Unpredictable • 5SOS • Michael Clifford PAUSAD

Er lilla soldat

De senaste veckorna har varit som en bergochdalbana. Bråka, älska, förlåta. Men något är annorlunda den här gången. Det är inte ett vanligt bråk om något dumt, som vad ni ska ha till mat och vem som ska betala vad, det här är ännu seriösare.
"Michael, vi kanske behöver en paus från allt det här." säger du med en lite väl hög ton. "Vad ska det betyda, jag älskar dig." svarar han i samma ton. "Men jag är inte säker på om jag gör det." säger du till honom. Han tar ett kliv mot dig och kysser dig med hans händer på din svank. "Säg inte det, du menar det inte." säger han efter kyssen. "Jo det gör jag. Jag måste fundera över mina känslor men... jag vill verkligen inte lämna dig. Kanske om vi bara-" säger du men Michael avbryter dig genom att kyssa dig igen. Han har dig fast omkring hans finger, nästan hypnotiserande. "Nej." säger du och trycker dina händer mot hans bröst för att komma loss. "Vi kan inte fortsätta att avsluta bråk såhär." säger du. "Jo det kan vi." snäpper han till med att säga. "Nej det kan vi inte. Det är inte hälsosamt att lämna saker oavslutade för det kommer alltid ikapp tillslut." säger du lugnare. Han går ifrån dig och exploderar, "Vad fan ska vi göra då? Göra slut? Nej, jag kan fan inte göra det för jag älskar dig." "Jag vet att du gör det," svarar du vilket gör att Michaels reaktion ser ut som om han precis har blivit skjuten i bröstet. "Allt jag säger är bara att jag inte är säker på om vi kommer att ha något kul tillsammans och våra bråka kan sluta ännu värre tillslut." avslutar du din meningen med. "Vem säger att vi ens måste 'komma ut ur detta' över huvudtaget?" säger han en aning bittert. "Mikey, jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet inte vad du vill att jag ska säga. Att jag älskar dig? För jag kan inte säga det om det inte är sant. Vi har förändrats. Mina känslor har förändrats." säger du och försöker inte att gråta. "Jag håller inte med." påstår han. "Jag tycker inte att vi har förändrats. Jag kan inte se hur vi har förändrats och att dina känslor har förändrats om inget annat har." säger han och du bara skakar huvudet åt honom. Spänningen på situationen hänger i luften omkring dig när du försiktigt tar ögonkontakt. Men plötsligt går spänningen av, våra kastande blickar gör att en gnista tänder och våra läppar möts. Dina fingrar hittar hans hår och hans spår går upp och ner för din rygg, lämnar ett spår av eld. Han känner dig mer än vad någon annan gör. Bara han har som en liten karta i sitt huvud över din kropp och känslor, så han vet vad som krävs för att göra dig galen. Han vet dina baksidor och framsidor, nersidor och uppsidor, han vet vart han har satt sina markeringar i ditt huvud och han vet vad som får dig att skratta och gråta. Han har sett dig i de goda och dåliga tiderna och han har alltid en hand att hålla när du behöver det. Hans läppar rör sig mot din hals efter att han har stoppat dig ifrån att gå från situationen och allt går som ett enformigt mönster därifrån. Allt är exakt detsamma, precis som alla andra gånger när ni bråkar. Han försöker att förlåta sig genom att kyssa dig, du kan inte motstå honom och helt plötsligt har ni sopat undan bråket, men som alltid kommer tillbaka.
Det som dödar dig är att du hör Michaels röst muttra tyst, "Jag älskar dig." i ditt öra och du vill inte leda honom på, påminner du dig själv tyst.
Så fort som dina tankar har slutat, drar du av dig tröjan, som du alltid lånar av honom, för du har bestämt dig här och nu. Du lämnar. Kanske inte för alltid, bara för att rensa huvudet och alla dina tankar.
Michael som tror att du vill något helt annat, har nu omfamnat dig och börjar att kyssa din hals, rör sig sakta neråt med både händer och kyssar. Men du sliter dig ur hans famn, går mot sovrummet för att sätta på dig en ny tröja. Han följer efter dig med blicken när du drar din tröja över huvudet och tar din väska som står i garderoben. Du börjar att packa ner några klädesplagg. "Vart ska du?" frågar han förtvivlat och följer efter dig med snabba steg genom lägenheten. "Du vet vart jag ska." svarar du känslolöst. "Du lämnar inte." säger han och du stannar upp för en sekund och tittar på honom. Hans ögon är fyllda med sårighet och du kämpar för att hålla igen. "Michael jag kommer kanske tillbaka, jag måste bara rensa tankarna." säger du och din röst spricker.
"Snälla lämna mig inte. Säg bara vad jag måste göra för att du ska stanna." säger han och står helt hjärtekrossad framför dig. "Snälla, gå inte." Tårar faller redan från hans ögon och några börjar att forma sig i dina. "Jag har bestämt mig och det finns inget du kan göra åt det." säger du och fortsätter att gå mot dörren. "D/N, stop." säger han efter dig och du hejdar dig precis innan du öppnar dörren. "Låt mig bara få fråga dig en sak, jag vet redan svaret men jag måste få höra det en sista gång." Du vänder dig samtidigt som en varm tår rinner ner för kinden. "För det är bara ett svar jag behöver höra och allt annat kan kanske hjälpa mig att förstå allt det här," säger han och drar efter andan innan han tänker fortsätta, "Älskar du mig fortfarande?" Du tittar på honom, ser hur han snart bryter ihop och du håller svaret inne en stund. "Jag vet inte." säger du tillslut tyst, och det är uppenbart att han försöker hålla tillbaka en färsk flod av tårar, så du tar din chans för att gå.