Dear Mr. Asshole (Wattys2016Winner)

V

"Varför kunde inte någon annan följa med dig på din dumma nattutflykt?" Jag är mycket irriterad just nu. Inte bara för att någon väckte mig mitt i natten, utan också för att denna någon vägrar att berätta vart vi ska. Det enda som gör att jag inte pajar hans bil nu på fläcken, är för att den är underbar. Det är en mörkröd Maserati ghibli, och jag skulle dö för att få ha en sådan bil.

"Eftersom att det är höstlov är nästan alla borta, och de som var hemma svarade inte på mobilen."

"Kanske för att... Jag vet ju självklart inte säkert, men du vet de kanske SOV?" Han flinar bara överlägset. Sedan kommer jag på att jag fortfarande inte vet vad han har för ögonfärg. Jag tittar lite diskret mot honom där han sitter i förarsätet, och ser att han har gråa ögon. Den är varken gråblå eller grågrön, utan grå. Det är jättevackert. Sedan när använder jag ordet vackert? Jag är ju inte med i någon jädrans Disney-film! Eller...? Är det någon som filmar mig just nu, och tänker göra en film av det?! Fast vilken tråkig film det skulle bli. Om man inte tycker det är kul att titta på en ovanligt lång tjej med svart hår och blåa ögon springa omkring och göra livet surt för andra. Okej... Det kanske vore rätt så kul.

Jag lutar mig mot fönsterrutan och tittar ut. Vi har åkt i ungefär tio minuter, och om jag har rätt är vi på väg mot parken.

Jag sätter på radion för att stänga ute

Ashtons irriterande prat och bläddrar mellan kanalerna. Det är mest One Direction och Ariana Grande, men tillslut hittar jag en där de spelar
Fall Out Boy Ashton tittar roat på mig där jag slänger med håret och sjunger med. Då slår det mig att jag faktiskt inte vet någonting alls om honom. Förutom att han är ett perv som gillar att titta på sina kvinnliga grannar utan tröja.

"Hur gammal är du egentligen?" Frågan slinker ur mig innan jag hinner tänka.

"Varför undrar du det gullet?" Gullet i mitt arsle.

"Bara nyfiken." Han säger inget mer.

"Så? Tänker du svara eller?"

"Jag är senior på din skola." Jag nickar. Han är alltså arton. Verkar rimligt. Innan jag hinner säga något mer stannar bilen abrupt.

"Vad håller du på med?"

"Vi är framme." Jag tittar ut genom fönstret.

GABBY'S ICE CREAM

Står det på en stor neonskylt. Han måste skämta med mig.

"DU VÄCKTE MIG, HALV FUCKING TOLV GENOM ATT KASTA STENJÄLVLAR PÅ MITT FÖNSTER, BARA FÖR ATT FÅ SÄLLSKAP NÄR DU SKA KÖPA DIN JÄVLA GLASS!?" Jag tar ett djupt andetag.

"Tro inte att jag kommer låta sig gå innan jag fått en chokladglass."

•••••••••

"Du kan inte vara seriös. Spiderman slår Batman hundra gånger om." Jag lägger armarna i kors. Först påstår han att jordgubbsglass är gott, och sedan att Batman är bättre än Spiderman. Alltså den killen har seriösa problem.

Att kiosken var öppen så sent är fortfarande ett mysterium, och när jag frågade Gabby mumlade hon bara något om öppet tjugofyra sju, och hennes döda hund. Jag tror personligen att hon behöver komma ut lite mer. Efter det underliga klassinköpet satt vi bara i parken och pratade om allt mellan himmel och jord... Äsch. Vem skämtar jag med. Vi bråkade om allt mellan himmel och jord. Men jag hade ärligt talat kul. Detta behöver självklart inte Ashton veta eftersom att han troligen bara skulle reta mig för det.

"Men kom igen! Peter Parker har ju inte gjort någonting för att få sina powers. Han hade bara tur!"

"Ska vi gå igenom det här nu igen. Bara för att han inte fick sina krafter själv betyder det inte att han inte är fett awsome!"

Vårt gräl fortsätter ett tag innan vi skiljs åt.

"Ses i skolan imorgon Cocoa!" Jag stannar mitt i ett steg.

"Cocoa?" Säger jag och höjer ett ögonbryn.

"Ja, som i choklad och som i chokladglass. Dessutom liknar det Kayla lite. Fast om du inte gillar det kan jag ju alltid gå tillbaka till Bh-tjejen?"

"Nejnejnejnej! Cocoa är jättebra!" Jag gör tecknet för utmärkt. "Fantastiskt! Super faktiskt!" Han småskrattar för sig själv innan han går in i sitt hus.

☙❦❧☙❦❧☙❦❧☙❦❧☙❦❧☙❦❧☙❦❧☙❦❧☙❦❧

Det har gått tre dagar sedan Ashtons dumma nattutflykt. Han har fortsatt att reta mig på alla möjliga vis, men än så länge skippat att väcka mig mitt i natten. Höstlovet är över, och det är dags för mig att träffa mina nya offer... Det lät lite för dramatiskt. Vad sägs om att 'och det var dags för mig att möta mitt öde'... Hmm... Bättre.

"Kommer du eller?" Irene sticker in sitt huvud i mitt rum. Hennes hår är uppsatt i en perfekt tofs, och hon har på sig vita jeans och en ljusblå blus. Hon granskar min klädsel och rynkar på näsan. Det är ett stort mysterium för mig vad som är fel med ett linne och slitna svarta jeans med hål i, men något är det iallafall.

Hon försvinner snabbt ut igen.

Andas Kayla. Andas.

Det är bara en ny skola eller hur? Det är ju knappast så att någon kommer att känna igen dig. Eller hur?

☙❦❧☙❦❧☙❦❧☙❦❧☙❦❧☙❦❧☙❦❧☙❦❧☙❦❧"
Nervös?" Sophie ler varmhjärtat mot mig.

"Lite." Svarar jag. Jag extracheckar min väska så att jag har allt med mig. Pennor, böcker, hörlurar, pistoler, hemmagjord låsuppbrytare, anteckningsblock, pengar, godis. Yup. Allt är med.

...Okej, pistolerna var ett skämt, det var dock inte låsuppbrytaren. Man vet aldrig när den kan komma till nytta.

"Är du säker på att du inte vill ha skjuts av Irene?" Jag skakar på huvudet. Bortskämd som hon var, hade Irene just fått en egen bil utan att behöva göra någonting alls. En vit Mercedes. Jag hade sparat sedan jag var typ tio till min Ducati. Det är en svart skönhet till motorcykel, och den heter Percy efter Percy Jackson. Ja. Jag gillar att döpa saker.

Jag tar på mig hjälmen och går ut till honom. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att kalla min älskade Percy "den" det går bara inte för sig.

Mamma insisterade på att jag skulle lämna honom hemma, men fick till slut ge med sig. Aldrig i livet att jag skulle kunna vara borta från min älskling i över ett år.

Nope. Not going to happend.

Jag sätter mig på motorcykeln ett tag efter Irene har kört iväg, bara för att kunna köra om henne senare.

Upp och iväg!...

Fy fan vilken tönt jag är.