Just me

Kapitel 13

När vi kom ut ur huset stod hans moppe där men jag brydde mig inte utan gick mot bussen istället.
"Vart är du påväg?" frågar Erik med ett sexigt leende.
"M-mot bussen." stammade jag osäkert.
"Nene du ska åka med mig." svarade han och log ännu större.
Jag gick mot honom med skeptisk blick och såg att han tyckte något var roligt.
"Vad är det?" frågade jag och man hörde på min röst hus skeptisk jag var till detta.
Istället för ett svar fick jag höra ett litet, raspigt skratt.
"Vad?" frågade jag igen denna gången mer irriterad.
"Det ser ut som om du ska behöva äta en mördarsnigel eller nått. Vi ska faktiskt bara åka på en moppe och du har gjort det förr." påminde han mig med ett skratt. Jag suckade och gick dit. Han gav mig en hjälm.

"Jag får inte på mig den." sa jag efter någon minut tragiskt försökande.
Han böjde sig fram och skratta lite. Jag kände hans andedräkt mot min hals, den luktade mint. Med vana händer knäppte han min hjälm.
"Hur många tjejer har du gjort detta med?" flög det ur mig.
"Ett antal." svarade han lätt.
"Seriöst!" suckade jag.
"Jag har gjort detta med många tjejer men jag har inte gillat någon innan dig." sa han och avfyrade ett av sina fantastiska leenden.
Jag blev alldeles knäsvag och fnissade lite tjejigt utan att jag tänkte på det.

Fy Ronja! Du får inte bli kär i honom. Han är bara en dum player. Han är så snygg men det är så fel! Eller? Usch jag vet inte vad jag ska tro!!

"Så vi är framme." säger Erik och jag märker att vi står stilla.
"Jag hoppar av motorcykeln och ser mig omkring. Vi är tydligen i centrum. Jag kanske skulle lyssnat på vad han sa innan, nu kunde jag ju inte ta upp lappen och läsa så jag får väll bara spela cool eller nått.

Erik låste sin moppe och vi gick in i köpcentrumet. Erik gick in i en klädaffär jag inte såg namnet på och gick fram till en vägg med klänningar. Klänningar!?

Jag gick mot honom och tittade skeptiskt på medan han pockade åt sig en massa plagg. Jag såg bara vissa och de flesta var väldigt korta, hade inga axelband eller djupa urringningar.

"Har du inte plockat något ännu?" frågade någon (som jag identifierar som Erik) med besvikelse i rösten.
"Eeeh, nej." svarade jag och kom på att jag bara stått där som ett fån.
"Men kom igen, du får ta och engagera dig lite. Jag går och letar upp en kasse eller vagn som vi kan lägga allt i." sa han som om detta vore normalt.

Jag gick bort mot byxorna och tröjorna och funderade över varför jag skulle köpa en kort klänning utan axelband mitt i vintern. Svaret skulle vart en fest men jag festar inte, jag har aldrig druckit och tänker inte göra det nu heller.

Jag hittade tre par byxor och fem tröjor/linnen och även en långklänning jag ville prova.

Jag letade upp Erik som hade en stor kasse med kläder jag tydligen skulle prova. Vi gick till provhytterna och jag tog upp en av de klänningar han valt och en sak kan jag säga: Inte en chans! så jag började med de kläder jag valt och allt satt bra men inget stack ut.

När jag visat Erik de jag valt satte jag på mig mina egna kläder igen och gick ut ur provhytten och hängde de kläder jag valt. Jag vände mig mot honom.
"Så ska vi gå?" frågar jag. Han ser förvånad ut till en början.
"De kläder jag valde då?" frågar han sarkastiskt. Han tar tag i min arm, inte hårt, men han föser in mig i provhytten och drar för draperiet. Jag försöker öppna det men det går inte. Så dum är han inte.

Jag börjar motvilligt byta om och sätter på mig en svart klänning utan axelband innan.
"Jag är klar." säger jag irriterat när han vägrar öppna.

Han öppnar och kikar försiktigt in och slappnar sedan av och låter mig gå ut ur provhytten.
"Hmm" upprepar han om och om igen medan han granskar mig noga från topp till tå.
"Hmm, vad? säger jag riktigt irriterat. Vad är fel på denna kille egentligen! Ingen kille stirrar så eller ens bryr sig när tjejer köper kläder om dem är korta och tajta är de godkända.

"Inte så tokigt. Nästa!" säger han.

Jag går in i provhytten och byter snabbt om igen innan jag går ut till honom. Han gör samma granskning och säger samma sak.

"Kan du snälla skicka ut plaggen när du provar dem." säger han inte som en fråga utan ett konstaterande.
"Mm" mumlar jag och byter om ingen och igen och möts varje gång av samma granskande blick.

Efter ett tag har det bildats två högar på bänken där han sitter och jag är nästan klar, bara typ tio till... Suck vad trött jag är på detta. Jag möts fortfarande av samma granskande blick och likgiltiga ton som första gången och jag undrar om han är outtröttlig.

Efter ytterligare en stund är jag klar och sätter på mig mina vanliga kläder igen.

"Så, vad ska vi göra nu?" frågar jag när jag kommer ut från provhytten en sista gång.
"Betala och sedan äta lunch. Du vet att vi har vart här i nästan tre timmar va?" säger han och denna gången med en normal röst.
"Va?" säger jag lite för högt och flera blickar dras till oss.
"Och jag vill ändå inte köpa nått." fortsätter jag lite lägre.
"Men det vill jag." säger Erik och vänder sig mot bänken med högarna. En lite större och en lite mindre.

Han tar upp båda högarna och räcker den mindre högen till en tjej som stod och viker kläder. Jag kollade skeptiskt på den högen han fortfarande höll i och jag lovar den var stor.
"Jag har inte råd eller lust att köpa de där." sa jag och pekade på klädhögen. Han tittar ner på högen och skakar på huvudet innan han börjar skratta.
"Du ska inte betala det här" säger han medan han skrattar.
"Vem skulle göra det då hade du tänkt?" säger jag med vresig ton. Jag gillar inte när människor skrattar åt mig.
"Jag." säger han över tydligt som om jag vore ett litet barn. Vad är fel på denna kille?

Hej allihopa, ville bara säga tack för över 600 reads (heter det så?) och förlåt för dålig uppdatering!
Sedan återigen Tack!!!!! Luv you all!!!
Åter igen förlåt! Ska försöka bli bättre! Nu fick ni ett längre kapitel och jag hoppas ni gillar det!!
Kommentera och rösta (?)!!
Puss på er!!
//Feffiner