Just me

Kapitel 19

Det märktes nog inte ens för händerna höll mig på plats så jag titta de i spegeln och såg att det var Erik som stod bakom mig. Förvånande? Nej! Att jag ens blev chockad.
"Du ser fantastisk ut." viskade han mot min kind och hela jag ryste.

"Tänker ni bara stå där hela kvällen eller ska vi dra?" frågar Emily irriterat.
"Vi kommer."svarar jag och försöker gå bort från Erik.
"Eller gör vi?" viskar han hot min hals innan han släpper mig och går mot Emily.
"Kommer du?" frågar Erik och sträcker ut sin hand.
"Mm." mumlar jag och ignorerar hans hand.

"Hur ska vi komma dit?" frågar jag när vi kommer ut.
"Vi går." svarar Emily när hon låst dörren.
"Hur långt är det?" frågar jag samtidigt som jag uppfattar musiken.
"Inte så långt." svarar Erik och tar min hand.
"Hör du inte musiken?" frågar Emily och sluter upp vid min sida.
"Jo, nu gör jag det. Jag hann bara inte reagera på dem." svarar jag och vi börjar gå.

Efter bara någon minut är vi framme.

Jag stannar och andas häftigt vad ska jag göra nu? Klarar jag av att gå in?
"Vad väntar du på?" frågar Erik mig medan jag övervägar att springa iväg.
Jag klarar inte av att svara så jag bara sväljer om och om igen.
"Har det hänt något?" frågar Erik oroligt och tittar runtomkring sig.
Jag kan inte svara denna gången heller utan står bara där som ett fån.

Erik närmar sig mig och jag sväljer igen och försöker få min kropp att röra på sig.

"Du gör mig orolig." viskar Erik till mig och tittar in i mina ögon samtidigt som han tar tag i mina händer.
"Har det hänt något?" frågar han igen och håller kvar min blick.
"Mm" svarar jag denna gång.
"Vad har hänt?" frågar Erik och jag känner mig som en tre åring som inte fattar något. Säger man A måste man säga B.
"Det är en lång historia." säger jag och tittar ner i marken.

Jag känner två fingrar under min haka, de lyfter upp mitt huvud och jag tittar återigen rakt in i Eriks ögon.

"Berätta" befaller Erik.
Jag skrattar lite glädjelöst och skakar långsamt på huvudet. Erik höjer ena ögon brynet och jag förstår att jag inte kommer här ifrån.

"För två år sedan var min pappa på en svensexa. De var på en pub på kvällen och när det skulle hem var vissa lite berusade." börjar jag och Eriks blick uppmanar mig att fortsätta.
"Min pappa var inte en av dem. fortsätter jag sakta.
"När de skulle gå mot tunnelbanan vinglade en av killarna till och tappade balansen. Han ramlade ut på gatan och en bil kom. Min pappa kastade sig ut och lyckades knuffa bort honom men blev själv påkörd." sa jag och hämtade andan.
"Det var osäkert i ungefär en vecka om han skulle överleva, innan de goda nyheterna kom, han överlevde. Han fick ligga på sjukhuset i över en månad och hade sedan stora minnes luckor. Nu är han nästan helt återställd." sa jag och kom på mig själv att så le när jag sa det sista.
"Föraren som körde bilen krockade sedan in i en vägg och är nu förlamad. Det visade sig att han var jätte full och körde en stulen bil men hade glömt allt ihop och kommer inte ihåg någonting innan han blev förlamad och skulle därför inte förstå straffet, han kan inte heller göra något utan hjälp så han fick betala massa böter men slapp fängelse." avslutar jag och möter Eriks blick.

Det är tyst en lång stund och vi tittar bara in i varandras ögon.

"Jag har också en del dåliga minnen med alkohol och dricker därför aldrig, ändå går jag på sådana här fester." säger Erik tyst.
Jag vill fråga vad som hänt men förstår att han inte vill prata om det.
"Oh, det trodde jag inte om dig." säger jag och inser att jag dömt honom efter utsidan.
Han släpper ut ett hest skratt och lindar sedan ihop min väster hand med sin högra och vi går in tillsammans.

Hej allihopa!

Hoppas ni inte är för arga på mig pågrund av min dåliga uppdatering och korta, dåliga kapitel.

Snart är det ju sommarlov och skolan trappas ner vilket innebär mer tid till Wattpad!!
Wow alla jublar. Ingen, nej okej. Bara jag som vanligt...

Jag är illafall super laddad för lovet. Sol, bad, hästar, kompisar och Wattpad vad kan gå fel? Okej, nu när jag tänker på det, allt.
Spela roll det kommer bli såååååå kul!!

Jag vill även som i alla kapitel säga Tack till alla som läser och röstar, det värmer som f*n! Kommentarerna... Jag går runt och är glad hela dagen om jag får en snäll kommentar så tack så externt mycket för dem. Det är så kul att få veta vad andra tycker om boken så lämna gärna en kommentar om vad som är bra/dåligt så ska jag försöka göra boken ännu bättre eller fortsätta som nu beroende på vad ni tycker.

Btw den här boken har nu (25/5 2015) 1,53k läsningar vilket är helt otroligt! Jag trodde att jag skulle ha typ tre på de första fem kapitlen då mina kompisar tvångs lovade (jag ville inte) att de skulle läsa den. Men tänk så fel jag hade.

Jag blir jätte glad varje gång någon lägger till denna bok till en läslista eller delar på annat sätt jag blir så glad för det!

Ska försöka uppdatera bättre och så länge kan ni ju alltid rösta, kommentera och läsa min nästa bok så ska jag skynda mig med båda!

//Feffiner