Evelinas liv

Inledning - kapitel 1

Jag heter Evelina, men kallas Eve. Jag och mina bästa vänner, Ida, Nico och Tilde, bor i en liten trädkoja tillsammans. Vi är inte vanliga människor, nej, vi är lite kortare och har vingar, eller iallafall tre av oss. Ida är varulv. Jag vet, det låter töntigt, men så är det och det finns inget något vi kan göra åt det. Våra vingars färg är baserade på vår personlighet och kan skifta lite beroende på vilket humör man är på. Varje morgon när vi sitter och äter frukost brukar jag tjuvkika på vilken färg mina kompisars vingar är, det är rätt så praktiskt egentligen.
Mina vingar brukar skifta i olika nyanser av blå, för jag är en vattenälva. Tildes färger skiftar i olika nyanser av grön, jordälva, och Nicos i olika röda färger, eldälva. Ida har ju inga vingar eftersom hon inte är älva men hennes ögon byter färg beroende på vilket humör hon är på, hennes färger skiftar mellan vit, grå, röd och gul. I övrigt är vi alla fyra ganska snygga om man får säga det själv. Jag har blont, vågigt hår som går lite längre än axlarna och isblåa ögon, många säger att dom brukar lysa. Jag tycker inte dom gör det om man jämför med Idas ögon, som oftast är röda, dom lyser som satan. Nico har också röda ögon men hennes är lite lugnare än Idas. Tilde har gröna ögon och när man tittar in i dom så är det som om man ser in i en mysig skog, det är en sån känsla man får.
Ida har lite lite längre hår än mig fast det är brunt. Tildes hår är ungefär lika långt som vårat fast hon han fina lockar, hon har mörkast hår av oss alla. Nico har väldigt långt, ljusbrunt hår som alltid är extremt platt. Tilde är den ända av oss som har fräknar, det är mest bara jordälvor som har det, men det är gulligt, det passar på henne. Det är typ Tildes kännetecken och bland det finaste med henne, lockigt mörkt hår och fräknar och djupa gröna ögon. Mitt kännetecken och snyggaste sida är jag inte riktigt säker på vad andra skulle säga, men jag själv tycker det är mitt hår, det är ju vågigt och såhär lagomt struligt, nästan som det blir med saltvattenspray. Dessutom gillar jag faktiskt mina ögon, jag gillar den kalla blåa färgen.
Nico då, allt med henne är unikt, men om man måste välja det finaste är det kanske håret (alla har mycket fint hår ja) det svänger så fint när hon rör sig och passar henne, det är coolt precis som hon själv. Nicos ögonfransar är också sjukligt vackra, dom är långa och naturligt svarta, och det är Idas med för den delen. Ida är ju inte älva som oss andra tre men hon är lika fin ändå. Hon har oftast ganska rufsigt hår, fast ändå tillfixat, lite svårt att förklara, men fint iallafall. Hon har ju alltid lysande ögon och det är fett coolt, ni borde se hur hon ser ut när hon förvandlas, då är det ännu coolare. Ida förvandlas ju till varulv en gång i månaden, fast det är inte riktigt varul, det är som en mild version, jag har aldrig sett henne bli "riktig" varulv, jag vet inte ens om hon kan det. Ida är alltid snabbast och starkast på idrotten i skolan, men det är ju inte så konstigt. Jag lärde mig för flera år sen att inte ha springtävling mot henne, det är inte ens roligt.

Iallafall, vi sitter och äter frukost nu, det är måndag morgon och i helgen var vi bara hemma och chillade. Med tanke på allas färger på vingarna är dom på bra humör, men det märks i stämningen utan att man kollar på vingarna (eller idas ögon). Någon av dom sa nog antagligen nyss ett skämt för alla sitter och skrattar hysteriskt, men jag bara kollar på dom och tänker på vad lycklig jag egentligen är. Jag bor i ett litet hus uppe i ett träd med mina allra bästa vänner och dom bästa "människorna" i hela världen.
"Varför skrattar du inte?" frågar Tilde andfått.
"Jag studerar era fina ansikten" svarar jag och ler och skrattar lite. Fast det var ju sant, jag gjorde ju det.
"Hahah okeeej" skrattar Ida.
Vi sitter och skrattar ett tag till tills jag tar fram min mobil för att kolla vad klockan är.
"Vad är klockan ens?" frågar Nico lite fnissigt.
"Den är 07.33 så vi kanske borde börja gör oss iordning" säger jag och kollar menande mot våra pyjamaser.
"Jarrå" säger Ida, slår ihop händerna och reser sig upp. Hon bär in sin tallrik till köket och jag hör hur hon ställer den i diskmaskinen. Sen kommer hon ut igen till matsalen och springer ihopkupen till sitt rum och när hon kommer dit hör vi hur hon börjar asgarva. Det är härligt att bo här med folk som skrattar mycket, det hade ju inte varit så roligt om alla var fett depressed också gick alla runt som emo:n.
Jag, Tilde och Nico går och ställer in våra tallrikar i diskmaskinen sen fortsätter vi till våra egna rum.
"Idag är det mina tur!" hör jag Nico ropa och sen smäller det lite i en högtalare och någon sekund efter börjar hennes musik dundra i hela huset. Vi har kommit överens om att vi turas om att spela musik på morgonen, i fredags var det jag, i torsdags var det Ida, Tilde i onsdags, osv. Hon slog på Movements, och efter 30 sekunder börjar själva låten och då börjar alla skriksjunga, vi kan den här texten vi. När vi alla har sminkat klart oss och tagit på oss kläder så går vi ut till hallen och tar på oss våra skor. Klockan är inte så mycket så idag kan vi gå till skolan, vissa dagar råkar vi sega jättemycket och då måste vi flyga dit, och Ida springer dårå. Klockan är 5 i och vi börjar 20 över, och det tar ungefär 5 minuter att gå till skolan. Perfekt.