Jag ser han överallt

Kapitel 22

Jag kollade på Josefin oroligt, jag sa åt pappa att åka lite fortare.
Jag kollade ut ur fönstret, det var kolsvart ute och man såg inget, inte ens dom stora och höga träden som man en gång var rädd för.
Jag vred mig och förde blicken emot pappa.
Han sa att vi snart var hemma hos Josefin och att han hade ringt hennes föräldrar och att dem skulle hjälpa henne in i huset.
Jag nicka. Josefin rykte till och hennes ögon blev stora som pingisbollar, hon kolla ner på hennes fingrar och sen på händerna
- vad har hänt? Säger Josefin oroligt med en förvånad blick
- du..du.. Du är och var full, och vi håller på att skjutsa hem dig sa jag lite mindre oroligt
Och i samma ögonblick som jag svara på frågan så tar Josefin av sig bältet och öppnar dörren och hoppar ut. Jag skriker i panik och pappa stannar bilen, jag tar av mig bältet och rusar ut ur bilen och springer ut på vägen. jag letar men jag ser inget, allt är svart. pappa kommer lite bakom mig och skriker Josefin så högt han kan. jag springer till ett dike som ligger ungefär där Josefin hoppa ut.
Jag klivet snett precis när jag ska springa och faller ner till marken.
Jag skriker av smärta och tårarna börja falla.
Pappa tar upp mobilen och ringer 112
- hallå en kompis till min dotter hoppa ut ur bilen i farten och vi kan inte hitta henne snälla vi behöver hjälp säger pappa oroligt och ledsamt,
Jag försöker ställa mig upp men faller bara ner om och om igen.
Pappa kommer och hjälper mig med att ställa mig upp, han tar armen på hans axel och drar mig upp.
Jag ställer mig på ena foten och haltar framåt för att försöka se något i diket.
Det ända jag ser är vatten och massor av ogräs.
Jag vände mig om och ser 2 svaga ljus komma emot oss, det blir bara starkare och starkare och nu kan jag se att det är ambulansen och polisen.
Pappa tar bort armen från hand axel och jag försöker stå på en fot. han går emot ambulansen som kommer med en bår och ska hjälpa mig upp på den. Pappa börja prata med en av poliserna om Josefin och poliserna klappar han på axeln och går emot diket.
Pappa vänder sig om med några tårar rinnandes på kinden.
Mina ögon vattnas och jag känner hur någon tar mig på axeln, jag vänder mig om och ser att det är en av sjuksköterskorna som ber mig att luta mig ner på båren. jag gör som hon sa och hon spände fast mig och drog med sig båren in till ambulansen.