Just me

Kapitel 24

Nästa morgon vaknar jag av ljudet av min väckarklocka, vilken förvåning... (Notera sarkasmen) Jag öppnar ena ögat och ser att klockan är 6.00 som vanligt. Jag suckar och tar tag i klockan, jag orkar knappt lyfta ena armen men på något sätt lyckas jag slänga klockan tvärs igenom rummet. Jag ler lite nöjt och stänger ögonen igen.

Jag stönar irriterat när klockan börjat tjuta igen och överväger att gå och stänga av det men ångrar mig och lägger en kudde över huvudet.

När jag tillslut ligger med huvudet under femkuddar och mitt hopknölade täcke får jag nog och tar jag i allt jag kommer åt och kastar mot den förbannade klockan. Jag kastar kuddar , täcket, böcker, fjärrkontroller, filmer och en massa annat jag inte hinner förstå vad det är innan det flyger iväg. När jag tillslut får tag på något jag känner igen alldeles för väl, mobilen. Jag hejdar mig och rester mig sakta på ostadiga ben.

Jag går bort mot väcker klockan och börjar riva i högen av saker innan jag får tag på den. Jag stänger irriterat av den och ser mig omkring.

Det är en ända röra saker ligger huller om buller på golvet och mitt täcke har konstiga fläckar.

Jag står där och försöker förstå vad det är när jag ser glasspaketet och med ens förstår jag allt kommer tillbaka på en gång och jag bryter ihop fullständigt. Jag lägger mig på golvet och gråter och skriker av smärta, det är inte en sådan smärta du känner när du ramlat på dagis eller skurit dig på ett papper, nej detta är så mycket värre fast på ett helt annat sätt.

Jag ligger där i vad som känns som evigheter innan jag på ostadiga ben lyckas ställa mig upp. Detta är inget jämfört med när gammelfarmor dog eller när min bästis flyttade i femman, med det är ändå så mycket värre det är som om hjärtat krossas om och om och om igen men tillslut kom jag till punkten då jag inte kände mer. Det låter värre än vad det är men jag hade börjat hoppas och detta är första gången jag var kär som i kär, för det var just kär jag var. Jag är kär, jag är helt otroligt kär i Erik, i skolans fucking badboy.

När jag väl insett det då, då stänger jag av och låter kroppen agera av sig själv.

Jag sätter på mig en stor hoodie och ett par mjukisar innan jag går till bussen, jag kände inte för att äta och brydde mig inte om kylan men jag fick i alla fall på mig skorna. Jag kände i min fick och hittade telefonen vilket var konstigt eftersom jag inte kommer ihåg att jag tog med den. Jag kollar i alla fall vad klockan är och inser att jag är två minuter tidig vilket också är konstigt med tanke på att det känns som jag var hemma i typ en dag mesans det tydligen var mindre än två timmar. Mer än så orkar jag inte bry mig så jag slutar tänka och väntar på bussen.

Jag minns inte hur jag kom till skolan men nu är jag här så, vad gör jag ens här? tänker jag för mig själv.

Jag tar mina grejer och går mot lektionen. När jag inser att jag inte ens har Anna kvar här blir jag inte ens ledsen utan sväljer hårt och sätter mig i det högra hörnet längst fram och försöker göra mig själv osynlig. Jag hoppas jag lyckades för läraren gav mig inte en enda blick och ingen uppmärksammade mig annars heller.

När det väl var lunch hade ingen ens tittat på mig och jag började slappna av. Jag hade sedan länge bestämt mig för att inte äta lunch så jag gick mot toaletten, det ända ställe man kan låsa in sig på.

Det visade sig vara ett dåligt beslut då (så klart) "de populära" förstod mitt nästa drag och väntade där. Jag menar det var rätt uppenbart...

"Jag trodde inte vi skulle få se dig på ett tag." sa blondinen som kysste Erik med en överlägsen ton.
Asså jag vet fortfarande inte hennes namn, fast det spelade mig ingen roll.
"Jag trodde inte du brydde dig." svarade jag likgiltigt.
Hur kan en människa vara så irriterande.
"Det har du rätt i, men jag vill fortfarande inte jag dig nära Erik." sa hon med ett hån leende.
"Okej, som om jag skulle bry mig." sa jag för mig själv och vände på klacken.
Hon tycktes ändå höra det och tog tag i min arm och vände mig om. Jag ryckte loss min arm och stirrade på henne med avsmak.
"Jag kommer bara varna dig en gång så lyssna riktigt noga." började hon och jag hade redan tröttnat.
"Jag vill att du ska hålla dig borta från min Erik." fortsatte hon långsamt.
Min Erik seriöst tänkte jag för mig själv och höll tillbaka ett skratt.
"Förstått?" röt hon och jag drogs ifrån mina tankar.
"Du behöver inte oroa dig jag tycker ni passar ihop, lika dumma och idiotiska båda två Blondie." svarade jag och kände att jag hade vunnit den här ronden. Jag fick min bekräftelse när jag såg deras ansikten och ååh vad jag önskar jag haft en kamera.

Jag vände mig om och gick ut. Sedan vände jag mig och gick där ifrån.

Även om jag visse att jag skulle få ångra detta kände jag mig lättad.

Efter att jag konstaterat att jag bara hade idrott och bild efter lunchen gick jag hem och åt glass. Det var då oron slog mig, jag skulle ångra att jag öppnat min mun idag!

Hej allihopa!!

Jag är ledsen för att jag inte uppdaterat men jag har fortfarande inget mätverk så jag har skrivit detta på min telefon så ursäkta alla fel som finns men jag tyckte det var bättre att få ut ett kapitel.

Jag hoppas mi gillar kapitlet mer än mig och jag skulle bli superglad om ni ville kommentera era åsikter eller frågor!

Tack för alla kommentarer på förra kapitlet det är det som får mig att fortsätta. Så fortsätt rösta och kommentera så ska jag uppdatera snart igen!

Tack för 7k!!

Love you all!!

//"Feffiner"