Kapitel 8

677 17 0
                                    

Mamma kom hem vid 18.00 och pappa kom strax efter. Vi lagade mat och åt vid 19 tiden. Det blev köttfärsås och spagetti. En av mina favoriter.

"Vi sa få gäster på fredag." sa mamma och lät nästan ursäktande.

"Mhm" mumlade pappa utan att slita blicken från telefonen, säkert nått med jobbet.

"Vilka då?" frågade jag eftersom pappa inte brydde sig och mamma inte verkade vilja berätta.

"En ny inflyttad familj lite längre ner på gatan." mamma verkade glad att jag frågade.

"Okej." svarade jag lätt och reste på mig för att ställa in mina saker i diskmaskinen.

"Tack för maten" sa jag innan jag lämnade köket och gick till mitt rum.

Jag gjorde lite läxor och sedan tittade jag på film på datorn, jag orkade aldrig koppla det till min TV.

Vid 22.00 gjorde jag mig i ordning för att gå och lägga mig.

Jag kunde inte sova då alla tankar far omkring i mitt huvud. Hur kunde Erik bara lämna mig och hångla med blondinen (som jag fortfarande inte visste vad hon hette)? Gillade jag ens honom? Det var kanske bra att han gillade någon annan, jag var ju inte ens säker på om jag ville vara med honom. Vad menade han när han frågade om det handlade om kärlek? Han kan väll inte trott att jag bara ville ha sex med honom eller?

Jag visste redan att svaret var "Ja" men jag ville inte inse det. Jag gillade honom trots allt.

Det tog flera timmar innan jag somnade och då sov jag riktigt oroligt.

När jag vaknade kände jag mig inte utvilad bara ännu tröttare. Jag längtade så till helgen. det ver ju trots allt bara två dagar kvar nu och middagen som mamma bokat in hoppas de har en tjej i min ålder, fast det skulle ju ändå inte fungera jag menar jag är ju jag. Man kan ju alltid hoppas.

Jag gick upp och gjorde mig iordning som vanligt. Jag fick springa till bussen och hann precis med den.

Väl i skolan mötte jag Anna, som kom idag. Jag blev jätte glad och hoppade nästan på henne vilket jag helt klart inte brukar göra. hon såg chockad ut och jag kände mig jätte dum. Vad hade hänt med mig? Varför var jag så naiv? Hon log lite och jag gjorde det samma. Medan vi gick till klassrummet berättade jag vad vi gjort dagen innan så hon inte skulle missat nått viktigt i skolan. Vilket hon inte hade.

Dagen flöt på som vanligt och helt plötsligt skulle jag gå och lägga mig. Jag somnade dock inte den här kvällen heller utan låg och tänkte långt in på småtimmarna. det var samma frågor denna kväll. Varför? Vad? När ena ämnet tog slut tog nästa troget över och till slut somnade jag av utmattning.

Även nästa morgon var jag extremt trött och när jag kollade mig själv i spegeln såg jag ut som ett troll med ett fågelbo på huvudet. Jag suckade och gjorde mig klar. Jag fick springa till bussen även idag och hann precis med den som sist.

Jag kom till skolan och Anna var där idag med så dagen flöt på, även om jag nästan sov hela lektionerna och om det inte vore för att jag kunde mitt schema utantill skulle jag inte veta vad vi haft för lektioner idag.

Vi fick sluta tidigare så jag hann precis med en tidigare buss och kom därför hen en kvart tidigare vilket jag var tacksam för. Jag satte mig framför TVn och visste att jag skulle somna så jag ställde väckarklockan på 17.00 så jag skulle ha en timma på mig att göra mig iordning innan gästerna kom.

Som sagt klockan 17.00 flög jag ur soffan av skräck tills jag komihåg klockan och muttrade för mig själv samtidigt som jag gick till mitt rum.

Jag satte på mig en svart klänning utan ärmar som slutade strax innan knäna och till det hade jag en kofta och ett par svarta strumpbyxor. Jag höll mig till en naturlig sminkning så jag fyllde bara i eyelinern, lade på lite extra mascara och lite mer rouge, resten hade hållit bra. Ska man vara fin så ska man vara fin.

Jag gick ner till köket där mamma och pappa höll på att laga mat. Jag provsmakade lite det blev taco. Jag rågade om de behövde hjälp med något och fick uppdraget att duka.

När jag höll på att tända ljusen på bordet jag dukat ringde det på dörren.

"Guman du kan väll öppna dörren?" frågade mamma.

"Visst." sa jag och gick mot dörren. Där ute stod ingen mindre än Erik med familj.

Just meWhere stories live. Discover now