Unpredictable • 5SOS • Michael Clifford PAUSAD

Beside you

Det har varit en rätt ovanlig dag för Michael har varit väldigt 'mys nödig'. Visst, såklart så har han sina dagar när han bara vill slappa med dig och vill ha dig i sina armar. Men han har varit annorlunda idag.
Det är en seg dag för det regnar ute. Sånna här dagar brukar killarna kalla för "en-dag-när-man-inte-gör-ett-skit-dag".
Sedan imorse har han hittat ett sätt att ha sina armar omkring dig, eller sina läppar tryckta mot din kind. Bara någon form av kärlek.
Först tyckte du det var gulligt, men i slutet av dagen har du börjat att bli irriterad.
Michael har myst upp dig vid hans sida under tiden ni lyssnar på regnet som slår mot fönstret. Hans ansikte är begravt vid din nacke, med försiktiga kyssar som kommer spontant då och då. Han drar tummen på ditt skinn, där din tröja inte täcker strax ovanför byxkanten. "Michael..." stönar du försiktigt med en suck samtidigt som du försöker ta dig ur hans armar. Även när han höll om dig hårt, kunde du tillslut komma ur hans grepp. Du vänder dig om mot honom och ser hur han tjurar. Du reser dig och går mot köket men några sekunder efter hör du hur hans fotsteg kommer efter dig. Du rullar ögonen när han sträcker sig efter din hand för att få hålla den. "Älskling, varför lämnar du mig?" frågar han och det var inte meningen att skrika lite tillbaka, "Michael, du har betett dig som ett litet barn hela dagen. Jag vill dejta en mogen kille, inte ett barn." Du trycker dig förbi honom och går till vardagsrummet igen, lägger dig i soffan med dina hörlurar i öronen. Du höjer så du inte hör något annat än din musik. Efter några ögonblick känner du hur du somnar.

Det har gått några timmar innan han bestämmer sig för att väcka dig. Han har inte insett hur klängig han var och du vet att det inte var meningen att göra dig arg. Han ville bara ha en bra dag med dig, speciellt efter att killarna har haft mycket på gång tillsammans de senaste veckorna. Han kände väll att han ville säga förlåt för att inte ha spenderat tid med dig.
Han petar på din kind och säger,
"D/N." Du svara inte men han ser hur dina ögon rör sig. "D/N, kan jag få prata med dig för en sekund?" frågar han. Du flyttar dig lätt åt sidan och låter honom få ligga bredvid dig. Han tog din vink och lägger sig ner för att gosa med dig. Han försäkrar sig om att han inte kväver dig med sin kärlek så han håller bara armarna över hans bröst. Du kikar med ett öga på honom och märker hans oroande blick. "Vad är det för fel?" frågar du. "Jag är ledsen, jag har varit för klängig idag." mumlar han. Du suckar och förstår varför han är orolig. "Förlåt för att jag skällde på dig. Det var inte meningen att bli arg." säger du. Han är på väg att ta undan en hårslinga i ditt ansikte, men stoppar sig själv. Du rynkade på ögonbrynen, för du förstår varför. Så du tar initiativet och lägger din panna mot hans bröst. Han fryser till för ett ögonblick, men lägger sedan armarna omkring dig och uppskattar din omfamnad. Han ger dig en kyss på ditt huvud och säger "Jag bara känner att jag inte har varit närvarande på sistone. Jag förstår att du vill vara med mig, men jag har varit väldigt upptagen med att starta upp vårt nya band med killarna. Så jag tänkte att jag kunde göra det upp för dig. Jag gissar på att jag misslyckades för jag är en misslyckad pojkvän." Du tittar upp på honom och sätter dina läppar mot hans varsamt. "Tänk inte så. Du är inte misslyckad, okej? Du är den bästa pojkvännen jag någonsin har kunnat fått och tänk inget annat." säger du men han suckar och fortsätter "Jag vet inte... Jag menar, jag känner att du kanske kommer bli uttråka på mig eller nått sånt. Eller att du känner att jag inte ger dig någon uppmärksamhet. Jag har aldrig känt så, men det känns som du tänker det. Jag vill bara visa att du är den enda jag bryr mig om. Jag kanske visade det på fel sätt eller-" Du kysser honom igen, men hårdare. När du drar bort läpparna skrattar du till. "Håll tyst och mys." Du borrar ner ditt huvud och flyttar dig närmre honom. Efter några minuter somnar du men precis innan känner du hur han kysser din panna och ler.

"Michael vad gör du?" frågar du när du vaknar upp och ser han sitta på skrivbordsstolen som står lite längre bort från soffan. Han stirrar ut genom fönstret, bär inget annat än boxershorts. "Bara tittar." säger han, tittar snabbt på dig innan han tittar ut igen. "Vad är klockan?" frågar du. "Halv 2." säger han. "På natten?" frågar du med en gäspning. "Ja." säger han. "Har du någonsin vaknat så här tidigt?" frågar du och skrattar till. "Bara för dig." säger han och ler, vänder sig för att möta ditt ansikte. "Kan jag titta på himlen med dig?" säger han och nickar huvudet mot fönstret och du reser dig upp ur soffan, drar på dig skjortan som han hade på sig förut och sätter dig i hans knä. Du sitter här i en lugn tystnad tills du inser att du egentligen inte tittar på något speciellt. "Vad tittar du efter?" frågar du honom. "Stjärnfall." säger han, lägger armarna runt din midja och du lägger mina händer på hans. "Vad ska du önska dig?" frågar du. "Det kan jag inte säga! Då kommer det ju inte gå i uppfyllelse!" säger han och skrattar till. "Men ge mig en ledtråd i alla fall!" säger du, ler, tittar på honom. Han skrattar och säger, "Du." "Va?" frågar du. "Det måste ha och göra med dig." säger han. "Oh verkligen, vad är det?" frågar du envist men lika envist svarar han "Det kan jag inte säga!" "Sjung det då!" säger du samtidigt som idén slog dig. "Jag kan inte sjunga så bra just nu." suckar han. "Men snälla, du är ju en fantastisk sångare." säger du. "Hur vet du det? Du har väll aldrig hört mig sjunga?" frågar han med en förvirrad röst. "Michael...om du inte har märkt det så brukar du gå och sjunga på olika låtar rätt ofta." säger du och ler. Han blir tyst. "Vad säger du om jag spelar en låt som förklarar det och du måste dansa med mig." säger han och flinar. "Det skulle jag kunna leva med." säger du och ler när han tar sin mobil och sätter på en låt. Du ställer dig upp och tar tag i hans händer och drar upp honom. Han går mot dig, lägger armarna omkring dig och jag gör det samma med honom. De första tonerna spelas men du känner inte igen låten. Du inser att det är en låt killarna nyligen har gjort, så du ler, lutar huvudet mot hans bröst och vaggar fram och tillbaka till musiken. De första orden kommer och du hör att det är Calum som sjunger och du blir rätt chockad för han sjunger faktiskt riktigt bra. "Within a minute I was all packed up I've got a ticket to another world. I don't wanna go. I don't wanna go. The silent words are hard to speak. When your thoughts are all I see "Don't ever leave," she said to me. When we both fall asleep underneath the same sky. To the beat of our hearts at the same time. So close but so far away. Can you hear me? She sleeps alone. My heart wants to come home.
I wish I was, I wish I was beside you.
She lies awake. I'm trying to find the words to say. I wish I was, I wish I was beside you." När låten börjar att tystna släpper du honom lite, men inte helt, och tittar upp på honom. "Jag vill inte förstöra vårt moment, men jag är redan bredvid dig." säger du och ler. "Äh håll tyst, det där ögonblicket var nästan gulligt!" säger han. "Äh tyst, det var gulligt!" säger du. "Tills du förstörde det." säger han och skrattar. "Bara för att jag älskar dig." säger du, kramar honom igen. "Älskar du mig?" hör du hur han frågar. "Ja..." säger du tyst, tittar upp ännu en gång och ser hur hans ansiktsuttryck blir lite allvarligt, men ändå inte för mycket. "Okej bra för jag älskar dig med." säger han och kramar om dig. "Jag vet." suckar du tyst. "Jag vill bara påminna dig." säger han och ler, kysser dig och drar dig upp till sovrummet. I mörkret på väg till sängen råkar du dra i tån i sängbenet och du stönar till av smärtan som din tå utskickar. "Se dig för." säger Michael som skrattar åt din klumpighet och som nu leder dig. "Fan!" säger han plötsligt som får dig att skvätta till. "Jävla förbannade sängben." mumlar han och verkar hoppa på ett ben och slänger sig ner i sängen. Du skrattar åt honom och viskar "Ironi." Han försöker låta bli men kan inte motstå från att skratta åt eran gemensamma klumpighet. Du lägger dig bredvid honom och han drar dig nära. Du lägger dina armar omkring honom och lyssnar på hans lugna hjärta som pulserar. Efter en stund frågar du, "Michael?" Inget svar. "Michael?" frågar du igen och sätter dig upp lite. Hans grepp om dig lossnar och du kan inte se honom på grund av mörkret i rummet, men förstår att han sover. Du ler för dig själv, lägger dig ner igen på hans arm som omfamnar dig löst och du lägger armen över hans revben. Du ligger bredvid honom och tusen tankar flyger genom ditt huvud. Men en tanke sitter kvar mer än de andra. Du ska alltid finnas vid hans sida. Oavsett vad.