𝐡𝐚𝐧 ᵈᵃⁿᵗᵉ ˡⁱⁿᵈʰᵉ

ʜᴀɴ 𝘴𝘢̈𝘨𝘦𝘳 𝘩𝘦𝘫𝘥𝘢̊

Kʟᴀʀᴀ♐︎

Jag sätter mig ner i min säng och viker upp de lilla brevet. Direkt när jag ser mitt namn och hans så tappar jag andan.

—
𝗙𝗿𝗮̊𝗻 𝗗𝗮𝗻𝘁𝗲
𝗧𝗶𝗹𝗹 𝗞𝗹𝗮𝗿𝗮

𝗛𝗲𝗷𝗱𝗮̊ 𝗞𝗹𝗮𝗿𝗮. 𝗗𝗲 𝗮̈𝗿 𝗱𝗮𝗴𝘀 𝗶𝗴𝗲𝗻, 𝗷𝗮𝗴 𝗸𝗼𝗺𝗺𝗲𝗿 𝗳𝗹𝘆. 𝗩𝗲𝘁 𝗮𝘁𝘁 𝗱𝗲 𝘀𝗲𝗻𝗮𝘀𝘁𝗲 𝗺𝗮̊𝗻𝗮𝗱𝗲𝗿𝗻𝗮 𝗻𝗮̈𝗿 𝗷𝗮𝗴 𝘃𝗮𝗿𝘁 𝗵𝗮̈𝗿 𝗶𝗴𝗲𝗻, 𝘀𝗮̊ 𝗵𝗮𝗿 𝗱𝗲 𝘃𝗮𝗿𝘁 𝘀𝘃𝗮̊𝗿𝘁. 𝗗𝗮̈𝗿𝗳𝗼̈𝗿 𝗳𝗹𝘆𝗿 𝗷𝗮𝗴, 𝗷𝗮𝗴 𝘃𝗲𝘁 𝗮𝘁𝘁 𝗷𝗮𝗴 𝗸𝗿𝗼𝘀𝘀𝗮𝗿 𝗱𝗶𝗴, 𝘃𝗮𝗱 𝗷𝗮𝗴 𝗮̈𝗻 𝗴𝗼̈𝗿. 𝗢𝗰𝗵 𝗻𝘂 𝘀𝗹𝗮̈𝗽𝗽𝗲𝗿 𝗷𝗮𝗴 𝗱𝗶𝗴. 𝗢𝗰𝗵 𝗹𝗮̊𝘁𝗲𝗿 𝗱𝗶𝗴 𝗴𝗮̊ 𝘃𝗶𝗱𝗮𝗿𝗲. 𝗢𝗰𝗵 𝗱𝗲 𝗵𝗼𝗽𝗽𝗮𝘀 𝗷𝗮𝗴 𝗮𝘁𝘁 𝗱𝘂 𝗴𝗼̈𝗿. 𝗚𝗹𝗼̈𝗺 𝗺𝗶𝗴, 𝘀𝗻𝗮̈𝗹𝗹𝗮. 𝗙𝗼̈𝗿 𝗺𝗶𝗴 𝗶𝗮𝗹𝗹𝗮𝗳𝗮𝗹𝗹. 𝗝𝗮𝗴 𝘃𝗶𝗹𝗹 𝗶𝗻𝘁𝗲 𝗮𝘁𝘁 𝗱𝘂 𝘀𝗸𝗮 𝗺𝗮̊ 𝗱𝗮̊𝗹𝗶𝗴𝘁 𝗹𝗮̈𝗻𝗴𝗿𝗲. 𝗦𝗮̊ 𝗴𝗹𝗼̈𝗺 𝗺𝗶𝗴.

𝗧𝗮𝗰𝗸 𝗳𝗼̈𝗿 𝘁𝗶𝗱𝗲𝗻 𝗺𝗲𝗱 𝗱𝗶𝗴, 𝗮̈𝘃𝗲𝗻 𝗳𝗮𝘀𝘁 𝘀𝗹𝘂𝘁𝗲𝘁 𝗶𝗻𝘁𝗲 𝗯𝗹𝗲𝘃 𝘀𝗮̊ 𝗯𝗿𝗮. 𝗝𝗮𝗴 𝗮̈𝗹𝘀𝗸𝗮𝗿 𝗱𝗶𝗴 𝗞𝗹𝗮𝗿𝗮. 𝗡𝘂 𝗼𝗰𝗵 𝗳𝗼̈𝗿 𝗮𝗹𝗹𝘁𝗶𝗱.

𝗗𝗶𝗻 𝗗𝗮𝗻𝘁𝗲<𝟯
—

Tårarna rinner ner för kinderna. De är slutet för oss. Inga mer Dantes kramar. Inga mer Dantes kyssar. Inget mer Klara och Dante. Vi är över.
De blir inget mer
ʜᴀɴ ᴏᴄʜ ᴊᴀɢ.

JÄVLAR. Hᴀɴ har fått sitt slut. Skit.