"Är det här din?"
Jag plockade upp hans svarta basker som fallit från hans huvud då tunnelbanevagnen stannat med ett lätt ryck. Jag möter hans mörkbruna ögon och för några sekunder känns det som att det bara är jag, han och hans basker som exister i...
Vi kliver av på T-centralen när tåget äntligen är framme. Det är varmt, högsommar. Det är stressad stämning och vi har aldeless för mycket kläder på oss för värmen. Jag tycker man säger att sommaren är den varmaste på länge varje sommar, men denna tar nog rekord. Vi letar stressat och svettigt reda på ett pressbyrån för att köpa SL-kort. Hitta något mer turistigt än att gå in på pressbyrån helt svettig och med resväskorna i högsta hugg för att köpa ett 72 timmars kort.
Jag betalade först och står nu med min stora resväska och väntar på att Klara och Signe ska betala. Jag slänger en blick på tidningarna som är perfekt uppradade i en speciell hylla inne i butiken. Tänker lite på hur skönt det är med fläkten som är placerad i butiken samtidigt som jag planlöst skummar mellan bamsetidningar, korsordstidningar och skvallertidningar. Plötsligt är det ett omslag som fångar mitt intresse. På framsidan syns han i the foo, Omar Rudberg om jag minns rätt. Men det är inte han som fångar min uppmärksamhet. Den som fångar min uppmärksamhet är killen som står bakom Omar och har armen runt honom. Hans hår är brunt och hans ögon likaså, jag går lite närmare och läser på omslaget.
¡Ay! Esta imagen no sigue nuestras pautas de contenido. Para continuar la publicación, intente quitarla o subir otra.
"EDVIN & OMAR I SOMMARENS STÖRSTA NETFLIX-SATSNING"
Jag förstår när jag bläddrar lite i tidningen att det handlar om en Netflix-serie som de båda spelar huvudroller i. Jag måste missat den helt, men hade gärna sett den nu, när jag vet att han med det bruna håret och de bruna ögonen är med. Edvin heter han tydligen, fint.
"Läser du nått spännande?"
Signe sneglar över min axel ner i tidningen jag nu håller uppvikt i händerna. Jag stänger den snabbt, vet inte varför men någon slags skam drabbar mig, känner mig konstigt nog påkommen.
"Oj shit läste du sexnovellerna eller?"
Signe fortsätter och jag kan inte låta bli att känna en liten irritatiom men trots det så skrattar jag lite. Jag stänger sedan tidningen, lägger tillbaka den bland bamsetidningarna, korsordstidningarna och skvallertidningarna.
"Ja precis, min favoritdel!"
Jag kollar bak på henne med en ironisk blick och greppar sedan tag i min svarta resväska och följer efter Klara som börjat gå ut från butiken.
Vi går ner mot tunnelbanan och lyckas tillslut med vårt kassa lokalsinne hitta till en tunnelbana som kan ta oss rätt. Vi ska bo själva hos Klaras faster när vi är här, i hennes lägenhet på Kungsholmen. Nere på perrongen är det svalt och omkring oss har andra turister flockats, jag tänker på att det tar emot att säga "andra turister" för trots charmen med att vara en turist så vill man, eller jag, på något sätt inte vara det.
Efter en kort färd i en aldeless för trång och varm tunnelbanevagn så är vi framme, framme på Thorhildsplan. Klara leder oss mot lägenheten som bara ligger några kvarter bort. Jag skrattar lite åt Signes aldeless för stora resväska men förutom det tänker jag inte på så mycket annat än han i tidningen, Edvin. Jag tänker på hans bruna hår och hans bruna ögon när vi går där längst Kungsholmens gator med alldeles för stora väskor i det aldeless för varma vädret.
