Haito och miko i Pokémon 2 Min framtid är med dig!

Klara till söta Bill 5/5

Även om han presenterade sig som en ofarlig Pokemon-forskare som är nöjd med att bara se en sällsynt Pokémon, är han allt annat än. Hans desperation för dem kan inte förnekas. • Till: Misa "Hej, det Misa 🔥 Fire! Celio hade inget annat än beröm för din kompis Hörsel som gör mig lycklig. När du fångar några sällsynta Pokémon, kom visa mig, okej? Löfte!" Och 😉 Oroa dig inte "Din bärbara dator är säker med mig!" Vad hände verkligen när Bonnie spelade matchmaker. AU: 🍵 Teashipping Bill x Misa. • Även om Bonnie tycker att hennes vän Bills blyghet är ganska söt, irriterar det henne mest. Han är hennes vän, borde han inte vara mycket mer säker och utåtriktad? Bill: 'Uh. Tänk om "Mitt rykte som en icke-skadlig Pokemon-forskare!?" Tänk om hon tänkte vad en tråkig nörd jag är?! " Jag - jag hörde från n hon gillade coola killar. 'Serena:' 🤫 Håll käften nörd?! 'Hon gillar inte dig?!' Vad hände faktiskt: Misa och Zoruak vände sig och sprang.idiot.idiot !! Hur kan någon vara så dum? !! Den dunkande takten i deras fotspår sjönk dem djupare in i skogen, där de inte visste, men de fortsatte att springa tills de var söta tunga dofterna, utan att ta hand om det var och ta bort. Marken, tills du pressade dig upp på knäna och sedan stannade och kollapsade och bröt ner gråtande. Hennes / deras feromoner. De borde ha vetat. De borde ha varit beredda på det. De borde ha haft en ledtråd om att en varelse som släppte gift när den hotades skulle släppa något annat när det var upphetsat, förutom att hon bara var en dum liten idiot som inte ens tillhörde den biologiska avdelningen på grund av att det var en lugn till den säkerhet som en vånig väg, som en stilig varmodig, som inte hade någon annan. Vem skulle inte ens vilja vara deras / hennes vän längre - Bill: "Där ya -!" Zoruak och Misa!? 'En figur kollapsade på knäna framför dig med en dunk och innan de kunde slå upp kastade de armarna runt dem. "Tack och lov ... Åh, tack och lov, jag trodde att du är -!" ... De stirrade, obegripligt, vid den tår-suddiga skogen över Bills axel. "Vad ...?" De försökte dra sig tillbaka, försökte titta på honom, men han pressade bara hårdare och drog hon / henne / deras delade Pokémon-partner spolade mot honom. "Yer fotavtryck var orange," fortsatte han och begravde ansiktet i hennes nacke, vilket fick henne att skaka när hans andetag och läppar pressade in i hennes hud. "Jag är så glad att jag hittade" dig. "
'Jag. 'Hans bröstkorg höjde försiktigt mot dem när han pandade, antagligen från att springa, men ... hoppet som väl upp i ditt hjärta vred till smärta på ett ögonblick. Men även då kunde du inte släppa taget. Även då låter de bara deras nederlag släppa sitt eget ansikte på hans axel för att vila. "Det är feromoner, Bill." Det var knappt till och med en viskning, andad ut direkt i örat, läppar stickande från närhet av det. Men att tala något högre skulle ha låtit dina skrik bryta igenom. "Den orange pollen. Det är ... det är därför du känner så här." "Hm?". De kunde känna att hans kind gnuglade mot deras, hans näsa, när han vände sig något för att titta på dem. Det var så bra. Det var allt hon någonsin ville ha, men ... "Åh," sa han och drog tillbaka. De kunde se honom nu. Det lockiga huvudet tappade när han tittade sorgligt in i hans knä. Den verkligt lätta beröringen av hans händer vilande på henne skulle göra det, När hennes händer fortfarande rörde hans sidor. Pangen kände de när han tittade upp på henne med sorgliga ögon, ansikte spolade av skam. "Så då ... du inte ..." Han andades tungt och släppte ansiktet igen. "Du gillar inte mig, gör du?" Senerna sa att du hatar mig ?! 'I min / vår barndom ville jag bara vara din bästa vän men din mamma låter oss inte vara vänner.' Så det var jag hur räddade dig och Dratini men med din hjälp utanför. '' Naturligtvis jag -! ' Bills huvud blev förvånad. Hon blev förvånad över Shershelf - hon hade ingen aning om att dessa ord skulle spricka ut ur hon och så högt. Men nu när de hade gjort det, fann hon resten tumla ut, talade nästan utan att tänka, hon var så konsumerad av synen på Bills ögon växte bredare och bredare när han tittade in i henne. "Jag har velat dig så länge, okej? Det är det jag - jag har det, Med dig, jag - det är därför jag kom på denna resa med dig, din idiot! Får du verkligen inte - får du verkligen inte det?!" Kyssen fortsatte länge. Så länge kändes det som en dröm. Så länge kände hon sig lutad. Förmodligen för att - en teori som stöds av de chockerande höga gasp som hon båda släppte ut när kyssen äntligen brast upp - hon glömde att andas. En stund satt hon bara där och pustade hårt, höll fast vid varandra för att få stöd, kvävade skrattande och tryckte på henne's

panna tillsammans som det heta, där hon inte klysade i varandra. Bill slutligen väsnade, ansiktet svävar precis ovanför hennes skurkar, fingrarna stramar på överarmarna, "Jag kan inte säga som jag visste hela tiden eller kände det på samma sätt eller ingenting", men ... Jag är säker på att det är på något sätt. " Plötsligt skakade hans axlar av fnissar, huvudet doppade ner. "En 'jag skulle inte' zactly tänka på allt detta igen. ' Hon skrattade också. Och hon fortsatte att le när hon halkade handen upp på baksidan av hans nacke, fingrarna snubblade i den tjocka massan av lockigt hår när han först tittade upp i överraskning och sedan med ett svarande flin. "Utan pollen nästa gång. Hon frågade romantiskt, kysste han henne igen.