Just me

Kapitel 6

Jag började springa där ifrån men Anna höll mig kvar.
"Lektionen börjar nu, vart ska du?" frågade Anna samtidigt som hon drog med mig in i klassrummet. Jag suckade men följde med henne in. Vad skulle jag annars säga? Jo du jag har blivigt kär i playern och ska in och gråta på toaletten. Nej det gick inte.

Jag stod ut med resten av dagen även om det gjorde ont att se honom. Jag visste inte vad jag skulle göra. Ska jag ignorera honom, ska jag fråga vad fan han håller på med, ska jag låtsas som jag inte såg och se vad han gör eller? Jag, jag orkar inte bry mig han får göra vad fan han vill.

På vägen hem sprang jag till bussen i hopp om att han inte skulle se mig. Vilket slöseri med energi. Så klart han såg mig!
"Ronja vart ska du?"
Jag ignorerade honom och sprang vidare.
"Ronja!"
Jag kom på att det var en kvart kvar tills bussen skulle gå och insåg att jag skulle behöva prata med honom, för nu han var på väg hit.

"Ronja har det hänt nått? Du har vart deppig nästan hela dagen. Var det mitt brev? Eller..."
"Nej." avbröt jag.
"Det var inte ditt brev."
"Vad var det då?" sa han oförstående.
"Hur fan kan du spela oskyldig? Jag såg dig kyssa den där blondinen! Hur kunde du? Ena sekunden skriver du brev och säger att du älskar mig och nästa det där!" skrek jag och struntade i att han försökte avbryta mig. Jag bara kokade av ilska hur fan kunde han göra så? Jag, jag ville bara slå på nått!

"Ronja! Lyssna, jag ville inte kyssa henne. Hon körde på samma taktik som jag med dig du vet. vi pratade sedan överraskade hon mig och sedan puttade jag bort henne. Du måste tro mig! Jag älskar dig!" han lät så ärlig och bedjande.
Jag vart helt stum av förvåning. Vad skulle jag tro? Hur skulle jag reagera? Va, vad, varför? Jag fattar ingenting!

"Eeeehm." jag visste inte vad jag skulle säga.
"Bevisa det." vart kom det ifrån? Tydligen min mun. Det fans igen tvekan i min röst, hur lyckades jag?
"Okej." Vill du ha skjuts hem?" frågade han med ett leende på läpparna.
"Du kommer tvinga mig annars, va?"
"Japp!" han sträckte mig en hjälm och jag hoppade upp bakom honom.

Isen hade smält lite under dagen men jag höll ett järn grepp om hans mage ändå. Dels för att jag älskade det. Jag avbröt mig själv med minnet av den där blondinen och han som kysstes och blev genast ledsen.

När vi kom fram hoppade jag av moppen och och räckte honom hjälmen.
"Tack för skjutsen."
"Får jag följa med in?" fråga han och blinkade med ena ögat.
"Nej Erik!" sa jag med det lät lockande. Jag var påväg att ge mig själv en örfil. Hur dum får man va? Lägg av att sukta efter playern, han kommer bara att såra dig igen!
"Okej, okej! Du förresten kalla mig älskling!" han blinkade med ena ögat och åkte iväg.

Jag gick in, gjorde en smörgås och satte mig vid TVn. Jag tittade inte ens jag bara satt där och halvsov.

Helt plötsligt plingade min mobil.
"Vad är det nu?" Mumlade jag för mig själv. Jag läste på displayen att det var Erik. Erik!?
"Hej stumpan, gå till ditt rum. En överraskning väntar..."
Vaaaaaaaa?!