändes mer som om det var tvärtom.

Skoldagen gick ganska fort, hon hängde med Lotten och de andra som vanligt på rasterna men hon sa inte mycket, det verkade som om de flesta redan glömt vad som hänt och Ella fascinerades av hur fort det gått. Det kändes både skönt och lite snopet, brydde sig folk verkligen så lite?

När klockan närmade sig tre började Ella, till sin egen förvåning, känna sig lite nervös. Det måste ju vara för besöket hos Edit men hon förstod inte varför det skulle göra henne orolig.
Ute vid skåpen sa Ella till de andra att hon skulle hälsa på sin mormor, att Ellas riktiga mormor bodde i Kiruna var det ingen som visste. Tjejerna brukade aldrig prata om sina familjer, egentligen visste de inte mycket om varandra, tänkte Ella, när hon började gå ner mot centrum.

Ottargatan var lätt att hitta, Ella kände väl till det gamla bageriet som Edit bodde ovanpå. Där hade hon och Henrik köpt lussebullar varje lucia.
En trappa upp stod mycket riktigt namnet Edit Jonsson på dörren, Ella kände fortfarande fjärilar i magen när Edits vänliga ansikte plötsligt log emot henne. "Välkommen lilla Ella, kom in du bara, kom in... Gick det bra att hitta hit?"
Nervositeten försvann och Ella kom rakt in i ett ljust och öppet rum, lägenheten var inte stor men alla ljusa färger gjorde den större. " Jo, det gick bra, vad fint du har det" sa Ella vuxet, hon hade hört sin mamma säga liknande saker när de varit bortbjudna.

" Ja, jag tycker om det där ljusa jag" sa Edit och gick in i köket. Ella satte sig i en grön fåtölj och Edit kom in med en knallrosa tårta, "jag har inte bakat den själv, den kommer här underifrån, jag tyckte att vi båda två kunde behöva lite fest och kalas..."
Snart satt de båda två och mumsade på varsin stor bit prinsesstårta, de satt tysta en stund och Ella hade just tänkt fråga Edit hur hon mått sedan sist, då Edit hann före, "hur har du haft det Ella? Jag har tänkt mycket på dig ska du veta?"
"Jo, det har varit...annorlunda" började Ella.

Edit satte sig längre fram i soffan och tittade intresserat på Ella,"hur då menar du?" Frågade hon.
"Jo, jag har varit ganska tyst och så..." började Ella, hon tänkte först inte säga mer men så såg hon Edits blick och fortsatte, " de andra har undrat vad som hände men jag har inte velat berätta".
Ella tittade ner i mattan, sedan lyfte hon huvudet och frågade det hon tänkt på sedan igår, "hur kunde du veta att jag känner mig ensam?".

Edit behövde inte tänka länge, " jag kände igen mig!" Svarade hon enkelt. " Jag har också känt mig utanför och annorlunda, precis som du, fast mycket i våra historier är hemskt olika förstås... "Edit gjorde en liten paus men Ellas ansiktsuttryck var tydligt, hon ville höra mer.

"Mina föräldrar var väldigt stabila och pålitliga människor, de gav mig vad de trodde var det bästa men jag kände mig ändå som en bortbyting..." . Edit log lite för sig själv, "ett barn som trollen kommit med alltså... Ja, när jag var riktigt liten förstod jag inte så mycket förstås men sen blev det svårt... Mamma och pappa var engagerade nationalister ser du, de trodde vi var av en finare ras än andra och allt det där..."

Ella rynkade ögonbrynen och frågade med en osäker röst, " menar du att... de var som Hitler?" . Edit log ett sorgset leende, "ja, min vän, det gör ont att säga det men de tyckte faktiskt att Adolf Hitler hade rätt i mycket... Men efter kriget blev det lite annorlunda förstås..."
Det blev tyst en liten stund. Ella önskade att hon inte sagt det där med Hitler, det verkade göra Edit ledsen.

"Har du några syskon?" Frågade Ella.
"Ja, två systrar" svarade Edit lugnt.
" Var ni också olika?" Undrade Ella.
Edit fortsatte med samma lugna röst, " Mina två äldre systrar var väldigt lika mina föräldrar, de älskade att gå på alla nationalistiska möten och de trodde stenfast på vår ariska ras... Själv förstod jag aldrig det där, varför skulle en form på skallen bestämma mitt eller någon annans värde? Nej, jag bara låtsades förstå och tycka likadant". Edit tog en stor tugga av sin tårtbit och såg fundersam ut.

"Dina vänner då?" Flikade Ella in,
Edit fick något sorgset i blicken, "när jag var i din ålder, försökte jag passa in i det
nationalistiska ungdomsförbundet som mest. Jag hade jämnåriga omkring mig men några riktiga vänner var de inte. Jag ville vara som mina systrar och jag ansträngde mig verkligen men det gick inte i längden. Flickorna där, lärde aldrig känna mig förstår du, jag bara låtsades vara en Edit som egentligen inte fanns..."

Edit tystnade och tittade allvarligt på Ella, " förstår du hur jag menar, lilla Ella?". Ella tittade på en tavla bakom Edits huvud, hennes ögon hade fastnat på en liten båt som seglade på ett stort hav, hon fäste åter sin blick på Edit och svarade, "ja, jag tror det."