𝐡𝐚𝐧 ᵈᵃⁿᵗᵉ ˡⁱⁿᵈʰᵉ

ʜᴀɴ 𝘰𝘤𝘩 𝘮𝘪𝘯 𝘣𝘳𝘰𝘳

Kʟᴀʀᴀ♐︎

𝗗𝗲𝘁 𝗯𝗹𝗲𝘃 inte mycket sömn igår. Jag kollar mig omkring och ser mamma ligga och sova bredvid mig med Alice i hennes famn. Jag stryker mamma och Alice över huvudena och sätter mig upp i min säng. Jag tar tag i min mobil och hörlurar och går in på instagram.

Det va inget roligt alls, men självklart får man en snap precis när man ska lägga sig igen för att sova. Alice och mamma skulle vara hemma med mig idag, de är ändå skönt. Även fast man helst skulle vilja vara själv.

Snapstoryn var inte alls de jag skulle kunna tro. De va de sista på jorden jag skulle kunna tro eller jag skulle få se. Min bror och mitt ex som slåss. Inte bara slåss, de biter varann, de sparkas. Och de va inte bara dom som slåss. William och Ludwig, Tim och Axel, Lukas och Noel. Oliver stod på sidan av och kollade på.
Hur kunde de bli såhär?

Jag kastar mig upp ur sängen och tar på mig de första jeansen jag hittade och en svart hoodie, springer ner från trappen och ut ur huset med skorna halvt på. Linus tog inte bilen imorse och visst jag har inget körkort, men just nu bryr jag mig inte. Jag vet redan hur man kör.

Jag kastar mig in i skolan. Det hade bara gått trettio minuter sen de la ut videon på snap. Jag sprang upp för trapporna och till korridoren. De slogs fortfarande. Nu kommer alla tänka. Vart är alla lärare? Låt mig bara säga såhär. Min skola bryr sig inte om eleverna. Så slagsmål kan hålla på i timmar. Tills någon ger upp.

"LÄGG NER!"
Skriker jag. Alla i korridoren som stod och tittade på kastar upp sina blickar mot mig. Alla hade slutat slåss förutom Dante och Linus. Jag kunde inte ens se om någon av dom höll på att dö. Eller vem som var mest skadad. Men jag gav bara Noel och William varsin blick och de tog tag i Linus och Dante och drog dom ifrån varann.

När Linus såg mig, kunde jag se hur hans ansikte gick från argt till skämmande. Dante såg hemsk ut. När han såg mig tappade han andan, de såg jag. Jag kan också se några tårar rinna ner för hans kind. Jag skakar på huvudet och tittar på Linus igen.
"Är du helt jävla sjuk i huvudet?"
Skriker jag och lägger armarna i kors.

"Håll käften Klara. Han krossade dig."
Säger Linus och kollar upp i taket. Jag kollar omkring mig och alla står kvar. Jag kollar på Tim, Lukas, Axel och Ludwig de fattar vad jag vill och tar med alla som har stått och tittat bort från oss.

"Lägg inte de kortet på mig. Säg bara vad du har för problem med Dante."
Säger jag och kollar på Dante och sen Linus igen. Dante och Linus har alltid haft något emot varann. Eller kanske inte Dante, men iallafall Linus. Och jag har aldrig fått reda på vad de är som är problemet.

"Han är störd. Fattar inte ens vad du ser i honom."
Säger Linus och knyter ihop sina knogar.

"Är jag störd? De va fan du som hoppade på mig av ingen anledning. Och tvingar dina vänner att hoppa på mina. Och de är jag som är störd?"
Skriker Dante på Linus. Linus tar sin blick från mig till Dante. Man kunde se hur Linus ådror börjar synas.

"Dante tyst. Lägg dig inte i."
Dante kollar på mig och ger mig en ledsam blick. Han visar typ med blicken att han vill säga förlåt. Men denna gång, fan att jag kommer förlåta honom.
"Någon av er berätta. Vafan är de som stör er så mycket på varann!"

"Han tog min syster ifrån mig."
Säger Linus tyst. Jag vänder min blick direkt till Linus och kollar med stora ögon på honom.
Vadå Dante tagit mig ifrån honom?

"Va snackar du om? De va du som lämnade mig i trean. Dante har aldrig tagit mig från dig."
Säger jag och lutar mig mot några skåp.

"Jo han tog dig."

"Hur? Hur Linus?"

"Jag sa till honom att han inte fick snacka med dig mer. Jag var kär i dig och med Linus i vägen visste jag att de inte skulle gå. Så jag sa till honom att sluta snacka med dig. Bara för jag ville ha dig."
Jag spärrar upp ögonen och kollar på Dante.
Är de seriösa? Skulle jag kunna haft min bror som min bästavän hela livet om de inte var för Dante? Var de Dante som gjorde så Linus slutade snacka med mig?

"Ni måste skämta? Ni är ju förfan helt sjuka i huvudena. Ärligt asså. Hur många gånger tycker ni att mitt hjärta ska bli krossat? Vill ni att jag ska dö eller?"
Skriker jag till dom. De kollar skamset på mig.
"Jag orkar inte ens mer. Gå till skolsköterskan."
Jag vänder mig om och går iväg. Någon tar dock tag i min arm och vänder mig om.

"Förlåt."
Säger Dante och släpper min arm. Jag springer iväg från skolan. Vad händer i mitt liv?