𝐡𝐚𝐧 ᵈᵃⁿᵗᵉ ˡⁱⁿᵈʰᵉ

ʜᴀɴ 𝘱𝘳𝘢𝘵𝘢𝘳 𝘮𝘦𝘥 𝘮𝘪𝘨

Kʟᴀʀᴀ♐︎

"Linus?"
Jag knackar på hans dörr och hör han mumla på andra sidan. Jag trycker upp dörren och ser han ligga i sängen med mobilen över ansiktet.

"Vänta Klara."
Jag rynkar ihop ögonbrynen men blir tyst när jag hör en tjej börja prata från hans mobil.

"Vem fuck är Klara?"
Hör jag tjejen irriterat prata. Linus börjar flina och skrattar till över hur sur tjejen blir. Jag himlar med ögonen och går fram till hans säng och visar mig för tjejen.

Hon ger mig en suspekt blick.
"Hej. Jag är hans tvillingsyrra om du inte ser dig. Hejdå."
Säger jag och klickar henne. Linus vrider huvudet mot mig och flinar stort.

"Wow. Varför så arg?"
Skrattar han.

"Jag är inte arg."

"Aa du ville något?"

"Ja jag undrar om festen i helgen. Hur många ska hit?"
Frågar jag och drar min vänstra hand genom mitt hår. Linus lägger huvudet ner på hans kudde och kollar upp mot taket.

"Jag tror minst femtio men antagligen mer."

Jag nickar långsamt och ska precis gå ut ur hans rum när Linus tar tag i min arm och vänder mig om.
"Ja?"

"Klara du berättar väl för mig om de är något?"

"Ja jag lovar."

"Bra. Nu kan du gå."
Jag fnissar och går ut ur hans rum.

༺༻

"Linus jag går ut och springer!"
Linus kommer ut ur sitt rum med bara mjukisbyxor på sig och ger mig en tumme upp. Jag lossas att spy när jag ser honom utan tröja och han pekar finger mot mig.

Jag går ut ur huset och sätter i mina hörlurar i öronen. Jag vet inte hur länge jag sprang men tillslut var jag framme med Ica och bestämde mig för att köpa något att dricka.

Jag kollar omkring mig och ser massor av ungdomar och par som står och pratar med varann. Jag ville ut därifrån snabbt så jag tog en Loka och gick mot kassan.

"Aj."
Någon tar tag i min arm och drar mig bakom hyllorna. Jag blundar först för jag inte alls visste vem som tog tag i mig.

"Du kan kolla."
Jag kände igen den rösten direkt. Dante. Vem annars tar tag i min arm? Han gör allt för att kunna prata med mig. Han vill ju aldrig förstå att jag inte vill prata med honom.

"Vad vill du?"
Säger jag trött och kollar bakom honom. Om Linus kompisar ser oss kommer Dante dö och jag kommer bli slaktad. Och om Oliver ser oss, då kommer han krossas och jag med.

"Jag behöver prata med dig."

"Dante vad är de du inte förstår? Jag vill inte prata med dig. Ärligt."

"Men snälla. Låt mig prata."

Jag nickar och låter han fortsätta.
"Jag har saknat dig. Jag förstod inte där och då att jag skulle sakna dig så mycket."

"Okej?"

"Klara."
Säger han och biter sig själv i läppen.

"Ja. Okej du har saknat mig. Men vet du vad du gjorde? Du lämnade mig för en resa. En flytt. Du förstörde mig. Du valde något litet över din bästavän och flickvän. Jag kan inte förlåta dig. Aldrig."
Säger jag och vänder mig om och springer iväg mot kassan.

De han nog inte fattar är att han krossar mig mer av att försöka få kontakt med mig. När ska han fatta att jag inte vill ha något med han och göra längre. Mitt liv är bra igen, jag behöver inte honom längre.

༺༻

"Klara vafan har hänt?"
Jag står i badrummet och försöker få bort de röda märket från Dantes hand omkring min handled.

"Inget."
Mumlar jag.

"Du är helt röd."

"Ja jag hade en tofs runt handen och de blev väl för hårt."
Försökte jag. Snälla Linus va inte för på nu.
Tro mig.

"Seriöst?"

"Men ja. Kan du gå ut nu. Jag ska duscha."

"Ja visst. Men vad vill du äta?"

"Spelar ingen roll."

"Okej men jag drar och köper sushi då."
Säger han och stänger badrumsdörren bakom sig. Jag suckar ut och drar mitt finger över handleden. De gjorde ont.

༺༻

"Klara hur är de?"
Hanna ville snacka. Om vad, ingen aning.

"De är okej."

"Säkert? För Lova såg dig i affären. Med Dante."
Lova är Hannas syrra. Jag hade helt glömt bort att hon jobbar på den Ica. Hur dum får man vara.

"Jaha. Nej han kom bara förbi och sa hej."
Säger jag fort. Nog lite för fort.

"Okej. För hon sa att han stod och pratade med dig länge. Och höll i din arm."

"Mm. Han berättade hur mycket han sakande mig. Inget mer jag lovar. Sen gick jag."
Han nickar långsamt. Jag tror inte hon tror mig, men denna gång förstod hon att de inte var läge att prata om honom. Att jag inte ville svara mer.

Jag är trött på Dante. Jag är trött på alla killar. Kan alla killar förstå någon gång när man inte vill ha dom eller när man inte ens vill prata med dom. Om Oliver blir likadan kommer jag aldrig snacka med honom igen. Jag är hellre utan
kille då.