Jag nästan studsar in genom lägenhetsdörren när Klara öppnat inifrån. Jag kom säkert 10 minuter efter de andra och jag får en känsla av att jag vill behålla anledningen för mig själv, vill behålla Edvin för mig själv.
"Kröp du hem eller?"
Klara kollar på mig, hon skrattar men kollar samtidigt frågandes på mig. Man kan ju faktiskt tro att jag kröp, men det var ju mycket bättre än så.
"Jag träffade Edvin?!!"
Irma och Signe kommer småspringandes ut från köket när de hört vad jag sagt. Deras förvånade blickar får mig att skratta.
"VA??"
"IGEN??"
"Vad pratade ni om??? Vad hände?"
"Vi bara pratade om allt möjligt och sen.."
Mina vänner kollar på mig med stora, nyfikna ögon.
"Och sen VAD??"
"Sen berättade han att hans pappa dött och vi kramades"
Jag kollar nervöst ner i golvet, vågar inte kolla på mina vänner.
"Jag är mållös vad är oddsen?!? Detta är helt sjukt??"
Klaras röst ekar i lägenheten och det känns som att jag flyger på moln, allt känns overkligt.
Vi sätter oss runt matbordet och pratar lite mer om det som hänt, men bestämmer oss rätt fort för att börja laga middag. Ute lyser solen fortfarande starkt och det känns som världen är problemfri, för på våningen över är Edvin, Edvin Ryding.
Kvällens middag blir som vanligt pasta och någon billig pastasås. Men pastasåsen är godare idag, allt känns så bra.
Vi sitter på balkongen och äter i vad som känns som några minuter men plötsligt kollar jag på mobilen, det har gått flera timmar. Plötsligt är klockan 21:30 och mina vänner börjar gå inåt. Men jag vill stanna kvar, vill ta en cigg. Det känns som rätt tillfälle nu.
"Ska du med in?"
Irma vänder sig om just innan hon ska gå in i lägenheten och jag ser hur hon kämpar för att kunna balansera både sin egen tallrik, sitt glas och kastrullen i sina armar samtidigt.
"Sitter kvar, ska ta en cigg"
Jag ler mot Irma, det är leendets dag. Tänker lite på Edvins leende, på hans ögon och på hans hår samtidigt som balkongdörren stängs bakom mig. Jag tänder min cigg och kollar ut över staden, solen går ner snart igen, precis som igår då jag gick vid stranden med Edvin. Kommer vi träffas igen?
Plötsligt hör jag ljud från balkongen över, någon går på det golv som är vårat tak. Innan jag ens hunnit blinka ser jag hur något svart, runt faller ner från balkongen över ner på vår. Den landar lätt på den mörkgröna balkongmattan och jag kan snabbt urskilja vad det är, det är Edvins basker, den där svarta han tappade på tunnelbanan. Jag reser mig upp från stolen jag sitter på och går fram till baskern som vilar på marken, jag tar upp den.
"Ajdå! Vill gärna ha tillbaka den där.."
Säger plötsligt en röst över mig. Jag böjer mig över balkongräcket och möter Edvins bruna ögon, han ler. Jag ler tillbaka, synd att han tappade den. Igen.
VOUS LISEZ
BASKERN // Edvin Ryding
Fanfiction"Är det här din?" Jag plockade upp hans svarta basker som fallit från hans huvud då tunnelbanevagnen stannat med ett lätt ryck. Jag möter hans mörkbruna ögon och för några sekunder känns det som att det bara är jag, han och hans basker som exister i...
