BASKERN // Edvin Ryding

Kapitel 11. Lögnen

När jag vaknar ligger Edvins svarta basker kvar på sängbordet bredvid mig och påminner mig om stölden. Något drar mig tillbaka till Edvin, trots att vi inte känner varandra, trots att han blev svartsjuk över sådan skitsak som en oviktig fuckboy.

Klockan på min mobil visar 09:50 och jag hasar mig långsamt upp ur den breda sängen i mitt rum. I köket sitter Klara, Elsa och Signe vid köksbordet samtidigt som Irma kollar in i det tomma kylskåpet. Jag ställer mig i dörrkarmen och hälsar på Elsa som kommit under natten. Kanske till och med innan jag kom tillbaka från mitt äventyr, från Edvin.

"BERÄTTA ALLT!!!"

Skriker Klara så fort hon ser mig i dörren till köket och jag hoppar nästan till av rädsla. Alla mina vänners blickar är nu riktade mot mig och jag känner mig tvungen att berätta. Jag slår mig ner vid det runda köksbordet och andas in djupt.

"Han blev typ avundsjuk på Holland.."

Jag vågar inte möta mina vänners blick så jag sneglar flinandes ner på det ljusa träbordet framför mig.

"På HOLLAND?!?"

Skriker mina vänner i kör. Jag kollar upp och vi alla börjar skratta, så patetiskt är det. Edvin skulle sett oss nu tänker jag. Då skulle han fattat hur otroligt onödigt det är att bli avundsjuk över en sådan som Holland. Något i mig hoppas att han hörde de höga skriken från våningen över, det höga skriket som skulle få honom att ångra sin svartsjuka.

"Så han bad mig gå.."

"URSÄKTA?"

Mina vänner kollar på mig chockat. Det är tydligen inte bara jag som tycker att Edvin betedde sig konstigt igår.

"..men jag tog hans basker med mig, den ligger i mitt rum.."

"Du är sjuk i huvudet"

Signe kollar mig rakt i ögonen, hennes förvåning känns i hela rummet.

"Jag vet inte varför det bara.. det bara hände.."

Jag ser lika chockat tillbaka på Signe och mina andra vänner.

"Du är ett geni ju, han kommer ju vilja ha tillbaka sin basker, eller ja.. snarare...dig"

Jag kollar på Elsa och ler stort, de andra måste berättat om hela Edvin-händelsen för henne.

"Ja vi var tvungna att berätta, så vi gjorde det nu innan du vaknade"

Irma kollar på mig nästan med lite rädsla i ögonen och jag skrattar till.

"Ingen fara, ni får se till att prata tyst bara så han inte hör.."

Svarar jag och kollar långsamt upp mot Edvins våning, undra om han faktiskt skulle upp tidigt idag eller om det var en vit lögn för att han skulle få vara ensam med sin svartsjuka?

"Men kan vi sluta prata om Edvin och främst sluta prata om HOLLAND en stund, vad ska vi göra idag?"

Jag kollar tillbaka på mina vänner.

"Först måste vi handla frukost, vi har inget"

Säger Irma uppgivet och pekar in mot det tomma kylskåpet. Jag skrattar lite, vi kan verkligen inte planera. Men solen skiner ute och jag hade inte haft något emot en morgonpromenad.

"Jag kan gå!"

"Jag kan följa med"

Säger Klara och ställer sig upp från den röda plaststolen. Nu måste jag vara försiktig så att jag inte råkar försäga mig om att Holland och Frans ska hit. Klara kommer vilja träffa dem då och något i mig vill inte göra Edvin svartsjuk genom att träffa Holland. Något i mig vill att Edvin ska vilja ha tillbaka sin basker, och mig.