Oups ! Cette image n'est pas conforme à nos directives de contenu. Afin de continuer la publication, veuillez la retirer ou mettre en ligne une autre image.
är ni två okej?!" frågade Bill henne och hennes Pokémon frenetiskt under en kort ögonblicks ögonkontakt. Hans ansikte var så nära deras att Misa och Raichu inte litade på att de skulle svara med sina munnar så hon knep ihop läpparna och nickade.
Fingrar bollade till knytnävar runt tyget på henne's ickefinklännig.
Oups ! Cette image n'est pas conforme à nos directives de contenu. Afin de continuer la publication, veuillez la retirer ou mettre en ligne une autre image.
Då gled Bill igen, och det betydde en skarp bogserbåt på hennes festklänning och Bills ansikte på hennes bröst (och hans lockiga hår på Misas ansikte) på en gång och han började spruta som en katt och den här gången blev hon inte rädd men låt honom sprida i hennes platta tioåriga flickas bröst. Då slängde Bills händer in i väggen på vardera sidan av henne och han höll sig upp och andades högt. Sedan började hon glida och Bill flyttade automatiskt för att fånga Misa, vilket han gjorde genom att slå in henne och slänga henne platt mot väggen. En paus. Sedan med händerna fast grepp om hans handtag och hennes bundna lika tätt runt hans skjorta krage, började hon försiktigt räta ut benen och gled långsamt uppför väggen tills de båda stod helt (men inte fast). "Jag är ledsen, ledsen!". Bill gispade, hans ögon dartade fram och tillbaka, hans huvud ryckte också runt och sökte frustrerande i det svaga ljuset. "Kan inte tro att jag - av alla fattiga - vad är jag - vad ska jag -?!" Han pressade in i dig igen, och du kunde höra hans nävar klamra sig runt vad han höll. Hans andning var hög och trasig - och började ta fart. "Anteckningen?!" Snälla 🥺 Låt inte din stress förvandla dig till en fluga så ta det lugnt nu?! Hon sa strikt och skarpt och förskräckt 😮 och rädd. Detta skrämde henne. Bills stress var alltid rationell, intelligent. Han kanske knäpps eller svär, men hans sinne var alltid på och försökte lösa problemet. Det heta andetaget mot hennes hud, svetten hon nästan kunde känna genom luften - det var en annan räkning. Nästan primal. "—Worse'n förra gången -" En kvävd stön flydde när hans huvud föll tillbaka mot hennes bröst, som om han inte kunde hålla det längre. "- Klar slut på luften - kommer att bli slut på luften -" "Räkningen!". Hon och Raichu slängde händerna / tassarna mot kinderna och tvingade hans ansikte upp. Båda rörelserna blev mer våldsamma än partneren Pokémon och hans tränare hade tänkt, men de började få panik nu också. Men de stampade ner det när Bill stirrade på dem, med ögon och halta och försökte tänka på något att säga. Sedan rodnade han. Med hans ansikte i skugga kunde hon knappt se det, men Misa kunde känna värmen och sedan svetten (hans eller hennes?) Genom båda handflatorna. Och plötsligt kände själva luften runt henne laddad. Sedan hörde hon ett slag och en röst som kom under dem från sin avlidne familjs fyllda taxidermi, deras döda hund började röra sig och öppnade huvudet och munnen sa, hej! god kväll. ' och hoppade närmare dem. De luktar och luktar som gammal taxidermihund. MISA: "N- Nice Doggie Dead Stuffed Thing?!" Snälla bita oss inte! "Du skulle vara död?! Du var så angelägen om att vara död nu! ! ' Åh kära min herre ?! ' Bara min otur antar jag. "Åh man!". Och obehag i dina trånga positioner blev outhärdliga, obeskrivligt sensuella. Bill svalde högt, ögonen dartade runt igen, den här gången fladdrade upp och ner i dina trassliga kroppar. Du skiftade självmedvetet, men det framkallade bara ett skämt eftersom något olika delar av dig pressades samman på något olika sätt. "Um," babbade Bill, rodnade hårdare mot hennes händer, ett ben började glida medvetet eller omedvetet mellan hennes, "l-l-lyssnar ... H-hej, jag ..." "D-Vill du att jag ska släppa Bill?" Och "ignorera" vad som just hände?! "Precis framför dina ögon och mina? Även om hans uttryck förblev känsligt, kuppade händerna ditt fast. Sedan tappade han balansen igen, och hans kropp smällde hårt mot henne tills han hade lyckats ta tag i ett av sina vägghandtag igen. Sakura; "Frihet!?!" Jag lever ?! ' Nej! N-Nej, nej, aldrig! "Även om hans uttryck förblev känsligt, smällde händerna fast över ditt. Sedan tappade han balansen igen, och hans kropp smällde hårt mot henne tills han hade lyckats ta tag i ett av hans vägghandtag igen. Den andra handen förblev knuten mot hans varma, släta kind, vaggade det desperat. Menar - snälla - snälla - ah -" hans bruna ögon flickade ner sin kropp. Nu rodnade du minst lika hårt som han var. Japp, det är Jes' - um, det är K-kinda distractin' - när det betyder, ah - ah - det känns bra och allt, men - jag - jag vet inte vad det är - "och då kom han ihåg, och hans ansikte förvrängdes till panik igen. "Vad är jag -?! W-vi har inte mycket tid -! Har inte mycket luft -! " Andningen snabbare igen och tittar vilt - "Stopp!" Till hennes överraskning gjorde han det. Bara stirrade på henne som en stantler i strålkastarna och räckte ut en hand för Sakura för att hindra henne från att tumla över golvet. "Andas," sa hon fast och sväljer ner hennes förlägenhet och rädsla, försökte vara säker och praktisk och försökte vara den räkning hon var van vid att ha i dessa situationer. "Genom din näsa. In - i genom näsan så hårt du kan. Sluta nu. Håll det! "Han följde efter utan att fråga, handen fortfarande pressad mot hennes, bröt aldrig ögonkontakten. Tills han började darra, och hon insåg med en början att det hade gått för länge. "Släpp ut det!" 🔥 Eld halvspade. " Nu! "
