Dear Mr. Asshole (Wattys2016Winner)

XI

Knack.

Knack.

"Ja Ashton. Vad vill du?" June ligger fortfarande och sover på min säng när jag öppnar fönstret och hälsar extremt vänligt och väluppfostrat på Ashton Parker.

"Hur gick det?" Hans röst är djup och mörk och jag ryser ofrivilligt till. Varför ryser jag? För att hans röst är så... Irriterande. Ja, så är det.

"Hur gick vad?"

"Basket intagningen." Jag tittar misstänksamt på honom.

"Hur vet du att jag sökte in till basketlaget."

"Det gjorde jag inte. Men nu gör jag det." Han pausar och betraktar mig. "Du vet att du ser misstänksam ut ganska så ofta va?" Jag hinner inte svara innan jag känner någonting stryka mot mitt ben. June tittar upp på mig med stora ögon. Jag plockar upp henne i famnen och stryker henne över ryggen.

"Sedan när har du en katt."

"Sedan när har du högre IQ än en bananfluga? Åh vänta, det har du ju aldrig haft."
Okej. Det var elakt. Men kul.

"Sedan idag", svarar jag på hans fråga.

"Har du stulit den?" Jag tittar upp från June och ger Ashton en arg blick.

"Varför har alla alltid så låga tankar om mig?", utbrister jag. Han pekar bara på väggen bredvid sitt fönster där färgen är lite vitare än på andra ställen vilket möjligtvis kan bero på att jag kastade en paintballkula där. Men till mitt försvar kastade han en i mitt ansikte sen.

"Nej. Jag hittade henne på gatan."

"Och hur vet du att hon inte tillhör någon?", säger han samtidigt som han kliver över till mitt rum. Jag är för utmattad för att ens orka bry mig och lägger mig istället bara ner på rygg i sängen med June i famnen. Ashton lägger sig bredvid mig och vi båda stirrar upp i taket.

"För att ingen lämnar en kattunge på en väg."

"Men det kan fortfarande vara någons Cocoa."

"Om hon tillhör någon, har personen i fråga lämnat henne mitt på en bilväg och förtjänar inte att ha henne alls. Eller hur Junis?" Det sista säger jag i bebisröst. Jag kliar henne bakom örat, och gosar in mig i hennes päls.

Ashton byter ämne.

"Så? Hur gick det på basketen?"

"Troligtvis pissdåligt.", svarar jag och suckar.

"Jepp." Alltid lika stöttande Ashton. Alltid lika stöttande...

"Hade du någonting viktigt av säga förutom det?"

"Jag har trååååkigt!", säger han barnsligt och drar ut på å:et.

"Inte mitt problem."

"Jo." Säger han bestämt.

"Hur kan det vara mitt problem?" Han rycker på axlarna, vilket inte går så bra eftersom att han ligger ned, och jag fortsätter att stryka June över ryggen. Jag får anstränga mig för att inte utbrista 'Nu blir världen vår Flopsi!'

Ashton vänder sig mot mig och lutar sig på armbågen.

"Kom igeeeen. Kan vi inte göra något?" Jag svarar inte, utan tar istället upp min bok som ligger på sängen och rullar över på mage. I processen måste jag släppa ifrån mig June som jamar besviket. Som den lilla förrädaren hon är, tassar hon fram till Ashton istället och kurar ihop sig mot hans bröst. Den verkar inte vara skönt alls eftersom att hans bröst ser stenhårt ut, men June verkar belåten. Jag slår upp boken och fortsätter att läsa, vilket är väldigt mycket svårare än förut eftersom att Ashtons heta andedräkt kittlar mig på kinden varje gång han andas. När jag äntligen slutat koncentrera på hur nära han är och kommit in i läsrytmen, rycker han ifrån mig boken.

"Vad gör du?", utbrister jag irriterat.

"Ender's Game.", läser han dramatiskt. Jag sträcker mig efter boken, men han rullar bara ifrån mig.

"Young Ender Wiggin is recruited by the International Military to lead the fight against the Formics, a genocidal alien race which nearly annihilated the human race in... Wow... Det här är verkligen en nördbok." Jag sträcker mig i ett misslyckat försök att ta tillbaka boken.

"Det är en Science-Fiction klassiker!"

"Nördbok."

"Klassiker."

"Nördbok."

"Klassiker!"

"Nördbok."

"Klassiker!"

"Nörd..."

"KLASSIKER!" Jag rycker till mig boken och öppnar den igen.

"Du är så tråkig Cocoa!" Han rullar ner på rygg igen.

"Synd för dig." Jag hör honom rota runt i mitt nattygsbord, men jag har ingenting personligt där och jag skriver inte dagbok.

"Cocoa... Är du seriös?" Jag vänder huvudet mot honom och ser att han håller upp mina illustrerade vetenskapstidningar.

"De är bra!" Han suckar och lägger sig så där jobbigt nära igen. Han läser över min axel i ungefär fem sekunder innan han tröttnar och istället börjar rita figurer med sitt finger på min rygg.

"Sluta Ashton."

"Med vadå?", säger han oskyldigt.

"Du vet vad."

"Nej." Jaha, vad det än är för tidsmaskin han har använt för att bli tre igen så skulle jag gärna vilja låna den. Tänk vilka roliga prank man kan göra med en sådan.

"Sluta peta på min rygg!"

"Bara om du följer med mig och köper glass."

"VISST! Men bara om du bjuder, och jag får ta med min bok." Han nickar och drar upp mig ur sängen. Jag tar med mig boken och lämnar June sovandes i rummet.

Plötsligt hör jag dörren öppnas och Irene går in.

"Ashton? Vad gör du här?" Ja Irene. Det är kul och se dig också... Awww, jag har saknat dig med!

"Jag och Cocoa ska köpa glass!", säger han glatt.

"Åh...", säger hon bara. "Kayla. Kan jag låna dina hörlurar?"

"Visst de ligger på mitt rum", säger jag innan jag hinner tänka mig för.

"Okej." Det är när jag sätter på mig jackan jag upptäcker mitt misstag. Men få är det redan försent.

"KAYLA! VARFÖR LIGGER DET EN KATT PÅ DITT RUM!?" Både Ashton och jag stannar upp i våra rörelser.

"DET ÄR ASHTONS." Ropar jag tillbaka. Ashton ger mig en förtvivlad blick. Jag rycker på axlarna. Irene svarar inte så jag går ut i förväg. Ashton är inte långt efter.

"Vad var det där bra för!?"

"Att vara eller inte vara. Det är frågan."

"Jag hatar dig."

"Du älskar mig."

"Vet du. Det kanske du har rätt i." Säger han och ler flörtigt. Jag suckar.

☙❦❧☙❦❧☙❦❧☙❦❧☙❦❧☙❦❧☙❦❧☙❦❧☙❦

Hola mina små bitchatchos!

Som ni kanske eller kanske inte vet, så Brukade jag uppdatera tre gånger i veckan förut. Nu kommer jag tyvärr bara kunna uppdatera ungefär en gång i veckan, men om det går ska jag försöka vara snabbare. Kom alltid ihåg att jag älskar kommentarer. Röster och läsningar spelar inte så stor roll för mig, men jag är kär i kommentarer. Och Will Herondale....
Så kommentera vad ni tänker!
Älskar er alla! Ni är amazeballs!

Tänk om någon elak mobbare läser det här och jag skriver att jag älskar henne eller honom...

Älskar er alla (förutom ni som är korvstroganoffer)

Tack igen ylvahagslatt

XOXO The llama Queen

P.s NYA TEEN WOLF SÄSONGEN KOMMER UT OM EN MÅNAD!!! IHHHHHH!!!!