Unpredictable • 5SOS • Michael Clifford PAUSAD

She looks so perfect

Det har gått tre veckor, tre veckor av ensamhet förutom att du bor hos din mamma igen för ett tag. Även om du trodde att det här var det du ville, kan du inte låta bli att känna som det är fel. Men du står fortfarande fast vid ditt beslut. Det är vakna upp meddelandet du behöver.
Men nu står du här för att du inte står ut längre, utanför dörren som du inte har sett på länge, bara synen av den ger tillbaka minnena om bråk efter bråk. Men den ger även tillbaka minnena om när Michael kämpade för att få upp dörren för han hade bråttom om att dra med dig in och se på nån gamer sak på tvn. När du hade varit ute med D/B/V en gång och var på väg hem efter en lång dag öppnade han dörren precis när du tänkte göra det samma, så du fick dörren rakt på dig och återigen fick Michael bråttom med att få in dig i lägenheten med massor av filtar, mys och lite skratt som förlåtelse. Du kan inte riktigt förstå hur en dörr kan ge så många minnen.
Hursomhelst, du knackar på dörren med en skakig hand och med hjärtat som gör dubbelvolter i bröstkorgen, så det nästan värker i hela ryggraden. Du hör hur låset öppnas från andra sidan och handtaget åker ner. Dörren öppnas och du tittar på personen som står framför dig. Den personen som har gett dig alla minnen, både bra och dåliga.
Han ser ut som en enda röra, hans hår pekar åt alla möjliga håll, som om han har sovit i en evighet. Hans blodsprängda ögon gör så hans gröna ögon nästan försvinner och svarta påsarna har bildats under hans så kallade gröna ögon. Han har på sig en gammal T-shirt och ett par svarta mjukisbyxor, med ett hål på det vänstra knät. "D/N." stammar han nästan, som om han inte kan tro sina ögon. "Hej." svarar du, med ett litet litet leende.
"V-vad gör du här?" frågar han och snabbt försöker han fixa till håret. "Jag kommer tillbaka." säger du med ett litet större leende. Att se hur hans ansikte lyser upp är det bästa du har sett på länge, det skickar ut en känsla av glädje och extas genom hela dig på en och samma gång. "Menar du det?" frågar han och ser rätt känslosam ut. "Ja." säger du. "Jag gick genom helvetet utan dig." säger han och skrattar tyst för sig själv. "Jag med." säger du och ditt leende är fullt igen. "Bara en sekund, jag måste plocka ihop lite." säger han och stänger dörren för en sekund och när den öppnas igen är det lite mindre stökigt än vad det var innan. Du följer efter honom in och han sätter sig på soffan och du gör detsamma, utan att någon av et vet vad ni ska säga. Det ligger pizzakartonger bredvid soffan, hans speldosa ligger på tv-bordet och det ligger även kläder lite här och där. "Så är vi tillsammans igen?" frågar han efter en lång stund av tystnad. "Mm." säger du som svar. Det blir tyst igen och det verkar som han inte riktigt vet vad han ska göra. Men tillslut ställer han sig upp för att plocka bort alla pizzakartonger. Du reser dig också och följer efter honom till köksön när han trycker ner kartongerna i soporna. Du hoppar upp på köksön och nu märker han att du följde efter honom. Han stänger luckan till soporna och går mot dig, ställer sig mellan dina ben och lyfter ner dig så du står framför honom. Han kramar om dig och myser ner huvudet vid din axel och hår. "Förlåt." mumlar han vid ditt öra och plötsligt har minnen av era bråk försvunnit och du är redo för att skapa nya minnen med honom. Bra minnen.

-x-

Ni sitter inne på Espresso House och de andra killarna är med oss. Deras nya låt, She looks so perfect, har verkligen blivit populär i olika länder, enda sen de släppte låten och musikvideon och du är verkligen glad för deras skull. De har varit på flera intervjuer och har fått spelar sina låtar live i radio. Så det har hänt mer och mer att tjejer kommer fram till killarna för att få autografer och för att ta kort.
"Jag kom på att vi är verkligen skyldiga dig en stor tjänst för att du fick tillbaka vår sociala Michael." säger Ashton som tar upp det som hände för en månad sen och tar en klunk av sitt kaffe. "Fast det vara ju ändå mitt fel att han blev osocial. Så vi är kvitt." säger du. De andra säger inget, istället tittar de på alla människor som går förbi ute på gatan. "Du ska få hör en låt vi har skrivit sen." säger Calum tillslut. "När gjorde ni en ny låt?" frågar du som inte har märkt några spår på nya låtar i lägenheten. Vanligtvis brukar det stå låttexter överallt hemma, t.ex. på mjölkpaketen, toarullar och en gång med mitt läppstift på badrumsspegeln. "Vi började att skriva på den för ett tag sen fast vi har inte blivit klara med den förens nu." säger Luke. Du tittar på Michael och hans nu helt blonda hår, som var blont med svart lugg innan och innan det var det rött. Han tittar, flinar mot dig men säger inget. Du tittar bort och efter en stund känner du hans hand under bordet mot ditt lår. Du skvätter till och drar nästan upp knät så det slår i bordet, men hejdar dig precis innan olyckan är skedd. Han flinar och låter handen glida ner mot ditt innerlår, utan att de andra märker något, och du rodnar. Han skrattar till tyst och drar tillbaka handen och du kan verkligen inte titta honom i ögonen nu. "Ska vi gå?" säger han och drar på sig sin jeansjacka. De andra vaknar till när Michael ställer sig upp. De tar sina muggar och går mot utgången. Du ställer dig upp, drar ner din svarta tajta kjol och går också mot utgången. "Vad var det där bra för?" frågar du Michael innan ni går ut till de andra. "Jag ville bara se dig rodna för du är ju så söt när du gör det." säger han och flinar mot dig. Du skrattar till och blir ännu mer generad. Han tar tag runt din midja och drar dig mot honom när ni går mot hans lägenhet igen och under tiden ni går, flyttar han ner handen till din svank.
Luke och Michael tävlar om vem som kan komma upp fortast för trapporna i trapphuset. Michael vann för han tryckte ner Luke precis vid de sista stegen. Andfådd, letar Michael efter nyckeln i hans fickor men kan inte hitta dom. Du tolkar hans min som säger att han tror han har tappat dom, men han vill inte erkänna det, så du låter honom fortsätta leta. "Kom igen, Mikey!" säger Ashton otåligt. "Håll tyst." säger han och fortfarande letar i varenda ficka han kan hitta. "Du Michael? Du tror inte du har glömt nått?" frågar du, med nyckelknippan om ditt finger. Han flyttar upp blicken mot dig och himlar med ögonen. "Tack." suckar han när han tar nycklarna ifrån dig. "Du får lära dig att ta ned nycklarna." påpekar du när ni kliver in i lägenheten. Michael går till sina högtalare för att koppla upp mobilen till dom. Han sätter på låten de har spelat in i studion, och de första orden börjar med att Calum sjunger.
"I drove by all the places we used to hang out getting wasted. I thought about our last kiss, how it felt, the way you tasted. And even though your friends tell me you're doing fine.
Are you somewhere feeling lonely even though he's right beside you?
When he says those words that hurt you, do you read the ones I wrote you?
Sometimes I start to wonder, was it just a lie? If what we had was real, how could you be fine?
'Cause I'm not fine at all."
Sen börjar Luke att sjunga,
"I remember the day you told me you were leaving. I remember the make-up running down your face. And the dreams you left behind you didn't need them. Like every single wish we ever made. I wish that I could wake up with amnesia. And forget about the stupid little things. Like the way it felt to fall asleep next to you. And the memories I never can escape.
'Cause I'm not fine at all."
När låten slutar säger Luke, "Det var faktiskt Michael som skrev det mesta av låten." "Faktiskt?!" frågar Michael en aning förolämpat. Nu inser du att låten handlar om när du lämnade honom. Du blir tårögt för nu inser du hur dåligt han mådde då. Oavsett att det hände för en månad sen bryr du dig fortfarande. Du kramar om Michael och han kramar, förvirrat och förvånat tillbaka. "Vad har jag gjort nu då?" frågar han när du ger honom en kyss. "Inget. Jag är bara så glad att jag har dig." säger du och släpper honom. "Och jag är glad att jag har dig." säger Ashton och klappar Luke på ryggen. Luke tittar på honom med stora ögon och Calum utbrister "Jag då?!"