Unpredictable • 5SOS • Michael Clifford PAUSAD

Amnesia

Du vet inte hur, men Michael har nått magiskt sätt att övertyga människor på, speciellt på att övertyga din mamma till att låta dig flytta in hos honom. Hon skrek på dig och var arg över att tanken ens hade slagit dig.
Michael var i tv-rummet när tredje världskriget bröt ut i köket mellan dig och din mamma. Rasandes gick du till Michael som försökte göra allt för att lugna ner dig. Han tittade på dig, sen ut mot köket, tog ett litet andetag och gick dit blicken pekade. Du hörde inte din mamma skrika på honom, inte heller en högljudd Michael. Tysta röster hörde du. En kvart gick och han kom tillbaka, kysser dig, tittar på dig och säger, "Hon gick med på det." När han sa orden förstod du inget. "Men-jag-du-hur?!" stammar du och han bara flinar åt dig. "Det spelar ingen roll." sa han, tog tag i dina händer, drog dig mot hans bröst när du mumlade massa ord. Du blev tyst och du undrar än vad han egentligen sa till din mamma som fick henne att ändra sig.

-x-

Calum, Luke, Ashton och Michael hjälper dig att flytta in de få sakerna du hade på ditt rum till Michaels lägenhet. Luke, bär en låda med dina kläder i, och givetvis så snubblar han när det bara är några ynka steg kvar. Han tappar lådan, som rullar ner för alla trappsteg han har kämpat sig upp för, men som tur är så stoppade Michael den. "Luke!!" säger du argt och panikartat för många av dina kläder ligger nu utspridda över trappstegen. Calum och Ashton, som gick bakom Luke, stelnar till där de står för att inte trampa på kläderna. De börjar såklart att fnissa till när Michael håller upp dina trosor på pekfingret. "Uhm.. Dom tar jag.." säger han, flinar och trycker ner trosorna i hans jackficka. Du, som är helt generad, börjar att plocka ner kläderna fortare för att de inte ska se mera av dina underkläder.

Just nu står du utanför dörren och letar efter nyckeln i din väska, när du hittar den låser du upp och kliver in. Du suckar när du ställer ner din väska och stänger dörren efter dig. Du är utmattad. Du har precis varit hemma hos din mamma, och som vanligt slutar det med bråk varje gång du är i samma rum som henne.
Du går till badrummet, tar ur snodden och låter ditt hår falla ner. Osäkerhet sköljs över dig när du ser på dig själv i spegeln. Varför valde Michael mig när han kan få vilken tjej han vill? T.ex. perfekta Jessica som alla älskar... Jag är rätt säker på att han bara tyckte synd om mig, tänker du för dig själv. Din mobil vibrera i bakfickan. Ett sms från Michael.

21:27 Mikey <3
Förlåt kommer att bli några minuter sen. Jag ska ge igen någon gång. Älskar dig xx

Toppen. Han kommer inte hem förens senare. Du hade hoppats på att han skulle komma hem snart och få dig att må bättre.
Dina mage börjar att låta som en döende val, men du tänker, Varför är du ens hungrig? Kan du inte se hur tjock du är? Nej! Sluta. Du tittar på din mage, som dina ögon tycker ser tjock ut, men egentligen är du rätt 'normal' smal. Dina tankar säger dig fel saker ibland, och oftast tror du dom. Du tittar in i spegeln, in i dina egna ögon. Utbrändhet ser du.
Du känner hur en salt tår når din mun, en till, och en till. De slutar inte att falla nu. Du öppnar badrumsskåpet och ser den. Michaels rakhyvel.
Nej. Sluta. Du har aldrig gjort det förr, så varför förstöra allt nu? tänker du men dina dåliga tankar slukar dig. Hyveln skär genom skinnet, ser hur blodet spiller ut över din arm och ner i handfatet, känner hur smärtan försvinner, ersätter det med dina mardrömstankar. Ett litet snitt här, ett litet snitt där... ingen skulle märka.
Du tvättar din arm med kallt vatten för att det ska sluta att blöda. Du går till sovrummet, till byrålådan. Aldrig att du skulle vara klädd med korta ärmar nu. Du försöker att tvinga på dig ett leende, är framgångs fylld med det. Du har tränat mycket på det, baserat på alla dina smågräl med din mamma och den lidande saknaden efter din pappa. Hon är lika utbränd som dig. Jobbar sena kvällar, försörja en hopplös tonåring, själv. Saknaden av din pappa är obeskrivbar, men tyvärr är din mammas saknad väldigt stor. Dessutom har allt blivit värre idag för ni har fått reda på att din pappa kommer hem ännu senare än planerat. Han måste vara kvar för att försvara främmande människor i krig, och just nu skulle du göra vad som helst för att få träffa honom.
Din mamma tar ut saknaden och oroligheten, om att han ska må bra, på dig och du suger åt dig allt som en magnet. Allt skrot du suger åt dig sätter sig fast runt hjärtat och drar ner dig, får dig att känna dig tusen gånger tyngre.
Du hör hur dörren öppnas. Du går fort till nattduksbordet, tar boken och lägger dig i sängen och försöker se upptagen ut. Du hör hur fotsteg kommer mot rummet. Precis när du ser Michaels ansikte säger du, "Hej Mi-" "Sluta." avbryter han dig. "Va?" frågar du. "Hur kunde du?" frågar han, vänder sig om, hans blodsprängda ögon stirrar på dig. Ledsamhet och ilska fyller dom. "Hur kunde jag vadå?" frågar du så lugnt du kan, nu ståendes. Tårar börjar att fylla dina ögon igen. "Försök inte att låtsas som om du inte vet vad jag pratar om, det är över hela min Twitter." säger han. "Michael, jag vet verkligen inte va-". Du slutar att prata när han räcker över sin mobil till dig. Som visar en bild på dig och en kille, som du har ingen aning om vem det är, "kyssandes" och det är helt uppenbart photoshopat, för du går ALDRIG utanför dörren om du inte ska till D/B/V eller din mamma. "Det är-" börjar du att säga men han avbryter dig "Sant, eller hur? Jag fan vet det." Skrikandes. Du har aldrig sett Michael såhär. Eller jo, då när han blev rasande på Jessica på den där festen. Såklart har ni smågrälat, men aldrig bråkat på riktigt och ni har aldrig kommit till den punkten när ni skriker på varandra. Du är helt klar med att vara lugn. "Kan du inte se att det är amatör photoshopat Michael?! Om jag skulle tro på alla rykten om dig som jag har hört skulle vi ha sånna här bråka varje jävla dag!!" skriker du tillbaka till honom. Eftersom han skrek förut, tänker du inte stå här som en idiot. Hans ansiktsuttryck mjuknar för han inser att du har rätt. "D/N, jag-" börjar han men nu är det din tur att avbryta honom. "Spara det Michael." säger du och stormar kallt förbi honom. Smäller igen badrumsdörren och låser dörren efter dig. Du låter dig själv falla ner till golvet, med Michaels rakhyvel i handen igen. Du låter den kalla mettall biten glida över armen och blodet sprider sig som ett virus ut över din arm. Du kan höra Michael från andra sidan dörren, ber om att få komma in.
Allt går åt helvete idag.
Bråk med kvinnan som ska vara din så kallade mamma och du får reda på att pappa kommer att stanna kvar i ett främmande land ännu längre. Du hade förväntat dig din fantastiska pojkvän skulle komma hem så han kunde få dig att må bättre, men istället, nått jävla ryckte förstörde allt. Du skär igen, dina tårar och blodet blandas. Plötsligt slänger Michael upp dörren. Du kan höra honom flämta och skrika ditt namn. Fort rycker han till sig en handduk och böjer sig ner till dig, tar hyveln ifrån dig och drar upp dig i hans knä med hans armar omkring dig. "Förlåt förlåt förlåt. Det var inte meningen att skrika på dig och få dig att må dåligt. Jag är så ledsen." säger han och tårar rinner ner från hans kinder när han försiktigt att göra rent dina sår. Du tittar upp på honom och ser att han verkligen är ledsen för det han hade gjort, för Michael gråter ALDRIG. Han skulle inte ens gråta om han skadade sig riktigt ordentligt.
Han bara drar dig mot hans bröst och fortsätter att trösta fig. Du mumlar ett skakigt "Jag älskar dig." efter att placera ett mjukt hack mot hans bröst. "Jag älskar dig med." säger han och drar dig närmare honom, får dig att gnälla av smärta för han pressar dina armar mot hans mage. "Förlåt är du... vänta." säger han och avbryter sin egna mening. Han tar dina armar och lyfter upp tröjärmen, ser de få såren du gjorde innan han kom hem. "Herregud... är det på grund av mig?" frågar han, oroande och chockad. Ännu mera tårar fyller hans ögon. "Nej. Jag har verkligen haft en dålig dag för jag hade ett gräl med mamma förut och pappa kommer hem senare än vad vi trodde. Jag väntade på att du skulle komma hem och det är inte ditt fel att du var sen och-" säger du men blir avbruten av Michaels läppar mot dina. Han kysser dig passionerat och kärleksfullt. "Du får prata med din mamma om att hon inte kan ta ut allt på dig. Jag är ledsen men ni kommer ingenstans om ni bara tjafsar om allt och inget." viskar han. Du börjar att känna dig trött, men du vill inte lämna honom själv. "Kom igen, vi går och lägger oss." säger han, märker din trötthet. Han bär upp dig i brudstil, du har dina armar löst om hans nacke och han går till en sida av sängen, placerar dig försiktigt på sängen. Du vänder dig till rätta, ser varenda rörelse han gör. Du känner snart hur madrassen sjunker ner på den andra sidan, och snart känner du två starka armar omkring din midja. Det här är första gången ni sover ihop. Han har annars sovit på soffan för ni, du, ville inte tvinga er på saker för fort. Du menar, att flytta ihop är ett riktigt stort steg och sova ihop kunde vänta ett litet tag. Men just nu ångrar du dig att du sa emot då.
Michael placerar huvudet mot din axel. Efter några korta kyssar mot din hals säger han. "D/N?" "Ja?" frågar du. "Jag vill bara att du ska veta att du är fantastiskt och jag kommer att hjälpa dig genom allt och jag kommer alltid att finnas hos dig om du behöver prata." "Tack." säger du och din röst spricker lite för hans ord betyder verkligen allt nu. Han drar dig ännu närmre, om det ens är möjligt, och börjar att dra figurer med hans tumme på ditt höftben. "Jag önskar att jag kunde vakna upp med minnesförlust och glömma alla dumma småsaker." säger du. Han är tyst en liten stund men säger sen "Jag vill inte förstöra stämningen eller så men... den meningen skulle passa rätt bra i en låt." Du kan inte låta bli att skratta åt hans kommentar men samtidigt suckar du hopplöst åt honom. "Förlåt. Jag ska inte förstöra ögonblicket." säger han och skrattar tyst men efter en stund av tystnad säger han "D/N?" lågt. "Mm?" mumlar du lågt tillbaka, nästan sovandes. "Stanna med mig? Typ, för alltid?" viskar han. "För alltid." säger du, vänder dig om och kramar om hans midja, myser ner huvudet vid hans bröst och somnar.