Evelinas liv

Våra föräldrar - kapitel 3

Idag är det torsdag, igår var så pass chill så det är inget att berätta om, förutom att Nico ramlade ner i en lerpöl, och det är ju inte så ofta som hon gör bort sig så och då såg det ut som att hon skulle börja gråta men då kallade Tilde henne för pussy och då skärpte hon till sig och sa;

"Det kan hända alla, även den bästa" och sen gick hon därifrån väldigt rak i ryggen och hakan högt. Jag, Tilde och Ida skrattade asmycket mycket då. Det vart ännu roligare när vi sprang ikapp henne och Tilde sprutade lite mer lera på henne, det var grejer det. Ända tills hon blev alldeles för sur och hotade med att elda på oss. Vi gav oss, dels för att vi skrattade så mycket och dels för att Nico var allvarlig när hon sa så. När hon senare insåg att det var lite töntigt gjort av henne började hon skratta tillsammans med oss. Vi kom lite sent till en lektion på grund av det men, vi har ju inga föräldrar som skäller på oss, så det gör ju inte så mycket. På tal om våra föräldrar, dom är ju döda, allihop. Idas och Nicos föräldrar bodde i den gamla staden, som hette Aradhel, där var det frid och fröjd ända tills människorna upptäckte den. Då skulle dom utrota oss helt, visst dom var älvor och varulvar, så dom borde kunde försvara sig själva, och det gjorde dom ju, på sätt och vis, för det vart ingen levande människa kvar, fast det vara många utav Det överlevde flera älvor och varulvar, men staden, den var helt borta. Människorna hade attackerat den med kärnvapen och det var knappt så man såg backen då det var täckt av stenras och ruiner och allt annat skräp. Detta hände för 8 år sen, då vi gick i ettan. Skolan, som vi fortfarande går på, ligger ganska långt från Aradhel och det var ingen människa som hann se den, och det var tur för alla barn överlevde, eftersom attacken kom mitt på dagen då alla var i skolan. Det älvor och varulvar som överlevt reste till Dorthonion, som då bara var en liten liten by då, för att bygga upp den staden. I den lilla byn Dorthonion bodde redan Tilde. Tilde bodde där med sin mormor och morfar, för hennes föräldrar övergav henne när hon var alldeles nyfödd. Hennes föräldrar lämnade henne för att "gå under jord", bokstavligt talat, dom var ju också jordälvor och offrade sig för någon gammal myt om att bo under jorden. Tilde, Ida, Nico och jag kände redan varandra då, och nu hade varken Ida eller Nico något hem, så dom fick flytta in till Tilde och hennes morföräldrar.

Jag själv, jag bodde i en annan liten by, Carnesîr (flygavstånd till skolan), men jag trivdes inte alls och det var knappt så att mina föräldrar brydde sig. En dag, då jag var i skolan för 6 år sen och mina föräldrar modigt hade tagit sig an uppdraget mot en stor jätte, som bodde nära Carnesîr men helt plötsligt börjat blivit ett hot mot våran by, så miste dom livet, jag fick de meddelandet av en lärare under en svenska-lektion. Jag kommer ihåg att jag knappt grät när hon sa det, det var ju mer som en lättnad för mig faktiskt.

Tildes mormor och morfar erbjöd sitt hus till mig med, det fanns ju gott om sovrum och maten räckte till alla oss. Men sen kom ju den där dagen då dom också dog, och då sörjde vi alla fyra länge. Dom var som riktiga föräldrar för oss, också miste vi dom. Vi fick alltså klara oss helt ensamma, ända från att vi var 10 år, och vi bor fortfarande kvar i det huset, eller trädkoja eller vad man ska kalla det för ((det är huset på bilden)). Dom flesta nuförtiden bor själva eftersom nästan hela våra föräldrars generation dödades av människor. Och förresten, på skolan så finns det några utav människans nyhetstidningar, som jag och mina vänner brukar läsa ibland, och igår och idag har det stått massor om älvor, och "övernaturliga varelser", och om dom finns på riktigt, och flera intervjuer med folk från bion, som vi var på.

Vi stod och läste i tidningarna idag på en av rasterna och någon lektion efter berättade läraren att man inte får åka till människornas värld på ett bra tag. Alla måste hålla sig i Dorthonion, som btw har byggts ihop med Carnesîr så den byn finns inte längre. Bussarna har slutat gå och om man blir påkommen med att försöka åka till människorna så får man böter på jättemycket pengar.