Jag vaknade nästa morgon och flög genast ur sängen innan jag konstaterade att det bara var klockan. Jag mindes alla hemska mardrömmar och rös till, men som sagt det var bara drömmar intalade jag mig själv, det bar bara drömmar.
Jag lev upp ur sängen och tog en dusch, det kändes som om jag inte gjort det på evigheter. Efter det åt jag frukost och satte på mig en stor svart hoddie och ett par jeans innan jag gick till bussen.
Ingen noterade mig, jag menar ingen på hela dagen det var som om jag vore luft. Jag hoppades att det var hämden Blondie gav mig för så illa var det ju ändå inte, det var ju detta jag önskat mig. Eller?
Under lunchen gick jag ut och satte mig i ett hörn vid skolan. Jag såg "the bad boys" gå förbi och kröp ihop lite mer men de noterade mig inte.
Så fortsatte det dag ut och dag in, dagar blev till veckor, veckor blev till månader, månader blev till år, år blev till... Okej lite väl dramatiskt kanske men det gick nästan fyra månade utan att någon förutom min familj och någon enstaka lärare pratade med mig, jag tog inte heller kontakt utan gick mest för mig själv i stora hoodies, trasiga Converse, utan smink och med tovigt hår. Jag hade även gått ner några kilo, vilket var bra.
Jag vet att alla tror att jag deppar över någon kille jag knappt känner och det var väl delvis sant men det var även på grund utav Anna jag menar hon var min ända vän. Sedan har mina föräldrar börjat se mig som stor och har därför börjat jobba MYCKET mer så jag är ofta ensam vilket gör att jag fokuserar på mina tankar mer och då förstorar allt. Jag menar egentligen är jag nog bara lite ensam och isolerad och inte så deprimerad som jag själv tror jag är.
Nog med bortförklaringar jag börjar om fem tänkte jag för mig själv och gick mot lektionen, jag hade nästan inga saker i skåpet för att slippa onödig kontakt med andra människor.
Nu är det bara tre dagar kvar till min födelsedag, dagen jag fruktat sedan Anna anslöt sig till "de populära" alltså är det den 26 maj nu tänkte jag medan jag slarvigt klottrade i ett block.
Jag hoppas ingen kommer ihåg det för jag gillar verkligen inte uppmärksamhet fortsatte jag mina tankar men avbröts när jag hörde klockan ringa in till nästa lektion.Jag skötte skolan exemplariskt och mina sysslor hemma hade ökar rejält men vadå skulle jag annars göra?
Medan mina tankar spånade i väg gick tiden och helt plötsligt ringde det ut. Så här hade mina dagar sett ut i nästan fyra månader.
Jag visste att nästa lektion var idrott och även lektionen jag fasade lite för varje gång. Det blev värre när läraren förklarade att vi skulle ha pardans nu och ända fem till vår bal skulle vara, inte för att jag skulle gå på den men jag ville inte sabba mina betyg nu så jag bet ihop.
Jag tänkte ändå dansa med någon av nördarna som ingen bryr sig om och som jag nu tillhör. Läraren där emot hade andra planer, han hade själv satt ihop par så jag hamnade med en av sport fånarna som jag bara har ett fåtal lektioner med.
När alla hade hittat sin partner stod jag ensam kvar då han uppenbarligen inte tänkt att komma idag. Läraren som var tvungen att upptäcka detta bad mig vänta och se om någon som inte var där skulle tänka sig komma och jag höll tummarna för motsatsen...
När en kvart hade gått började jag slappna av då jag antagligen skulle slippa ha kroppslig kontakt med någon kille jag knappt kände och jag började studera de andras rörelser medan mina tankar vandrade iväg.
Efter ytterligare fem minuter hörde jag dörren gnissla och jag vände mig om med obehag i magen jag skulle visst inte slippa undan.
OBS! Viktigt läs!! Snälla❤️
Så där tänkte jag bryta då jag gillar att retas😉.
Tack till över 8k!! Jag vet att jag tjatar och att typ alla skippar detta men jag tänker ändå skriva det så... Snälla rösta och kommentera det betyder otroligt mycket❤️
Sedan skulle jag vara extremt tacksam för tips om vad jag kan förbättra eller tänka på då det skulle hjälpa mig göra boken bättre. Ni kan höra av er till min via kommentarerna, meddelanden här på Wattpad eller min kik som är: Feffiner, men om ni skriver via den får ni gärna skriva någonting om att ni läser denna boken😜
Sedan den viktiga frågan. Skulle ni vila ha andra perspektiv? Jag
Menar typ Annas eller Eriks? Jag kommer inte att skriva i tredjepersons perspektiv då jag tycker det blir väldigt rörigt... Snälla svara på denna fråga antingen via meddelanden här eller kommentarer eller min kik👆🏽👆🏻👆🏿Love you all!!
//"Feffiner"
CZYTASZ
Just me
Dla nastolatkówRonja är 15 år och har alltid vart en i mängden en tillvaro hon trivs med. Men så en dag kommer en ny kille till klassen och blir genast en av de "coola". Han visar sig vara en riktig player men det är något som får Ronja att lägga märke till honom...