Unpredictable • 5SOS • Michael Clifford PAUSAD

Studenten

Klockan ringer och larmet skär som knivar i dina öron. Du vänder dig om till andra sidan sängen och slår till klockan så den blir tyst. Skola...Ugh.
Efter en stund kliver du upp ur sängen. Du drar på dig ett par jeans och ett linne, tittar dig i spegeln och suckar. Ditt hår är överallt. Du tar din borste och kammar igenom håret, och såklart så fastnar borsten någon gång ibland, men efter några aggressiva tag kommer den loss igen. Du tar lite mascara och sen duger du.
Ingen är hemma så du struntar i frukosten eftersom du inte kan äta frukost direkt när du vaknar. Jahap.. vad ska jag göra nu då? tänker du och tittar på klockan på din mobil. FAN!! Klockan är 08:27 och du skulle vara i aulan 08:10! Du springer till hallen och snubblar nästan över Milo, din katt. Din ny strukna student klänning hänger i hallen så du kastar fort av dig dina kläder och hoppar i den korta vita klänningen. Du springer till tv-rummet för att hämta din studenthatt och lika fort som du sprang dit springer du tillbaka till hallen. Du slänger på dig skorna och flyger ut genom dörren. Cykeln står utanför, som tur är.
Vanligtvis brukar det ta 10 minuter till skolan, men nu tar det 4. I ren panik struntar du i att låsa cykeln och springer istället mot skolans aula. Diskret försöker du att öppna dörren, men den knarrar högt ändå. Många blickar riktas mot dig när du går mot min klass.
Pinsamt.
Din mentor tittar på dig med en sträng blick eftersom du störde avslutningen, men du ignorerar blickarna och viskar "Förlåt." istället, samtidigt som du rör dig till en ledig bänk plats. Du sätter dig och pustar ut. 08:31. Bra. D/B/V, sitter bredvid dig. Du tittar på raden till höger och ser två killar sitta längst ut, som ser ut att vara något år äldre än dig. De viskar något och skrattar när rektorn håller tal. Gissar på att de är här för att de antingen är släkt med någon, eller så är det en vän till dom som tar studenten. Eller så hade de helt enkelt inget bättre för sig.
"Ibland önskar jag att jag bara kunde försvinna." säger du till D/B/V, som har fastnat med sitt tuggummi på kinden efter att hon blåste en för stor bubbla. "Jag håller med." säger hon med massor av trådar i ansiktet, och såklart så kan du inte låta bli att skratta åt henne. Hon börjar skratta hon med men blir avbruten när folk hyssjar henne.
Plötsligt ropar en av killarna, som satt på bänken till höger, med blont och blått hår "SOMMARLOV!" Alla börjar jubla och många rör sig fort mot utgången, för att fira att de sista minuterna av alla skolår är äntligen över. Samma killar går förbi dig och
D/B/V. De fjantar sig lite mot två andra killar som gick i min parallellklass. Den ena av killarna, som gick i min parallellklass och som också har tagit studenten, har brunt hår och har ett asiatiskt utseende, och den andra har en piercing i läppen med blont hår. En av dom som satt på bänken har ganska långt och lockigt hår och han tittar på oss när de går förbi. Du tittar fort bort och hoppas att de inte märkte att du stirrade på dom. När de har gått förbi säger D/B/V "Är det bara jag eller är äldre killar väldig läskiga? Eller ska man säga vuxna för jag gissar på att de är 20 eller nått?" "Fast dom som gick förbi verkar roliga." säger jag med ett litet skratt åt hennes kommentar. "Varför ska du alltid dra dig till de dåliga personerna?" frågar hon. "Det är inte säkert att de är dåliga bara för att de verkar lite omogna. Dessutom så drar jag mig inte bara till dåliga personer för jag är ju vän med dig." säger jag och ler. "Sant." säger hon och ler tillbaka.

Jag säger hejdå till D/B/V när hennes föräldrar möter henne. Du går mot din cykel där du kastade den förut. Din mamma jobbar som vanligt så du blir tyvärr inte mött av massor av kramar, blomsterbuketter och massor av nallar, precis som alla andra får av sina föräldrar. Som tur är ligger cykeln kvar fast att du inte hann att låsa den. Du sätter dig på och börjar trampa hem. Du cyklar över skolgården och en röst ropar, "Hallå! Du!" du ser killen med blont och blått hår ropa på dig. Samma kille som skrek SOMMARLOV!! i kyrkan. Du stannar vid honom och frågar osäkert, "Jag?" "Ja vem annars?" säger han och ler. "Skulle jag kunna få skjuts?" frågar han och sneglar ner på din cykel. "Visst." säger du, men inte så din tveksamhet hörs. "Du kan sätta dig bak om du vill." säger han. "Okej." säger du och kliver av cykeln och sätter dig bak. Han har på sig en vanlig vit t-shirt och ett par svarta jeans. Han har även en piercing i högra ögonbrynet och hål i båda öronen. Han klär faktiskt i det, tänker du för dig själv när han sätter sig på och börjar trampa. "Var det dina vänner som också tog studenten?" frågar du men kommer på dig själv att det måste ha låtit som du stalkar honom, men han borde förstå att alla i kyrkan nu vet vem han är efter hans jubel. "Asså, jag- såg dig och.. dina vänner förut." mumlar du, bara för att försäkra honom om att du inte hade bara spanat in honom. Han skrattar till lite och säger, "Ja det var två av mina närmaste vänner. Och den andra killen jag kom dit med heter Ashton." säger han. "Känner du dom? Luke och Calum?" frågar han efter en stund av tystnad. "Jag känner dom inte, men jag vet vilka de är." säger du, och inser nu att han bor tydligen inte så långt bort från dig, så han stannar vid ditt hus för att gå resten av vägen hem till honom. "Tack." säger han när han lämnar över cykeln. "Ingen orsak." säger du och tar emot cykeln. Han börjar gå, men stannar och vänder sig hastigt, samtidigt som han går baklänges med sakta steg. "Förresten vad heter du?" ropar han. "D/N, du då?" frågar du tillbaka, och försöker att inte skrika allt för högt tillbaka. "Michael." säger han och flinar smått. Du ler tillbaka och ropar, "Hejdå." "Hejdå, ses snart hoppas jag." ropar han och vänder sig om igen, för att fortsätter att gå ner längst med trottoaren. Du ställer cykeln mot husväggen och går in.
Du går till ditt rum och konstigt nog kan du inte sluta att le.