Just me

Kapitel 5

Jag vaknade av väckarklockan och gick upp ur sängen. Jag följde min vanliga morgon rutin men när det kom till kläderna fick jag panik.

Hur skulle jag tänka nu? Skulle jag klä upp mig lite för Erik eller klä mig i fula kläder så att han bestämde sig för att lämna mig ifred?

Efter att ha bytt om minst tio gånger stod jag än en gång framför spegeln. De svarta byxorna och vita tröjan framhävde mina former på ett fint sätt. Den vita tröjan lyfte även mitt bruna, lockiga, halv långa hår som slutade strax innan rumpan. Det fick det bli.

Jag tog ett halsband och gick mot bussen. men jag hann inte gå långt före jag hör en moppe bakom mig.

"Ska du ha skjuts?" frågade nån bakom mig och jag hör att det är Erik.
"Eeeh nej." svarade jag och lyckades nästan låta ointresserad.
"Tycker du verkligen vi ska gå igenom samma sak som igår eller kan du bara hoppa upp så kör vi?" svarade han med itererande ton.
"Nej, jag vill inte ha skjuts av dig." Jag försökte sansa mig.
"Okej, men du slipper inte."

Jag rycktes upp på moppen och han tryckte på mig en hjälm innan det bar av på de slitiga underlaget. Jag höll i mig hårt och funderande på om jag skulle ge honom en rejäl utskällning eller bara att ignorera honom totalt. Det sista låter bäst då han bara skulle vända och vrida på en utskällning så att det blir romantisk.

Väl framme var jag av moppen innan han ens hann parkera den. Jag gick bara där i från utan ett enda ord om skjutsen.

Jag gick till mitt skåp tog ut mina grejer och stoppade in väskan och allt annat som jag inte behövde nu. Jag började ångra mitt klädval varför tog jag inte bara det som låg överst i garderoben som alltid? Ingen bryr sig ändå.

Jag gick till första lektionen där jag träffade Anna. Vi satt som vanligt längst fram i mitten.

Efter ett tag går Erik förbi och lämnar en lapp på mina saker.
"Till Ronja" står det med hoppig handstil på.
Jag vek upp lappen och där stod det en text med samma hoppiga handstil. Mer än så hinner jag inte se fören jag hör steg bakom. Jag lägger ner lappen i knät. Det var i sista sekund för läraren kommer fram till mig och tittar på när jag jobbar. Han tittar på mig med misstänksam blick men går så småningom där ifrån.

Jag bestämde mig för att läsa lappen efter lektionen. Sagt och gjort.

Efter lektionen tog jag upp lappen och började läsa,
"Jag gillar dig. Det har du nog fattat vid det här laget, men jag ville bara säga att jag gillar dig verkligen. Jag har aldrig känt så här för en tjej förut. Jag vet inte vad det är med mig eller dig. Jag vill bara veta varför du inte gillar mig. Eller gillar du mig men vill inte visa det? Eller är det bara så att du tror jag gör amma sak med alla tjejer? Det gör jag inte. Du är speciell för mig.
Hoppas du ger mig en chans.
//Erik"

Ååååh vad gulligt. Jag måste bara ge honom en chans! Vänta, han kan ha ljugit. Jag ger honom en chans att bevisa det.

Jag gick till mitt skåp och bytte saker sedan gick jag mot nästa lektion.

"Ronja!"
"Åh, Anna du skrämde mig." sa jag och lade eh hand på bröstet.
"Oj, det var inte meningen." skrattade hon.
Vi gick tillsammans till lektionen

Efter ett tag petade Anna på min axel.
"Du hade rätt han är nog en player." sa Anna.
"Va?" Jag förstod ingenting.
"Titta." sa Anna och pekade diskret med fingret mot något.
Jag tittade dit. Där stod Erik och en blondin och hånglade. Det såg ut som dem skulle äta upp varandra. Jag kände att en del av mig brast. Jag hade faktiskt gillat en player, den första killen jag gillade och så detta.